Den andra Greklandsresan i pandemin

Ganska exakt ett år efter vår senaste resa till Grekland var det dags igen. Fortfarande pandemi och restriktioner, men nu var vi och de flesta av våra vänner i Chania vaccinerade. Chania hade bara två dagar innan vår ankomst släppts ut ur en mini-lockdown, med nattligt utegångsförbud och förbud mot att spela musik. Så här blev vårt första dygn.

Nedresan blev odramatisk. Aegean hade ordnat en mellanstation i början av kön till incheckningen. Där kontrollerades boardingkort, identitetshandlingar, PLF och Covidbevis. Alla fick en liten lapp med sin status antecknad. Tack vare den rutinen gick det ganska snabbt för oss att lämna in väskan och få våra boardingkort.

Sedan vad det mesta som vanligt, förutom den påvra ombordservicen och munskydden. Ett snabbt flygbyte i Aten, sedan är det dags för det sista hoppet till Chania, där vi landar i skymningen. Medan vi väntar på bagaget och på bussen ner till stan hämnar jag ner den senaste Covidstatistiken, så att jag kan färdigställa och publicera den när vi kommer hem. Smittan fortsätter att minska, men det är fler som som dör eller är svårt sjuka.

Dammigt men utan kackerlackor

Huset är i bra skick. Dammigt förstås, men inga vattenskador eller andra obehagliga överraskningar, inte ens de närmast obligatoriska döda kackerlackorna. Vi är i kronisk tacksamhetsskuld till våra grannar! Vi ger oss ut igen direkt. Vi är vrålhungriga och tänker göra en tidig kväll.

Colombo är fullsatt, fick vi veta när vi ringde från bussen. Vi bestämmer oss för att äta på Plaka, de har pastourmapajer och massor av goda grekiska hantverksöl. Det blir en bra måltid, men sedan har vi fått nog av bröd för ett tag. Vi går vidare till det lilla konditoriet i gränden för en espresso och en kula av stans bästa glass. Kanel/aprikos, mums!

Vi blir sedan sittande länga med Rena, Raina och Anna i gränden utanför Renas hotell. Hon har en flaska utmärkt vitt kretensiskt vin som vi delar på sex. Vi berättar för varandra hur året har varit, det blir en mycket trevlig kväll och ambitionen att komma i säng överges. Vi får veta att turismen slog knock på Chania i mitten av juli. Det kom helt enkelt mer folk än de klarade av, så många fick dålig service och slarvigt tillagad mat. ”Restaurangerna blev snabbmatställen, många krävde bordsbeställning. Vi hann helt enkelt inte med våra gäster”, säger Raina sorgset och får medhåll av sina vänner. ”Ni kommer i rätt tid, ni ska vara glada att ni inte kom tidigare”, säger Anna.

I säng vid tretiden

Vi pratar förstås om pandemin, men efter lite vin (jag tror att Raina öppnade en ny flaska) kommer samtalet in på viktigare saker, som relationer, familj och hälsa. Klockan ett på natten bryter vi upp, för att Renas gäster ska få sova. Vi går vidare till Sinagogi, men efter en mojito är energin slut och vi stupar i säng vid tretiden. Tur att det är nära hem!

Jag vaknar tidigt på måndagsmåndagen och ger mig ut för att proviantera. Bagaren, kaffebutiken, varuhuset och grönsakshandlaren får besök. Alla har munskydd i butikerna, men tvånget att ha dem på utomhus är avskaffat, så de flesta plockar av dem när de kommer ut. Många sätter dem på hakan, vilket i princip är sämre än att inte ha dem på alls.

Vi gör frukost och sitter länge med den i gränden, innan vi börjar väcka huset ur vinterdvalan. Vi har inget varmvatten, upptäcker vi, men det får vi hantera senare. Det går att duscha och vi kan tills vidare värma vatten till disken på spisen.

Vi går ut på stan för att köpa munskydd. Förra året var det svårt att få tag på dem, nu är det inga som helst problem. Vi promenerar ner till havet och sedan österut till Nea Chora. Det är otroligt många fler turister på stan, jämfört med förra året, och restaurangerna vid strandpromenaden är proppfulla. Den bästa av dem, The Five, har stängt på måndagar, så vi går till Portes, som är den näst bästa. Där är vi ett tag de enda gästerna. Det är tydligen viktigare att sitta vid stranden än vid fiskebåtarna. Vi klagar inte, vi hälsar glatt på ägarna, beställer sallad med Roquefort och päron, ostbollar och iskall Charma.

Fortsatt minskad smitta

Efter lunchen, som förstås avrundas med ett litet glas tsikoudia, promenerar vi hem och faller i säng. Jag vaknar vid femtiden och hämtar ner dagens Covidstatistik. Glädjande nog fortsätter antalet smittade att sjunka, det är också något färre i intensivvården. Däremot fortsätter antalet dödsfall att öka och dagens siffra är den högsta sedan 25 maj. Det finns en logik i det, eftersom det tar ett par veckor innan smittstatistiken slår igenom i dödsfallsstatistiken. Snart borde den också minska.

Dagens siffror (föregående måndag inom parentes)

• Smittade: 1 765 (2 343)
• Döda: 47 (19)
• Intuberade på IVA: 379 (338)

Jag konstaterar att antalet smittade i Chania fortsätter att minska, vilket förstås är glädjande för oss som är här. Nu är det dags att fortsätta arbetet med att öppna huset. Upp på talet!