Alexanderhugget i Makedonien : så blev det

(Med anledning av avtalet i dag mellan Nato och Norra Makedonien har jag uppdaterat och kompletterat en text från 12 augusti)

Den sista september var det folkomröstning i Republiken Makedonien (grekerna kallade landet FYROM). Väljarna röstade om två saker, som är lika sammansmälta som koppparn och tennet i bronsstatyn över Alexenader den Store, som står i huvudstaden Skopje. De skulle säga om de vill att Republiken Makedonien ska gå med i EU och Nato. Och de skulle säga om de vill att landet ska byta namn, från Republiken Makedonien till Republiken Norra Makedonien.

oznor
Makedoniens flagga vajar över huvudstaden Skopje., Tyvärr reste den förra premiärministern en staty över Alexander den store på torget. Det är dags att plocka ner den nu. Foto: John Göransson.

Det blev ett ja, även om valdeltagandet var oroväckande lågt. Men när detta skrivs har både det makedoniska och det grekiska parlamentet gett grönt ljus. När detta skrivs är det bara några timmar sedan Norra Makedonien skrev på avtalet som ska göra landet till försvarsalliansens trettionde medlemsstat.

Allt har gått fort, på bara några månader har 30 års konflikt mellan länderna plötsligt lett till ett helt nytt läge på Balkan. Två bräckliga regeringrar i två länder – Grekland och Republiken Makedonien – har hunnit ta ett antal processer förbi ”The point of no return” innan de hann bli utröstade. Om väljarna röstar fram mer nationalistiska regeringar kan processen vara hotad. Men när nu båda parlamenten har röstat ja till avtalet och Norra Makedonien släppts in i Nato blir det svårt att backa, trots att starka krafter i Grekland och inte minst i Ryssland gärna skulle vrida klockan bakåt.

I Grekland har hundratusentals människor demonstrerat mot avtalet. Men premiärminister Tsipras satte sin regering på spel och efter att ha vunnit en misstroendeomröstning kunde han efter lång debatt baxa avtalet genom parlamentet.

Men så var det ryssland, som hittills har haft nära band till Grekland. De har protesterat öppet mot avtalet och skapat en diplomatisk kris med sina, kanske forna, bundsförvanter.

”Många greker ser Ryssland som den där riddaren på den vita hästen som ska komma och räddda oss. Jag undrar när de ska förstå att riddaren aldrig kommer”, sade en grekisk vän i Thessaloniki när vi diskuterade Makedonenfrågan. Själv är hon konservativ och tycker djup illa om avtalet.

”Makedonien är inget riktigt land, makedonierna är inget riktigt folk. Det borde delas mellan Bulgarien och Albanien”, sade hon då, några dagar före valet i Makedonien. Det kan tyckas som en orimlig hållning, men den är mycket vanlig i Grekiska Makedionen.

Jag, som är liberal och tycker väldigt illa om Putin och allt han står för, betraktar möjligheten att få med Norra Makedionen i EU och Nato som ett sätt att rubba Rysslands inflytande i regionen. Ryssland har gjort sitt bästa för att hindra processen.

I september besökte jag Skopje, huvudstad i Norra Makedonien. Där berättade en ung barägare för mig om hur grekiska turister hade slagit sönder hans bar när de fick klart för sig att han inte var alban, som de flesta i hans stadsdel, utan makedoiner. Många greker tar bussen till Skopje för att handla, äta och dricka billigt.

Den unge makedoniske barägaren i Skopjes turkiska stadsdel bryr sig inte om vare sig namnet, EU eller Nato. Men han tänker rösta ja ändå. ”Det leder till förändring och vi behöver förändringar”, sade han veckan innan folkomröstningen. Foto: John Göransson.

Visserligen är det greker från Centrala och Västra Makedonien, som alltså ligger i Grekland, som är mest engagerade i motståndet, tillsammans med ultranatonalisterna i ANEL, kommunisterna i KKE och nazisterna i Gyllene Gryning. Det är lätt att förstå de grekiska makedioniernas misstänksamhet. Norra Makedionens förra premiärminister, ultranationalitiske Nikola Gruevski, slog hårt på att ”hans” Makedionen var det rätta Makedonien. Han använde symboler från Alexander den stores imperium och reste en staty över honom på stadens mest centrala torg. Numera har han fått politisk asyl i Ungern, dit han nyligen flydde undan åtal för korruption och andra brott. Han smugglades ut ur landet i en ungersk diplomatbil.

cof
Smaklös betong-klassicism. En nationalistisk premiärminister hann förstöra hela Skopjes centerum innan han röstades ut och flydde över gränsen, med ett korruptionsåtal hängande över sig. Foto: John Göransson.

Det hela påminner lite om Sverige, där både Sveriedemokraterna och Vänsterpartiet vill att vi ska lämna EU. Även om Jonas Sjöstedt nu har ångrat sig, för att slippa ha samma uppfattning som Jimmie Åkesson i någon fråga. Men så är det. Den politiska skalan är inte linjär utan cirkulär och extremisterna möts på baksidan. Som tur är har extremisterna, än så länge, litet politiskt infyrande i svensk politik. Till skillnad mot i Grekland och Norra Makedonien.

Alexanderhugget

Alexander den Store, en gång ledare över det väldiga Makedoniska imperiet, lär en gång ha ställts inför ett till synes olösligt problem. I staden Gordions tempel fans en knut på en oxkärra som var så komplicerad att ingen hade lyckats lösa upp den. Enligt en profetia skulle den som lyckades med detta bli herre över Asien. Alexander försökte, men misslyckades. Då drog han sitt svärd och högg knuten i bitar. Problemet var löst. Därifrån har vi uttrycket Alexanderhugg, när man löser ett problem genom att betrakta det från ett helt annat håll.

Det var just ett sådant Alexanderhugg de grekiska och makedoniska förhandlarna lyckades utdela i juni 2018. Grekerna var hårdnackat emot att låta ordet ”Makedonien” vara en del av landets namn, eftersom det i Grekland finns en region som heter Västra Makedonien och en som heter Centrala Makedonien (plus en massa andra skäl). Makedonierna i norr vägrade att släppa ordet ”Makedonien” ur namnet. En majoritet av dem anser sig vara etniska makedonier, så det kan man förstå. Dessutom kallar nästan alla länder i världen redan landet för Makedonien, bara en handfull vägrar. Konflikten kring namnet har pågått sedan landet bildades i samband med Jugoslaviens sönderfall 1991.

Alexanderhugg i fem steg

Så hur såg då Alexanderhugget ut?

  1. Först och främst måste båda parter bli överens om att hugget skulle utdelas. Både Greklands och Makedoniens regeringar ville att Makedonien ska bli medlemmar i EU och Nato (Grekland är det redan).
  2. Bägge parter måste förstå varandras position, genom att både lyssna på varandra och prata med varandra. Jag vet inte så mycket om Makedonien, men jag vet att grekiska politiker oftast är mycket bättre på att prata än på att lyssna och att förhandlarna ofta hellre har pratat med sina anhängare än med de motståndare de förhandlar med.
  3. Alla surdegar kring namnfrågan måste bort. Inget av länderna får ha teritoritoriella eller kulturella anspråk på varandra, propagandakriget måste upphöra.
  4. Båda måste komma överens om att Makedionien måste byta namn, men att ordet Makedonien måste ingå i namnet. En ungefär lika stor uppoffring för båda länderna. Häri ligger knuten, för att citera Hamlet.
  5. Sedan var det bara att hugga till. Det finns redan ett Centrala och ett Västra Makedonien på den grekiska sidan, så Norra Makedonien är ett fullt rimligt namn på repubnliken norr om gränsen. Att bulgarien och Ryssland motsatte sig detta gick att strunta i. Den del av den Ottomanska provinsen Makedonien som hamnade i Bulgarien efter Balkankrinen 1013 var liten och är i dag provinsen Blagoevgrad. Att det bor etniska makedonier där torde vara ungefär lika relevant i namnfrågan som de svensktalande esternas betydelse för namnet Sverige. Samma sak gäller den lilla makedoniska folkspillra som finns i Ryssland.

I Skopjes turkiska stadsdel kan man klippa sig för under 20 kronor. Eller köpa skor. Foto: John Göransson.

Nationalister på båda sidorna om gränsen, samt Bulgarien och Ryssland, gjorde vad de kunde för att hindra Alexanderhugget, genom stora stora demonstationer, ryska mutförsök, kampanjer i sociala medier och andra aktiviteter. Måttet rågades när Thessalonikis borgmästare Yannis Boutaris misshandlades på öppen gata av högernationalister, efter att ha föreslagit att Thessalonikis flygplats ”Macedonia Airport” skulle byta namn. Än så länge ser det ut som om motståndet har misslyckats. Allt tyder på att planerna går i lås den här gången.

För Norra Makedonien innebär det massor. Några exempel:

  • Tillgången till EU:s inre marknad och vidhängande bidragssystem kommer att hjälpa den ansgträngda ekonomin i ett av Europas fattigaste länder.
  • Medlemskapet i EU öppnar gränsen mot Egeiska Havet. Eftersom landet inte har någon gräns mot havet är detta mycket viktigt.
  • Medlemskapet i Nato ger landet en buffert mot Ryssland, som anser att Makedonien är en del av dess intressesfär.
  • De inre oroligheterna mellan etniska makedonier och albaner kan svalna, efter att stundtals ha gränsat till fullskaligt inbördeskrig

För Grekland handlar det framför allt om att återfå EU:s och Natos förtroende. Vill ni vara med eller vill ni bara använda medlemskapet till att få pengar, lägga veton och bråka? Det handlar också om att ändra fokus, från tjafs om grannarnas val av namn, till att lösa sina gigantiska interna problem. En lite oväntad konsekvens är att de tidigare så goda relationerna mellan syrizaregeringen och Ryssland numera är ytterligt ansträngda. Det gör mig lite gladare!

Redan i dag är handeln över gränsen omfattande. Välbeställda makedonier åker till den grekiska sidan för lyxkonsumtion och strandsemester, greker åker över gränsen för att handla billigt. Normaliserade relationer öppnar enorma möjligheter för ökat handelsutbyte.

Jag tar gärna emot kommentarer!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.