Meteora – ett besök på en annan planet

Sent på kvällen kliver sonen och jag av tåget i Kalambaka i centrala Grekland. Det är bara är 600 meters promenad till Toti Boutiqe Rooms, där vi har bokat varsitt enkelrum för 37 Euro vardera. Det är en viss kontrast mot Aten, där jag betalade 130 Euro för ett enkelrum. På vägen passerar vi Riga Ferou-torget, som är kantat av caféer och tavernor. Vi ska inte behöva gå till sängs hungriga.

---

När vi närmar oss Toti svänger två taxibilar in framför entrén och släpper ut åtta kineser som var med på samma tåg som vi. De vann en minut på att ta taxi, vi förlorade mycket mer än så. Det tar lång tid för den vänliga ägarinnan att få iväg dem till deras tre trippelrum. Till sist säger hon åt reseledaren på skarpen. ”Nu får ni gå till era rum! Jag har andra gäster som väntar!”. Efter nära en halvtimmes väntan i den trånga receptionen får vi äntligen våra nycklar och kan släpa upp våra väskor på rummen. Sonen får herrummet, jag får damrummet. Ordet boutiqe betyder tydligen inte samma sak i Kalambaka som det gör för oss. Rummen är rena och bekväma, men så smaklöst inredda att vi nästan blir sjösjuka.

Innan vi kommer tillbaka till torget är det nästan midnatt och vi hinner precis beställa middag på den sista öppna tavernan. Grillen är avstängd, så vi beställer varsin pastitio och en kanna av husets vita. Med magarna proppfulla av grekisk makaronipudding går vi tillbaka uppför backen. Vi skrotar planerna på att hinna med niobussen upp till Meteora. Vi behöver sova!

Världens äldsta bygge

Nästa morgon går jag ut på balkongen. Där är de! Byn ligger alldeles vid foten av Meteoras märkliga bergformationer. Som väldiga stalagmiter strävar de mot himlen, flera av dem kröns av ett kloster. Här har det bott människor sedan istiden för 50 000 år sedan och här finns världens äldsta bygge utfört av människohand – en stenmur framför en grotta. Den är 23 000 år gammal.

För miljontals år sedan stod området under vatten och bergen bildades när mjukare bergarter vittrade och lämnade de hårdare kvar. För att förenkla geologin en smula.

Asketiska eremiter

Meteora var okänt av antikens greker och av romarna. Det dröjde till 800-talet innan platsen dyker upp i de historiska dokumenten. Då flyttade en grupp ortodoxa asketiska eremitmunkar in på varsin bergstopp. De träffades bara på söndagar och vid religiösa högtider, annars höll de sig för sig själva i sina grottor och bergsskrevor. Eftersom det som högst var 650 meters klättring för att nå dem fick de oftast vara ifred. I slutet av 1300-talet, när turkarna ryckte närmare, byggde munkar och nunnor 24 kloster på bergstopparna ooch tog sin tillfllykt dit. År 2015 bodde ett 40-tal nunnor och 15 munkar i de sex kloster som fortfarande är aktiva.

James Bond, Tintin och Game of Thrones

Det sägs att scenerna från ”The Eyrie” i ”Game of Thrones” filmades i Meteora. Det stämmer inte, men bilder från trakten finns med och har klippts in så att det ser ut som om filmteamet har varit här. Berget fick helt enkelt komma till Muhammed. Däremot var James Bond här 1981, i filmen ”For Your Eyes Only” finns flera spektakulära scener där Roger Moore klänger på de lodräta klipporna och slåss mot skurkar i klostren. Som Tintin-fantast måste jag lägga till att scener ur filmen ”Tintin i piraternas våld” spelades in i Meteora.

Efter frukost börjar vi vandra upp genom byn mot Den Heliga Treenighetens kloster (Agia Triada), som är högst beläget och svårast att nå. Vandringen börjar med branta serpentiner och blir sedan allt brantare.

På vägen upp passerar vi flera hotell och pensionat, men snart övergår vägen i en stig och vi är ensamma, förutom några hundar och getter. Utsikten är helt sagolik och vi har tur med majvädret. Det är svalt, lagom mulet och luften är torr. Det är lätt att föreställa sig hur svettigt det är att gå här mitt i högsommaren.

Ett Eiffeltorn att bestiga

Stigen blir allt smalare och brantare och sista biten består av 140 trappsteg i en spiral uthuggen ur berget under klostret. Sonen har anlag för svindel, så han håller sig nära bergväggen. Höjdskillnaden från hotellet är 300 meter, så det är ett Eiffeltorn att bestiga. Det tog ett par timmar, men då stannade vi ofta för att ta bilder eller dricka vatten.

Till slut är vi framme och kan stiga in i klostret, som har stått här sedan 1362. Vi går ut på avsatsen där vinschanordningen finns. Med den hissar man fortfarande upp material och emellanåt människor från foten av berget.

I den vackra kyrkan från 1400-talet råder fotoförbud. Desto fler bilder blir det från avsatsen bakom klostret. Några munkar ser vi inte till, de fyra som bor här befinner sig troligen i den del av klostret som är stängt för besökare.

När vi står och beundrar utsikten ser vi att det regnar och åskar ur molnen bortom berget. Regnvädret närmar sig snabbt och snart känner vi de första dropparna. Vi överger planen på att vandra tillbaka ner till byn och slår följe med en grupp fransmän som vet att det går en buss från vägen ovanför klostret om en kvart. När vi kliver på bussen har vi hunnit bli rejält blöta. Givetvis slutar det regna nästan samtidigt.

Full kommers under högsäsong

På vägen ner passerar vi Megalo Metéoro, det största och äldsta klostret, som har givit namn åt hela området. Dit kommer de flesta besökarna, där finns en stor parkeringsplats och flera marknadsstånd. När säsongen är på topp är det full kommers här.

Vi rullar ner mot byn och nu får vi se de märkliga bergen från andra sidan. Sonen har fönsterplats och trycker mobilen mot rutan för att kunna filma och ta bilder. Tillbaka i Kalambaka äter vi en pizza på en av de många turistrestaurangerna. Den smakar helt OK och ölet är så kallt att det flyter is i det. Precis vad vi behöver!

Vi avslutar vårt besök i Kalambaka med en promenad genom byn, som inte har mycket att erbjuda förutom utsikten. Spåren av massturismen syns tydligt, men det ska dröja någon månad innan de stora armadorna av bussar rullar in. Nästan alla greker jag känner har varit här någon gång. Det förstår jag, det är väl värt resan.

Tsiporo och bläckfisk

Innan det är dags att sätta sig på tåget går vi in på ett klassiskt gubbfik intill hotellet. Vi beställer in tsiporo som smakar utmärkt. Jag får senare veta att trakten är känd för sin tsiporo, så vi hade tur. Ägarinnan kommer in med ett fat läcker marinerad bläckfisk och snart kommer frågorna. Varifrån kommer vi? Varför pratar jag grekiska? Varför är vi här?

Efter en mycket givande timme med gubbarna och ägarinnan hämtar vi våra väskor och går ner till stationen. Ännu ett intensivt dygn i Grekland är till ända. Nu ska vi till Thessaloniki!

Det går att ta sig till Meteora med buss, tåg och bil. Närmaste flygplats finns i Thessaloniki, 22 mil österut. Till Aten är det 35 mil. Det går att ta en dagsutflykt från Thessaloniki, om man har lust att åka buss en hel dag.

Det finns gott om hotell, vandrarhem, pensionat och campingplatser i Kalambaka men jag råder dig att boka – det är knökfullt under högsäsong och mycket stänger under lågsäsong. Det är inte en plats för gourméer, men tsiporon är utmärkt och det görs bra vin i trakten.

Det går lokalbussar från busstationen i Kalambaka till klostren. Bussresan ner kostade oss drygt en Euro var.