Hur vi lärde oss Grekland 2: Apotekaren som ville döda danskar

Detta är den andra av ett antal artiklar som handlar om hur vi lärde oss lite mer om Grekland. Små ögonblicksbilder som var och en ökade vår förståelse för landet och dess befolkning. Det är så man närmar sig ett nytt land; i små portioner, med öppna sinnen och en ambition att sätta in saker i sammanhang. I dag får vi träffa en apotekare som ville döda danskar, bland annat.

”This is not Europe. This is Minor Asia” (Det här är inte Europa. Det här är Mindre Asien) Så sade en god vän en gång för många år sedan när vi satt på hans terrass i Aten och jag uttryckte förvåning över en eller annan kulturell företeelse, som jag för länge sedan har glömt. Jag har skrivit om det tidigare. Vi kände oss vid det här laget väl rotade i landet. Vår son var döpt i Grekland, vi hade besökt landet många gånger och hade massor av grekiska kompisar. Ändå överraskades vi ständigt av ett eller annat. Någon vi kände som rationell och förnuftig sade plötsligt något rasistiskt, antisemitiskt eller misogynt. Eller visade prov på överraskande skrockfullhet. Vi vande oss och lärde oss att vi nog många gånger framstod som knepiga i grekernas ögon.

Sommaren med Milosevic

Men en sommar skulle det bli annorlunda. Året var 1999 och vi skulle tillbringa vår femte sommar av femton på den lilla vulkanön Nisyros. Allt var som vanligt, utom en sak: Balkankriget. I våra ögon var saken glasklar: Slobodan Milosevic var en galen despot som hetsade sitt folk att hata alla som hade en annan etnisk bakgrund än serberna. Hans soldater anställde massmord på kroater och muslimer. Han måste stoppas! EU fegade ur och till slut blev det Nato som gick in och satte stopp för kriget. Det blev efter en sex veckor lång militär operation, som hade stöd av i stort sett alla EU:s medborgare.

Undantaget var Grekland, men det visste vi inte då. Detta var långt före Google Translate, så nyheterna från Grekland nådde oss bara via den engelskspråkiga tidningen Athens News och de få nyheter som sipprade in i svenska medier. Athens News tog tidigt ställning för Nato och mot Milosevic, de svenska tidningarna brydde sig inte om grekernas inställning i frågan. En fruktansvärd jordbävning och Antiques hit med Opa Opa var i stort sett de enda nyheterna med Greklandstema detta år.

Vi kom fram till Nisyros och först var allt som vanligt. En del av dem vi mötte i gränderna tittade bort när vi mötte dem, men så hade det alltid varit. Ön var full av konflikter, som det ofta är i små isolerade samhällen. Vi hängde med folk som ogillades av andra, helt enkelt. Normalt brydde vi oss inte, till den dag vi mött apotekaren.

Tisha med eget tryck

Byns apotekare var varken vän eller fiende, vi kände honom knappt. Men han hade valt sida och det ville han visa världen. Han bar en T-shirt med specialtryck från souvenirshopen vid hamnen. Där brukade vi varje år beställa en t-shirt åt vår son med hans ålder på ryggen. Alltid blå med vitt tryck.

Budskapet på apotekarens T-shirt var ovanligt långt för att stå på en T-shirt:

Jag blev både förvånad och upprörd. Jag hade inget att frukta från apotekaren, Sverige är inte med i Nato. Men bland de människor vi lärt känna på ön fanns danskar, fransmän, holländare, norrmän och britter. Dessutom fördubblades öns befolkning varje sommar, när alla som emigrerat till USA kom på besök från Astoria, Nwe York. Dem ville apotekaren alltså döda.

Jag frågade mina vänner varför apotekaren ville döda danskar, holländare och norrmän. Faktumet att Grekland också var ett Natoland valde jag att bortse från.

Det visade sig att de flesta av mina vänner visserligen tyckte att apotekarens budskap var lite väl starkt men att de höll med honom i sak. Det jag såg som ett sätt att stoppa ett folkmord såg de som en krigsförbrytelse.

Det jag fick höra av mina grekiska vänner skulle för alltid förändra min bild av grekerna. Först var jag bara förfärad; hur kunde de här trevliga människorna försvara en sådan ondska som massakrer på oskyldiga civila, baserad på deras etnicitet innebär? Jag kunde inte smälta det. Så småningom insåg jag att människor, vars föräldrar hade levt med ockupation och inbördeskrig och som själva hade levat under en militärdiktatur, avkodade omvärlden helt annorlunda än vi. Fred är inte en självklarhet för dem, som det är för oss svenskar. Sveriges senaste krig tog slut 1814, då var det vi som ockuperade Norge. Det var flera år innan nationen Grekland uppstod. Redan 1809 hade de sista ryska trupperna lämnat Västerbotten, alla som var med har varit döda i minst 120 år. Den äldsta människa jag själv har träffat var född över 70 år senare. Däremot har jag träffat många greker med minnen från både nazisternas ockupation och från inbördeskriget. Inga bra minnen.

Bandet mellan greker och serber

Det var första gången jag lärde mig något om de historiska banden mellan greker och serber. Om hur de tillsammans hade slagits mot det ottomanska imperiet och om deras gemensamma religion. Denna gång handlade det inte bara om vänsterns programmatiska hat mot USA utan om hur den ortodoxa världen slöts samman. Jag skulle senare lära mig att en stor majoritet av grekerna ville att president Clinton skulle åtalas för krigsförbrytelser. Omkring 80 procent av grekerna stod på Milosevics sida i kriget.

Det tog lång tid för mig att smälta detta. Inte bara för mig. Åren efter 1999 var det ganska få amerikaner som besökte sin gamla hemö. De flesta av danskarna, norrmännen och holländarna struntade i att apotekaren ville döda dem, antingen för att de inte visste vad det handlade om eller för att de visste att han inte tänkte göra allvar av saken. Förutom amerikanernas frånvaro var det mesta som vanligt redan sommaren efter. Ytterligare ett år senare bytte Grekland sina drachma mot euro och tog ett jättekliv närmare Europa.

Djupfryst omvärldsbild

För mig blev apotekarens T-shirt en uppmaning att lära mig mer om Greklands moderna historia. Medan andra läste om Plato, Aristoteles och Hippokrates läst jag om Venizelos, Metaxas och Kung Otto. För även om jag inte höll med grekerna i sak om Milosevic så måste jag förstå varför de har de där, i mina ögon, obehagliga åsikterna. Jag har lärt mig att många greker fryste sin världsbild efter inbördeskriget 1045–1949. Ingenting som har hänt därefter kunde ändra den, inte ens MIlosevics och Karadžićs krigsförbrytelser. Händelserna 2015 ledde till en ny revidering av omvärldsbilden.

Slobodan Milosevic ställdes 2002 inför rätta vid den internationella krigsförbrytartribunalen i Haag. Åtalet innefattade 66 punkter och innefattade anstiftan till mord på tiotusentals civila kroatiska och muslimska bosnier. Mest känd är massakern i bosniska Srebrenica 1995, då omkring 8 000 muslimska bosnier dödades. Milosevic hann dö 2006, innan domen föll. Den bosnienserbiske ledaren Radovan Karadžić dömdes 2016 till livstids fängelse och fyra år senare fastställdes livstidsdomen mot bosnienserbernas överbefälhavare Ratko Mladić.

Grekland och Serbien har fortfarande en nära relation. Det är därför de grekiska medierna är så intresserade av den serbiske tennisstjärnan Novak Djokovics ovaccinerade irrfärder i Australien. Han är ju en av dem!