Ώρα – Tid och timmar i Grekland

Ω. På grekiska används ordet Ώρα (Åra) både för tid och timme. Τι ώρα είναι; (Ti åra inä?) frågar vi när vi undrar vad klockan är. Μία ώρα (Mia åra) betyder en timme.

Punktlighet är jobbigt

Vi svenskar brukar anse att vi är väldigt punktliga och vi irriterar oss ofta på andra kulturer, som mer verkar gå efter timvisaren än minutvisaren, om ens det. De flesta av mina grekiska vänner tycker tvärtom; vår punktlighet är jobbig och gör dem stressade. Med åren har vi lärt oss att kompromissa. Vi försöker komma lite försent till möten med greker, de försöker komma i tid. Det fungerarar ganska bra, vi möts ofta halvvägs, även om vi nästan alltid är först på plats.

Tio tumregler för grekisk tid

Jag har med åren satt upp tio tumregler för tidsangivelser i Grekland. En del av dem har stöd i forskning, resten bygger på egna erfarenheter. Så här ser de ut, från de mest till de minst punktliga situationerna.

1. Bussar och tåg avgår oftast punktligt från ändstationen. Ju längre sträcka, desto större blir ofta förseningen längre fram.
2. Affärsmöten kan börja på klockslaget men 15-20 minuters efter utsatt tid är regel. Som utlänning förväntas du komma i tid. Om ett affärsmöte börjar punktligt är det ingen som blir sur när någon dyker upp en kvart senare.
3. Lunchmöten kommer man ofta till en halvtimme efter utsatt tid. Den man ska träffa sitter inte i sjön, även om hen mot förmodan dök upp i tid.
4. Grekiska gäster hembjudna: Minst en halvtimme sena. Hembjuden till greker: Kom minst en halvtimme försent!
5. Båtar är ungefär som bussar och tåg, men de är ofta försenade redan från utgångspunkten och sedan kan förseningen växa till många timmar. De kan också bli inställda.
6. Middagsmöten är som lunchmöten, om det inte är fler än två sällskap som ska äta middag tillsammans. Då kan man dyka upp lite närsomhelst eller inte alls.
7. Fester kommer man till när man kommer, om man kommer alls. Jag vet inte om det finns grekiska fester där alla sitter till bords samtidigt. Jag har aldrig varit på någon sådan.
8. Saker som lämnats till kemtvätten, urmakaren, skomakaren eller dylikt ska du aldrig hämta förrän dagen efter utsatt tid, så besparar du dig onödiga promenader som du kommer hem tomhänt från.
9. Hantverkare dyker upp någon gång under den dag ni har kommit överens om, den angivna tiden är helt ointressant. ”Jag kommer vid tiotiden” kan betyda allt mellan åtta på morgonen och fyra på eftermiddagen. Beväpna dig med tålamod och mobilnummer. Men om du ringer och säger ”Jag måste gå ut ett tag” ska du räkna med att hantverkaren (lättat) svarar ”Då kanske vi ska ta det en annan dag?”.
10. Leveransdagar och leveranstider för beställda varor är inte att lita på. Leveransen kan komma två dagar försent och om du inte är hemma då ringer ingen till dig, trots att du har lämnat ditt mobilnummer. ”Vi var där, men det var ingen hemma”, säger leverantören i lätt anklagande ton, när hen två dagar efter utsatt tid har knackat på din dörr. Det har hänt oss flera gånger. Faktum är att en gång kom leveransen två dagar före utsatt tid. Då var vi fortfarande i Sverige. Sedan ett par år tillbaka är det vanligare att leverantören hör av sig per telefon, så det har faktiskt blivit bättre.

Avstressande inställning

När man har vant sig vid den grekiska inställningen till tiden är det ganska skönt och avstressande. Ta det lugnt! Ingen räknar med att du ska betala elräkningen i tid eller komma till mötet på exakt utsatt tid. Om du kommer till restaurangen kan du med gott samvete beställa något att dricka och kanske lite meze. Ditt sällskap dyker upp när det dyker upp, du behöver inte sitta och trumma med fingrarna.

De ungefärliga leveranstiderna och hantverkarnas brist på punktlighet är svårare att acceptera. Viss vana har vi förstås, eftersom det är ganska likt läget i Sverige. Men vi har slösat bort alldeles för många timmar på sådant för att det ska vara OK och extra tråkigt är det när de beställda varorna inte dyker upp förrän vi har lämnat landet.

Det finns undantag. Beställningar av mat och dryck dyker ofta upp så snabbt att man undrar om budet väntade runt hörnet eller om leverantören använt någon Harry Potter-teknik. Saker som lämnas in för reparation kan bli klara blixtsnabbt, eller bli liggande i veckor i väntan att någon reservdel ska dyka upp.

Vad kommer det sig?

Vad är då orsaken till denna lättsamma inställning till punktighet? Jag tror att det finns fyra skäl:

1. Inställningen att punktlighet inte har någon betydelse. Det är för det mesta en bra inställning. Att släppa taget om punktligheten är avstressande och skapar sinnesro.
2. Att Grekland fortfarande är ett bondesamhälle. I jordbruket är dygnet inte indelat i timmar utan i morgon, middag, eftermiddag, kväll och natt. Det är solen, djuren och årstiderna som styr tiden, inte klockan och kalendern.
3. Glömska. Är det något jag skulle våga framhålla som ett nationellt karaktärsdrag så är det glömska. Vad den kommer sig av få utvecklas på annan plats, men glömska leder helt klart till förseningar.
4. Infrastrukturen. Grekland har betydligt sämre vägar och järnvägar än Sverige. På sjön blåser det ofta upp till storm och många hamnar är svåra att angöra i hård blåst. Detta leder ofta till förseningar, så ofta att alla inblandade tappar respekten för tidtabellen och tillåter förseningar även när det egentligen inte finns någon anledning.

Under alla de år vi har pendlat mellan Grekland och Sverige har vi sett hur synen på punktlighet har förändrats i båda länderna. Sverige har blivit mer mångkulturellt och fått en mer avslappnad inställning, medan grekerna har anpassats till omvärlden, inte minst turisterna, och börjat titta mer på klockan. Numera möts vi oftast på mitten, även om vi alltid är först på plats.

Föregående artikel I