fbpx

Så här blir (kanske) sommarens Greklandssemester (charterversion)

När Erik och Karin åker på charterresa till Grekland i sommar kommer de att få en annorlunda upplevelse än de är vana vid. Jag försöker här visualisera deras chartervecka, utifrån den information som hittills har kommit fram om vilka planer som finns. Information från EU-kommissionen flygbolag, regeringar, hotellägare, epidemiologer och andra är konkretiserade och tillsammans med lite fantasi komprimerade till en typisk chartervecka på Kreta i början av augusti.

Här hittar du alla artiklar om Grekland och coronaviruset.


Det är långtifrån säkert att alla de saker som händer Erik och Karin i den här berättelsen kommer att hända sommarens Greklandsturister. Det är inte ens säkert att det blir några charterresor till Grekland i sommar. Men en sak är säker: Om det blir charterresor till Grekland i sommar så kommer de att bli väldigt annorlunda.

Dag 1: Erik och Karin tar bilen till Arlanda. De är ute i mycket god tid, de måste ha minst fem timmar på sig innan planet ska gå. De har redan checkat in via datorn (det är obligatoriskt) och har samtidigt beställt vad de vill handla ombord.

Booking.com

Taxi från parkeringen

Trafiken är tät på väg till flygplatsen och det är långt från den förbeställda parkeringsplatsen till terminal 5. Men många taxibolag har letat sig ut till parkeringsplatserna för att kompensera för nedgången i tjänsteresandet. De sätter på sig munskydden, tar en taxi och hinner med nöd och näppe fram till terminalen, där kön till bagageinlämningen ringlar långt ut på trottoaren. Tejp i asfalten markerar 1,5 meters avstånd mellan varje köande. Efter en halvtimme i kön är det deras tur att lämna in väskorna och köa ytterligare en kvart till säkerhetskontrollen. De ska nu lära sig att det inte går fortare för att man trängs. Det kommer att bli många lektioner under resan.

Så här ser det inte ut på Arlanda i sommar. Foto: John Göransson.

Inne i terminalen är det ungefär som de är vana vid från sin hemstad Örebro. Inga stolar i barerna, glest mellan borden i restaurangerna. Enda skillnaden är att alla har munskydd, utom de som äter och dricker. De går snabbt till sin gate och väntar. Det är två timmar tills planet ska gå.

En timme innan avgång börjar ombordstigningen. Alla släpps ombord i grupper om tio. Först alla som sitter på fönsterplats, bakifrån och framåt. Sedan mittenplatserna, sist ytterplatserna.

Inte snabbare med trängsel

Alla måste använda handsprit innan de stiger på planet. Kabinväskor är förbjudna, allt bagage måste få plats under stolarna. Undantag medges för speciella behov. På varje stol står en påse som innehåller de förbeställda varorna. Någon ombordförsäljning blir det inte, utom vatten och kex, för diabetiker, småbarn och andra med speciella behov.

Tålamod på flygplatsen. Foto: John Göransson.

Erik och Karin slår sig ner. En timme innan avgång är alla ombord och nu följer en lång genomgång av reglerna. Säkerhetsbältes-skylten kommer att vara tänd under hela resan, bara om man behöver gå på toaletten får man lämna sin plats. Men då måste man kalla på kabinpersonalen, som ser till så att alla kan gå till och från toaletten utan att behöva mötas i mittgången. Munskyddet får bara tas av när man äter sin smörgås och dricker sitt vatten.

Flygresan blir odramatisk. Kabinpersonalen håller sig i sitt utrymme och dyker bara upp när någon ska eskorteras till och från toaletten. de hat givetvis skyddskläder munskydd och handskar under hela resan. Platserna längst fram är tomma. Där ska passagerare som visar smitta kunna placeras i karantän.

Dags för landning och avstigning på Chanias flygplats. Samma procedur som vid påstigningen, åter påminns Erik och Karin om att trängsel inte ökar hastigheten. Vid bussen från flygplatsen står personal med skyddskläder och tar tempen på alla med IR-termometrar. En resenär förs åt sidan för provtagning.

Systemet fortsätter till terminalen, förbi bagageutlämningen och fram till utgången, där charterbolagets personal lotsar alla till väntande bussar. Alla måste ha munskydd och sprita händerna innan de går på de halvfulla bussarna.

Buss till hotellet

De hade gärna tagit taxi till hotellet, men vanliga bilar får ta högst en passagerare och större bilar, som får ta högst tre, är svåra att få tag på. Många av deras medresenärer har hyrt bil som väntar på hotellet, men Erik och Karin har varnats för trafikkaos, så de har avstått.

Trafiken är tät. Foto: John Göransson.

Det är trångt på vägen, i synnerhet ut från stan, längs kusten till hotellet i Agia Marina. ”Alla kör bil eller åker taxi, folk är rädda för att ta bussen, så trafiken är värre än vanligt”, säger reseledaren.

Bädda själv

På hotellet få de tvätta händerna och sprita dem innan de blir incheckade och visade till sina rum. De får en lapp med information. Erik och Karin ska äta frukost vid bord 19, varje dag mellan 08:00 och 08:30. Om de vill äta lunch eller middag på hotellet så måste de boka bord i förväg. Baren är stängd, men det går att beställa till rummet. Rena lakan och handdukar lämnas på ett bord utanför rummet varannan dag, de får själva lägga de använda sakerna i en tvättsäck utanför. Solstol vid poolen och stranden går att förboka i tvåtimmarspass, de bestämmer sig för att boka två timmar vid poolen nästa dag.

Äntligen på hotellrummet! Foto: John Göransson.

De tar hissen till sitt rum. Bara ett sällskap i taget får åka, så det blir lite kö. Rummet luktar starkt av desinfektionsmedel, de öppnar altandörren för att vädra ut det värsta. De beställer upp en sallad, några pajer och en flaska vin, som de sätter i sig på altanen. Efter många timmar med bara en smörgås och lite vatten är de mycket hungriga och törstiga. De somnar gott.

Dag 2: När Erik och Karin vaknar nästa morgon och när de har ätit sin frukost (ingen buffé, bara bordsservering) går de upp på rummet igen. De har tilldelats varsin solstol vid poolen mellan 09:00 och 11:00. Sedan tar de bussen till Chania. Det är gott om plats på bussen.

Bort från turiststråken

Inne i stan är det gott om poliser och sommarjobbande studenter som ser till så att det inte blir trängsel. Många småbutiker och barer har stängt. uteserveringarna har öppet, men de har få bord och de mest populära har kö. De bestämmer sig för att söka sig från turiststråken, så de promenerar österut längs havet, Där är det gott om plats. De tar en drink på ett café, sedan äter de lunch på ett familjeställe innan de går till Synka för att proviantera. De fyller sina ryggsäckar med mat och dryck. En sak har de förstått: De kommer att tillbringa mycket tid på rummet och lite tid vid poolen och stranden. De köper munskydd också, de kostar hälften mot på hotellet.

Munskydd och handsprit

Det är ovant med munskydden och den ständiga handspriten. Men de kommer snabbt in i rutinen och grekerna har uppenbarligen inga problem med detta, de lever ett betydligt friare liv nu än för bara ett par månader sedan.

Dag 3-7: Så förflyter deras vecka. Någon gång äter de middag på en av de öppna turistrestaurangerna i Agia Marina, men maten och stämningen är dyster. Många ”inkastare” är väldigt aggressiva, det märks att det bara är kanske hälften så många turister som normalt och att många stannar på sina run. Alla, såväl gäster som personal, pratar om hur bra det brukar vara och hur dåligt det är nu.

Deprimerande

Det är rent deprimerande att höra alla som pratar om vad de inte har kunnat göra, i stället för att prata om vad de faktiskt har kunnat göra. Erik och Karin bestämmer sig för att göra fler besök på familjerestaurangen i Chania, där ägarna verkade uppriktigt glada att se dem. Men den bästa restaurangen är ändå deras egen altan, kommer de fram till.

På mornarna börjar de med frukost och en liten vilostund, innan de bäddar sina sängar och lämnar hotellet. De struntar i att boka några fler solstolar.

På dagarna går de längs de halvtomma stränderna, som har tre meter mellan parasollen. Det är faktiskt ganska vackert. Ibland svalkar de sig i havet, torkar en stund i solen och går vidare. Personalen på strandserveringarna blänger surt på dem eller försöker vänligt få dem att slå sig ner med en kaffe eller öl. Det gör de gärna. Promenadens mål blir Chania, där de äter lunch och strövar lite i gränderna, innan de tar någon av de halvtomma bussarna tillbaka till hotellet.

En lokal öl och lite tilltugg. Foto: John Göransson.

På kvällarna tar de bussen till stan och promenerar sedan till sina nya ”hemkvarter” i Chania, där de snabbt blir igenkända och välkomnade av lokalbefolkningen. ”Vi har varit på Kreta sex gånger, varför har vi aldrig upptäckt det här?” frågar Erik. ”Kanske för att vi aldrig har behövt leta”, säger Karin. En kväll åker de upp till Profiti Ilias, högt ovanför stan, där de tittar på landsfadern Venizelous gravplats innan de njuter av solnedgången med en drink på Carte Postale.

När det är dags att resa hem upprepas alla rutiner, men baklänges, så att säga.

Skönt att slippa trängseln

När Erik och Karin summerar sin upplevelse i bilen på väg hem från flygplatsen kommer de fram till följande: Resan fram och tillbaka var otroligt tidskrävande, samtidigt var det skönt att slippa all trängsel. De hade gärna ätit frukost senare, men det gick att gå och lägga sig en stund efter frukost. Kvällarna med egen mat och dryck på balkongen var magiska. De hade fått nya vänner samt testat en massa nya maträtter och viner på tavernorna i Chanias bostadskvarter. Det de saknade minst var de överfulla stränderna och kampen om solstolarna vid poolen. Visst var det jobbigt med alla munskydd, alla handsprit och alla kontroller, men detta var å andra sidan första gången ingen av dem blev ens det minsta förkylda på semestern och ingen av dem hade fått problem med ”turistmage”.

Sniglar med rosmarin. Foto: John Göransson.

Blev det billigare eller dyrare? Resan blev förstås dyrare, med taxibilar och annat. Men mat och dryck blev betydligt billigare när de upptäckte att notorna bara var hälften så stora utanför turistområdena. Många drinkar med tilltugg avnjöts dessutom på terrassen i stället för i turistbaren, så totalt slutade det nog på ungefär plus minus noll.

En sak var de helt överens om: De skulle åka tillbaka nästa sommar. Men då blir det inte charterresa till Agia Marina utan charter, eller reguljärt, till stan. Kanske på ett hotell nära den där trevliga restaurangen?

En reaktion till “Så här blir (kanske) sommarens Greklandssemester (charterversion)

  • 11 maj, 2020 kl. 09:33
    Permalink

    Lycka till……

    Svar

Jag tar gärna emot kommentarer!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: