Chania 28 juni 2019
Det är två år sedan, men det känns som en evighet. Vi hade flugit ner till Chania ovanligt tidigt, för att börja vår vistelse med två veckors språkkurs, avbruten av en helg i Paleochora. Nu var det dags för skolavslutning.
Vi cyklar för sista gången genom Gamla stan, fram till skolan vid Splanziatorget, där skolan, Lexis, är inrymd i en lägenhet ovanpå ett café. Där har vi suttit fyra timmar om dagen i två veckor, med stängda fönster och påslagen A/C. Visst har vi lärt oss lite grekiska, men frågan är om det var värt tiden och pengarna. Vi tyckte det då, i dag är vi nog mer tveksamma. Nu har vi de sista lektionerna, sedan är det dags för fest.
Vi får lära oss dansa syrtaki och göra boureki. Eftersom ingen i gruppen är under 50 blir det lite stelt med dansskolan. Och trångt dessutom, i skolans lilla kök.
När dansskolan äntligen är avklarad är det dags för matlagning. Inga konstigheter. Hacka grönsaker, skala potatis… In i ugnen och sedan samlas vi i våra klassrum för att få våra diplom. Jag tvingar vår lärare att göra en formell foto-överlämning. Hon finner sig snällt.
Vi cyklar hem och tar en siesta. På kvällen har vi stundentskiva på egen hand. Vi promenerar, som så många gånger förut, hemifrån längs strandpromenaden österut till Salis, där Afshin kommenderar fram en fantastisk middag, som Gregoris skickligt parar med några av Greklands bästa viner. Som vanligt håller vi oss till förrätterna.
Vi går hem genom den ljumma natten och passerar en kattunge, som har tappat bort sin mamma och helt enkelt lagt sig mitt på kajen bland alla kvällsflanörer. Ubåten, som egentligen inte alls är en ubåt, har lagt till för natten och sprider ett markligt ljus från sina nedåtriktade stålkastare. Kvinnan som säljer grillade majskolvar från sin vagn står på sin vanliga plats.
Vi är nästan de enda utlänningarna. Turisterna tar till vänster när de kommer ner till vattnet och hamnar bland turistfällorna. Kanske för att det finns en skylt där, som det står ”Old Town” på, som pekar till vänster. Om man går till höger i stället passerar man hus som är byggda av venetianare på 1400-talet och turkar på 1700-talet. Muren runt Kastelliklippan är byggd under den senbysantinska tiden och är drygt 1 000 år gammal.
Vi avslutar kvällen tidigt. En kväll på Salis kan bli ganska utmattande. På vägen säger vi καληνύχτα till vännerna på Black Rooster och till Daphne, som ligger utanför. Nu är både hon och baren borta.