Den grekiska spriten

Grekerna är ett spritdrickande folk. Det har destillerats sprit i landet sedan före Kristi födelse. Men den grekiska spritkulturen började inte komma igång på allvar förrän efter självständigheten från Turkiet. Bruket att dricka starksprit kan mycket väl ha varit en reaktion på muslimernas stränga syn på alkohol. Den grekiska kyrkan har inga problem med alkohol, tvärtom kan man än i dag få sig en hutt av kyrkan efter morgonmässan.

Den grekiska spriten blev snabbt en del av kulturen, hårt integrerad med andra traditioner. Det var till helt nyligen vanligt att se grekiska arbetare och bönder sitta på kaféet tillsammans på morgonen och ta en sup till kaffet innan de gick till jobbet. Och ett par cigaretter förstås. En bra lunch bestod av ouzo och meze. Detta har förändrats i Grekland liksom i resten av världen. Kraven är annorlunda i arbetslivet och det går inte att vara småberusad redan på morgonen och halvpackad efter lunch. Men när det är helg plockas traditionen upp igen.

Spriten är också en komponent i den lokalpatriotism som är så vanlig i Grekland. ”I min by tillverkas den bästa tsiporon!” ”Nej så fan heller malakka! Den smakar apa jämfört med den från min by!” En ganska vanlig ordväxling i Grekland, även om tonen oftast är vänskaplig.

Grekerna tillverkar flera olika typer av starksprit och det är oftast geografin som avgör vad de har i glaset.

Ouzo har sina rötter på öarna i nordost; Chios, Lesbos och Samos. För att få ouzo destillerar man en neutral sprit som sedan kryddas med anis och andra kryddor. Likheten med turkarnas Rakí är stor och det är ingen slump – det är bara ett par kilometer till det turkiska fastlandet. Bruket att dricka Rakí blev inte heller vanligt i Turkiet förrän efter det Ottomanska rikets fall, då Kemal Atatürk gjorde om det muslimska imperiet till en sekulär nationalstat.

Ouzo är en måltidsdryck. Serveras ofta till fet, salt och ättiksinlagd mat. Det finns många ouzerior i Grekland, helt inriktade på smårätter, meze, som passar till ouzo. En mycket trevlig tradition. Ouzo späs oftast med vatten och dricks iskyld.

SAMSUNG CSC
I tunnan det som är på väg ner i kopparpannan för att bli Tsikoudia. Foto: John Göransson

Raki – samma men olika

I de flesta vinproducerande trakter tillverkas sprit av restprodukterna. I Frankrike Marc, i Italien grappa, i Spanien orujo, på Balkan och i Grekland raki. Trots att det i grunden är samma dryck finns det stora inbördes variationer, beroende på vad mäsken innehåller, destillationsmetod, filtrering etcetera. De gemensamma nämnarna är att druvpress jäses upp så att sockret omvandlas till alkohol, för att sedan destilleras. Trots namnet har grekisk raki och turkisk rakí väldigt lite gemensamt. Turkisk rakí och grekisk ouzo är däremot kusiner.

Eftersom en så stor andel av all raki är hembränd, eller tillverkad av små producenter under hantverksmässiga former, finns det stora variationer i smak och alkoholstyrka. Innehållet i mäsken, destillationen, filtreringen och lagringen varierar stort. Raki kan smaka från fantastiskt till förskräckligt, alkoholhalten kan variera mellan 35 och 60 procent. Raki dricks oftast outspädd ur shotglas. Den kan också smaksättas. Den vanligaste varianten är rakomelo, som är smaksatt med honung, kanel och andra kryddor. Industritillverkad raki är nästan aldrig god.

Beroende på var hur raki tillverkas har den olika namn.

Tsiporo tillverkas lite varstans i Grekland, men främst i norra Grekland och aldrig på Kreta. Den framställs genom att de pressade restprodukterna från vintillverkning får jäsa till mäsk och sedan destilleras två gånger. Spriten späds sedan ner till önskad styrka.

Tsikoudia är Kretas version av Tsiporo. Tillverkas på samma sätt. Men i stället för att destilleras två gånger destilleras mäsken bara en gång och späds inte efteråt. Det är vanligt att det kommer in en kanna tsikoudia tillsammans med notan på turistrestaurangerna. Den är oftast inte särskild god.

Souma liknar raki, men tillverkas på Rhodos och Samos. Den är oftast starkare och sötare än raki, eftersom det brukar vara både druvpress och druvjuice i mäsken. Jag har bara druckit souma en gång, när jag blev bjuden av en vän som kom från Rhodos. Jag saknar den inte.

SAMSUNG CSC
Här kommer Tsikoudian. Foto: John Göransson

Och så resten

Metaxa har lika lite med grekisk dryckeskultur att göra som Mackmyra Whisky eller Tärnö Gin har med svensk dryckeskultur att göra. Det är i princip grekisk smaksatt brandy. Uppfanns av Spyros Metaxa 1888. Hans mål var att den skulle erövra världen, i stället erövrades Metaxa av franska Remy Cointreau, som numera äger varumärket. Hade sin storhetstid i massturismens begynnelse, när skandinaverna fortfarande avslutade måltiderna med kaffe och cognac. Jag vet inte när jag senast såg en grek dricka Metaxa, men det var många år sedan.

Masticha är en likör som smaksatts med kåda från mastixträdet. Länge en marginalprodukt på Chios och Kos, där turkarna planterade mastixträd. På senare tid har drycken vunnit popularitet och ingår ofta i avantgardistiska cocktails. Bakom detta ligger en smart marknadsföringskampanj från en av tillverkarna. Har börjat väcka intresse även i hippa bartenderkretsar utanför Grekland.

Mournouraki är destillat av mäsk gjord på mullbär. Tillverkas bara på några ställen på södra Kreta och finns inte i den vanliga handeln. Jag känner bara en person som tillverkar mournouraki. Mycket stark, ofta runt 60 procent. En raritet. Blir du erbjuden att köpa en flaska, gör det. Men tänk på att den måste förvaras i glasflaska, eftersom den annars kommer att smaka plast. Flaskan kommer att räcka länge.

Det finns ytterligare några grekiska spritdrycker, som den namnskyddade citronlikören Kitro från Naxos och Kum Quat från Korfu. Men de säljs bara lokalt i små volymer och jag har inte provat så jag kan inte uttala mig om dem.

edf
En del av whiskysortimentet på Black Rooster i Chania. Foto: John Göransson

Whisky

Jag kan inte skriva om grekisk spritkultur utan att nämna whisky. I slutet av förra seklet började whiskyn ersätta de traditionella spritdryckerna på barer och kaféer. Det ansågs inte längre fint att dricka ouzo eller raki, eller så hade de grekiska männen (på den tiden var det nästan bara män som gick på barer och kaféer) börjat tröttna på smaken. Det handlade inte om maltwhisky, utan om blends från Skottland och Irland, samma whiskykultur som vi hade i Sverige på 70-talet. Trenden växte ända tills krisen slog till 2008 och skapade en renässans för inhemsk sprit. Nu är det i stället cocktails som börjar vinna terräng. Trendiga cocktailbarer poppar upp i snabb takt runtom i Grekland.

mde
Lefteris Broupis prisbelönta cocktail, på Bohème i Chania. Foto: John Göransson

Varning för turistspriten

Det finns företag i Grekland som tillverkar billiga kopior av gin, rom, brandy, vodka och tequila, det som kallas bassprit i barer. I värsta fall är spriten av ännu mer tveksamt ursprung, smaksatt med essenser. På många turistbarer på Kos, Rhodos, Santorini och annorstädes står dessa flaskor under bardisken, medan de exklusiva originalflaskorna finns till beskådan i hyllan bakom. Samma gäller i All Inclusive-bararena, där det ofta bara är ”inhemska drycker” som ingår i konceptet.

Drinkarna på turistbarerna är ofta smaksatta med söt likör som döljer smaken av den dåliga spriten och heter saker som ”Slow Fuck”, ”Sex Up Against The Wall” eller ”Orgasm”. Målgruppen är unga människor vars smaksinne inte har utvecklats och därför vill att alkoholen ska smaka läsk eller godis. Om man beställer en mer traditionell drink på ett sådant ställe är den oftast sötad med sockerlag.

Ibland är det värre än så. Sommaren 2016 blev en 21-årig tjej från England blind efter att i en bar på Zakyntos ha druckit åtta screwdrivers som innehöll metanol. Hon hade tur som överlevde, eftersom hon drabbades av allvarlig njursvikt. Enkel regel: Om det kommer fram en ung snygg tjej (eller kille) till dig på turiststråket och erbjuder dig ”En gratisdrink i stans mest populära bar” så ska du tacka nej, om du inte har åkt till Grekland för att träffa andra som går till sådana barer. I så fall önskar jag, med all respekt, att du hade stannat hemma.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.