Grekland på nätet då och nu – tips, varningar och proefetior

Internet och i synnerhet sociala media är på väg att i grunden förändra turismen i Grekland. På gott och ont. Vi tar en titt på vad som är på gång och ger lite praktiska råd för ditt eget surfande. Mycket av det vi skriver här gäller för all turism, inte bara i Grekland. Men vi ska försöka hålla oss i Ελλάδα. Vi berättar hur Internet började i Grekland, var vi är nu och vad vi kan förvänta oss av framtiden.

---

Historia – från Nisyros.se till #chania

Hemsidorna och sökmotorerna

När vår son skulle döpas på Nisyros 1997 skapade jag en hemsida om Nisyros. Den finns inte kvar länge, men den svävade länge omkring i cyberrymden som ett exempel på pinsamma första försök. Privatpersoner, organisationer och företag började skapa egna hemsidor, som mer var som visitkort. En kort beskrivning, några länkar, kontaktinfo… Min hemsida var en av två som handlade om Nisyros. Skaparen av den andra blev så småningom vår hyresvärd och det var nära att vi köpte hans hus.

Vi bokade oftast boendet preliminärt direkt med ägaren på plats inför följande sommar och bekräftade sedan via telefon. Om vi sökte på ”hotel” ”Nisyros” ”Greece” på sökmotorn Alta Vista fick vi 0 träffar. När jag nu Googlar på samma sökord får jag 59 300 träffar. När du googlar, sätt de viktiga orden inom citattecken. Då får du bara träffar där alla ord i din sökning är med. Exempel: Winter flights to Kos skrivs ”winter” ”flights” to ”Kos”

Innan dess hade vi gjort som alla andra: följt med någon från hamnen på vinst och förlust. Om rummet var för grisigt eller låg för avsides flyttade vi nästa dag eller reste vidare till nästa ö.

Vi satt på hotellets uteservering och försökte få kontakt med Yanis för att beställa mer öl. Yanis satt vid personalbordet och pratade med några vänner. Han var helt omedveten om oss. På den tiden hade nästan ingen mobiltelefon. Vi få som hade en, och som dessutom lät den följa med utomlands, betraktades med skepsis. Men den här gången förstod mitt sällskap att saker snart skulle förändras. Jag tog min telefon och ringde till receptionen. Yanis gick in och svarade. ”Could we have four Amstel please?” frågade jag. Han var först helt ställd, sedan tittade han ut genom fönstret och fick se hur alla gäster gapskrattade åt hans bestörta och förvirrade min. Ölen använde inom en minut. Yanis bjöd på dem.

Boka på nätet

I början av 00-talet började hotellkedjorna och de mest teknikintresserade hotellägarna lägga upp hemsidor med bokningsformulär på nätet. På de enklaste fick man fylla i sina önskemål och fick sedan (förhoppningsvis) ett mail med en bekräftelse, om rummet råkade vara ledigt. De mest avancerade var kopplade till ett bokningssystem, så att man fick bekräftelsen direkt.

Vi använde de tjänsterna om vi skulle bo en natt i en storstad och inte orkade leta runt. Men nu hade det blivit mycket enklare att hitta hotell på nätet, även om det kunde vara långt mellan texten på hemsidan och verkligheten. De enklaste hotellen fanns sällan på nätet

Nu öppnade också flyg- och charterbolagen för bokning på nätet. Ryanair öppnade sin onlinebokning redan 2000, nio år senare lade de ner incheckningen på flygplatserna – allt utom bagagehanteringen görs numera online. De övriga följde efter. Nu började även onlineresebyråerna dyka upp. En av de tidigaste var Expedia, som startade redan 1996 och nu är en av de största.

Jämförelsesajter och resevaruhus

Vid millennieskiftet startade TripAdvisor, två år senare öppnade Hotels.com sin onlinebokning. År 2005 lanserades Google maps och 2006 startade både Momondo och Bookings.com. Samtidigt lanserades Google Translate. Nu började den revolution av resebranschen som skulle kulminera med Thomas Cooks konkurs 2019.

Med de nya verktygen kunde vi leta efter flyg med Momondo, som sökte i alla onlineresebyråers system samtidigt. Sedan gick vi till hotels.com och bokade hotell för att därefter leta efter restauranger och sevärdheter på TripAdvisor, baserat på användarnas recensioner. De här tjänsterna förändrade i grunden vårt sätt att resa och vi är inte ensamma. För millennials finns nästan inget annat sätt att resa.

Det blev också billigt och enkelt för hotellen att ansluta sig. Numera är nästan alla hotell anslutna till minst en bokningstjänst. De allra sämsta har antingen gått under eller fått skärpa sig, när de avslöjades av de dåliga recensionerna.

Bokningsföretagen hade tidigare som villkor är att ingen får erbjuda bättre priser vid direktkontakt, men de har tvingats slopa den regeln. Eftersom hotllägarna får avstå uppemot en fjärdedel av rumspriset till bokningsföretaget så får du nästan alltid rabatt om du bokar själv. Nu letar vi upp hotellen med Google Maps och tar direktkontakt, de flesta har onlinebokning.

TripAdvisor har också tappat mycket marknadsandelar till Google, som också låter användarna lägga upp bilder och recensioner. De många bluff- och hämndrecensionerna* på TripAdvisor har bidragit till att förstöra det tidigare högt värderade varumärket.

*Hämmndrecensioner är ett vanligt fenomen på nätet. Det kanske var fullbokat eller du blev avvisad för att du var full? Du hämnas genom att skriva en dålig recension. Numera kan även influencers som nekats att få något gratis skriva hämndrecnsioner.

Bloggare och Youtubers

Med bloggarna kunde vem som helst publicera text och bild på nätet, med Youtube kunde vem som helst publicera video på nätet. Båda plattformarna ”professionaliserades” så småningom, men det finns fortfarande privatpersoner som använder den här typen av tjänster för sitt höja nöjes skull och för att kommunicera med vänner och bekanta.

Bloggarna har tappat en hel del kraft med de sociala mediernas intåg, Youtube är i dag både ett socialt medie och en plattform för professionella TV-producenter. De som startar bloggar dag gör det inte för att ”blogga” i traditionell bemärkelse. Bloggar fungerar i dag som allt från online-magasin till handelsplatser. De är helt enkelt verktyg för att bygga hemsidor. Sociala medier har inbyggda videoredigeringsfunktioner och har lockat över amatörerna från Youtube.

Jag stöter ofta på Instagrammare TikTokare och Youtubers på mina resor. En del av dem har stenkoll, de flesta är ganska okunniga. De är som regel vad vi i journalister kallar ”fallskärmshoppare”. De har aldrig besökt platsen förut och de har ingen aning om vad de pratar om. Ofta byter de recensioner mot gratis hotellrum och måltider. Det finns också en hel del rent ljug därute.

Sociala media – nu börjar det bli jobbigt

Problemet med sociala media är inte att innehållet är skapat av användarna. Problemet är att du i stort sett bara ser innehåll som påminner om sådant du redan har tittat på. De kallas för ekokammare och åsiktskorridorer. I mina flöden handlar väldigt mycket om Grekland och Chania. Men väldigt lite av det handlar om sådant som inreserar mig, förutom det jag själv har valt att följa.

Tyvärr hjälper det inte att följa saker. Jag följde hashtaggen #chania på Instagram och fick mest se bilder på tjejer i bikini som skulle kunna vara tagna var som helst. Hashtaggen #winesofcrete innehåller däremot mest bilder på viner och vinodlingar från Kreta, alltså precis det jag är ute efter.

Numera är TikTok, Instagram och X de största plattformarna, vilket ytterligare har bidragit till banaliseringen. Det allra största problemet är förstås att så mycket som skrivs i sociala media är i bästa fall gissningar och i sämsta fall rent ljug.

Smartphones och appar

När telefonerna blev smarta och i synnerhet när de fick inbyggd gps blev internet ett verktyg inte bara inför utan även under resan. Nu kan du stå utanför en restaurang och läsa meny och recensioner i mobilen. Du kan beställa en taxi utan att veta var du är. Du kan kolla var det finns lediga bord, när nästa buss kommer, och om det kommer att regna i eftermiddag. De smarta telfonerna hjälper oss vara spontana på vår resa.

Vi kliver av tåget i en liten stad. Vi har bokat hotell under tågresan dit och eftersom vi ska åka vidare nästa dag så väljer vi ett hotell nära stationen. När vi kliver av öppnar jag Google Maps och skriver in hotellets namn. ”Du är framme”, svarar Google. ”Tusan också”, säger jag. ”Nu är det något fel igen”. Förmodligen saknar jag kontakt med GPS-satelliterna. Jag blir stressad, eftersom resten av familjen brukar tycka att vi ska ta fram kartan eller fråga oss fram när Google Maps tar oss på avvägar och jag vill inte ge dem rätt. Sonen pekar på skylten tvärsöver gatan. ”Var det inte så hotellet hette?” frågar han. Så var det. vi befann oss fem meter från hotellentrén och var således framme. Det har sina fördelar att lyfta näsan från mobilskärmen ibland.

De senaste tillskotten är bokningsappar för taxi och färjor bussar. För taxi finns Taxaki, som jag har använt med framgång. För färjor Ferryhopper, som jag inte har testat ännu men som verkar OK.

Lokala appar är ofta helt värdelösa och innehåller ingenting som du inte kan hitta med Google Maps. Deras affärsidé är i bästa fall annonsförsäljning, i värsta fall att lura av lokala näringsidkare några hundralappar för att skriva snällt om dem. Ofta saknar de den mest grundläggande funktionen: fritextsökning.

Jag är bjuden på lunch i ett hus långt från centrum. Jag måste åka hem före alla andra. Jag öppnar Taxaki-appen och bokar en taxi till den adress som visas på kartan. Efter någon minut får jag veta att bilen är på väg. Jag kan i realtid följa hur han närmar sig och efter några minuter kommer han. Jag sätter mig i baksätet och studerar appen. Jag ser att det finns en ”nödknapp” som man kan trycka på om man inte känner sig trygg. ”Visste du att appen har en knapp, så att jag kan larma om du hittar på något ofog”, säger jag skämtsamt. ”Den måste vi prova”, säger föraren. ”Tryck på den så får vi se vad som händer!” Jag protesterar. ”De kanske larmar polisen och du kanske blir av med jobbet”, säger jag. Föraren skrattar och anropar växeln. ”Vi vill testa nödknappen i appen”, säger han. Jag trycker på knappen. Givetvis händer ingenting. Jag vet inte om det beror på att kvinnan i växeln bara stängde av larmet eller om det inte fungerade.

Internet i luften

Om jag minns rätt var det Norwegian som var först med att erbjuda internet ombord på sina flygplan och nu har de flesta följt fter. Tyvärr fungerar de väldigt sporadiskt och är svårt att lita på. Jag räknar aldrig med att kunna kommunicera med omvärlden ombord på flygplan i luften. Det kanske ändras i framtiden.

Moblikameran

Våra mobiler kan numera ta närmast professionella bilder och videor, som vi kan redigera i mobilen och ladda upp på Instagram och andra plattformar. Kvaliteten på de fotografier och videor jag ser i sociala medier har ökat dramatiskt på bara ett par år. Frågan är när folk ska lära sig att horisonten alltid är horisontell.

Kameran har också fått andra funktioner. Du kan scanna QR-koder och hitta information den vägen. Dessutom kan man nu enkelt söka på Google med hjälp av fotografier. Rikta kameran mot något och bildsök.

Dagens grekiska medielandskap

Grekerna var sena ut på internet, av flera skäl. Ett av de viktigaste är att Grekland är ett litet spåkområde med ett eget alfabet. Ett annat, som kanske hänger samman med det förra, är att Grekland var sent med att bygga infrastruktur för internet och ligger efter fortfarande. I vårt hus i Sverige har vi en internetuppkoppling hemma på 1Gbit, I vårt hus i Grekland är vi glada om vi kommer upp i 12 Mbit, det snabbaste vi kan få där vi bor.

I dag finns i princip allt på internet. Själva resan till Grekland är en av de få saker som tvingar dig ut ur huset. All planering och alla bokningar kan göras hemifrån Gör det! Det enda du inte ska göra i förväg är att växla till dig kontanter (om du inte är kund hos Revolut). Allt du vill göra på plats går också att ordna på internet. Men samtidigt riskerar du att missa en massa saker för att du fastnar i en ekokammare där alla bekräftar din uppfattning.

Hur förändras Greklands turism av internet?

Eftersom grekerna själva tidigare inte använde internet så mycket förstod de inte hur mycket turisterna som kom till Grekland gjorde det. Sedan kom turistrströmmarna fån Östeuropa och Asien, som inte heller var så vana vid att använda internet utanför sina egna språkområden, eftersom de flesta av dem också har egna alfabet. Därför dök fenomen som Airbnb upp senare i Grekland än i exempelvis Barcelona, Köpenhamn och Berlin. Men nu har det ändrats.

Delningstjänster

Samtidigt pågår en kamp mellan delningstjänsterna och dess fyra starkaste fiender: De etablerade turistföretagen, kommunerna, staten och lokalbefolkningen. Företagen ser tjänsterna som ojuste konkurrens, eftersom deras affärsidé bygger på att de ska slippa de regler som professionell verksamhet bygger på. Staten oroar sig för uteblivna skatteintäkter och kommunerna oroar sig för att bostadsområden förvandlas till hotellområden. Lokalbefolkningen ser hur deras barn misslyckas med att skaffa en bostad, samtidigt som deras kvarter störs av rullväskor, bilar, skrik och stoj…

I vår gränd finns numera minst 15 uthyrningsrum. För fem år sedan fanns det fem, men de var långtidsuthyrda till studenter och säsongsarbetare. Det fanns bara ett enkelt hotell i gränden, det har nu fått sällskap av ett tjusigt boutiquehotell.

Det blir också allt vanligare med ”spökhotell”, hotell som opererar helt utan personal på plats. Gästen kommer in med en tidsbegränsad kod och hotellet övervakas med kameror. Vi bodde på ett sådant i Thessaloniki. Det var helt OK, men det borde ha framgått vid bokningen, eftersom det skapade en del problem när vår son anlände till hotellet före oss.

Vi sitter på vår lilla uteplats i gränden och äter frukost. Mittemot stiger två tyska damer ut ur sitt uthyrningsrum med sina resväskor. De frågar om vi vt hur de kan få kontakt med rumsuthyraren. Det vet vi inte. ”Vet ni var vi kan lämna våra väskor? Vi ska på utflykt och reser inte hem förrän i kväll?” ”Ja, de har en bagageinlämning på busstationen”, svarar jag. ”Det är alldeles för långt dit! Kan vi inte lämna dem hos er?” frågar den ena tyskan. Det är tio minuters promenad till bisstationen och de har rullväskor. ”Detta är vårt hem, inte en bagageinlämning”, svarar jag. Tyskan ser förnärmad ut, hennes väninna ser däremot ut att skämmas rejält och talar om att det är dags att gå.

MIndre charter, mer individuellt

Hotellförorterna har däremot börjat få problem. De som bokar hotell själva väljer sällan förorterna och Chartern tappar hela tiden marknadsandelar till det individuella resandet. Redan 2018 stod de individuella resorna för två tredjedelar av Grekland turistintäkter och utvecklingen går snabbt nu. När vi var i Chania i september var det knökfullt i gamla stan och vi var för första gången någonsin tvungna att boka bort nästan överallt.

The bucket lists

De sociala medierna har skapat ett nytt sätt att resa: The Bucket Lists. Influences berättar om vilka destinationer de har på sina Bucket Lists, alltså platser man måste besöka och saker man måste göra. De vanligaste i Grekland är Akropolis i Aten, Vraket på Zakynthos, Solnedgången på Santorini, nattlivet på Mykonos och Elafonissistranden på Kreta. Listorna har skapat en explosion av besökare till dessa platser och förvandlat flera av dem till miljökatastrofzoner. Skeppsvraket på Zakynthos är numera förbjudet att besöka, på grund av rasrisk.

Samtidigt gör det nya sättet att resa att turisterna är väldigt lättrörliga. Förr valde charterbolagen ut ett antal resmål och etablerade sig där, Först Aten, sedan Rhodos och Kos, därefter Kreta och Korfu. År efter år kom nya turister till samma platser. Nu kan en ort vara otroligt populär i några år, för att sedan bli i princip helt bortglömd.

Den stora paradoxen

En besvärlig sak med influencers är att de gärna tipsar sina följare om vad de ska göra men sällan vad de inte ska göra. Detta har naturligtvis kommersiella orsaker. Grekland All Exclusive har bara intäkter från annonsörer vi inte har någon relation med. Vi har inga sponsorer och är därför fria att tycka vad vi vill om vad vi vill. Så är det inte för influencers. De måste hela tiden finansiera sin verksamhet med sponsorer och därför skriver de nästan bara snälla saker om sådant de får betalt för att skriva om.

Det är inte det som är paradoxen. Det är att influencerns följare vet att det är så det fungerar, utan att bry sig om det. De följer sina influerare, trots att de är medvetna om att de är charlataner. ”Ankanpankan har varit på Mykonos, så dit vill jag åka!” ”Men hennes resa var ju betald av ett charterbolag.” ”So what, jag vill göra allt som Ankanpankan gör!” (en nästan autentisk dialog). Läs gärna om hur ilia det kan bli när Charterbolag använder influencers i marknadsföringen.

Fördelar

Den stora fördelen med sociala mediers intåg är att allt kring resan, från flygbokning till restaurangbesök, har blivit mycket mer transparent. Vi kan lära oss av andras misstag och lyckträffar. Förr var det guider som Lonely Planet och Rough Guide som var våra ledsagare, nu är det recensioner på Google Maps samt en massa annan information från nätet.

Vi ser bilder på varenda maträtt, omdömen om allt från sevärdheter till offentliga toaletter, Youtube-videor som visar hela bilresan från Kissamos till Balos… Vi kan fokusera på sådant som vi vill ha ut av vår resor: Möten och upplevelser. Se, höra, dofta, smaka och känna!

Nackdelar

Baksidan är att vi inte kan lita på vad som sägs i sociala medier. Om du har otur kan den där vackra stranden i själva verket vara nedskräpad och full av skränande turister. Ditt “mysiga” pensionat kanske ligger på en restauranggata, mittemot utblåset från en restaurangfläkt? Maten på “världens trevligaste taverna” smakar kanske bara som den dåliga olja den är friterad i? Personalen kanske rentav är rätt otrevlig?

Slutsatsen av detta är att det är viktigare än någonsin att vara kritisk till vad man läser om resmål, restauranger, hotell och annat på nätet. Och att det vore trevligt att se mer uppriktiga recensioner på TripAdvisor och Google. Var är alla treor? Någon medelmåtta måste det väl ändå finnas?

Turistifiering

Nackdelarna ryms också i den turistifiering som drabbar de platser som finns med på flest Bucket Lists. Priserna på bostäder stiger till galna nivåer, det blir trångt och stökigt i städerna. Det går inte länge att slinka ner på kvarterskrogen utan att beställa bord och dessutom stänger kvarterskrogen på vintern. Flera av våra tidigare åretruntöppna stamställen har kommer att hålla stängt i vinter, eftersom de hade så mycket att göra långt in i oktober. Vi kommer att sakna dem i vinter!

Hotell och rumsuthyrare blir alltmer slavar under förmedlare som bookings.com och Airbnb. Turisterna har ingen kontakt med sina värdar, utom när de får problem. De får en kod till ett nyckelskåp. Vi brukar prata med våra tillfälliga grannar, vi känner deras hyresvärdar och kvinnorna som städar mellan gästerna. Vi träffar dem nästan aldrig samtidigt. Vi agerar ofta stand in för hotellreceptionen, vi svarar på frågor och kommer med tips.

Både Aten och Thessaloniki har på bara några år blivit populära weekend-destinationer året runt. Samma sak är på väg att hända med städer som Chania och Korfu, som har flera dagliga flygförbindelser med Aten. Jag förutspår att det inte dröjer länge innan det finns direktflyg året runt från några av Europas storstäder till Chania. Minns var du läste det först!

Turistifieringen har skapat spänningar i städer som Barcelona, Palma och Amsterdam. Samma sak i Exarchia i Aten, där den gamla mixen av anarkister radikala studenter, husockupanter och knarkare känner sig hotade av turistaktivister och ungdomar på jakt efter droger och billiga barer. Flera gånger har spökhotellen fått lim insprutat i nyckelhålen och av den vanliga grekiska gästfriheten finns inte mycket kvar.

Framtiden

Framtiden är redan här! Så har det varit sedan internets barndom. När tjänster som Youtube, Google Maps och och Hotels.com lanserades och började användas brett hade det redan i flera år funnits liknande tjänster, som bara användes av tekniknördar och dem som utvecklade tjänsterna. Just nu handlar det mycket om artificiell intelligens, AI, och Augmented reality, AR. Och så förstås alla prylar som är uppkopplade på internet.

Den där ”Babelfisken” du har i örat, som översätter allt den du pratar med till ditt eget språk och allt du säger till hens språk, finns redan. Men den är dyr, klumpig och dålig. Ungefär som min första mobiltelefon. Så tills vidare får du nöja dig med att tala om för din röstassistent vad den ska översätta, det gör jag ofta. De gör min granne i Chania också, så numera kan vi kommunicera ganska obehindrat.

Framtiden tog ett rejält kliv närmare när pandemin kom. Tyvärr flyttades fokus från att utveckla smarta lösningar för resor till att utveckla smarta lösningar för att stanna hemma. Det är numera mycket enklare att beställa hem mat än att beställa en tågbiljett med mobilen. Men det kommer snart att ändras och när är det AI som gäller.

Mycket kommer att handla om talstyrning, att göra saker direkt med rösten och slippa plocka med mobiler eller datorer. Om jag i dag frågar min Google-assistent ”När går nästa direktflyg går till Aten?” får jag veta att det går fyra direktflyg i veckan (det gör det inte) och hänvisas till en webbsida. Det kommer inte att dröja länge innan jag kan säga åt min röstassistent att boka flyg åt mig, var jag än befinner mig. I USA har de här tjänsterna kommit mycket längre, eftersom både USA och engelska är ett mycket större språk än svenska och grekiska.

Redan i dag kan man använda AI för direktövesättning mellan olika språk. Man kan allstå prata med varandra,ar och en på sitt eget språk. Tyvärr fungerar det int ännu på var sig svenska eller grekiska.

En hel del annan AI är redan här. Jag kan rikta kameran mot något och få upp information om vad jag har framför mig och snart kommer jag att, med hjälp av mina smarta glasögon och mitt headset, ställa följande fråga till min röstassistent: ”Vad är det jag tittar på?” Assistenten kommer att berätta det för mig och om jag står utanför en restaurang kan jag be assistenten att beställa bord åt mig och läsa upp menyn. Telefonen kan ligga kvar i fickan. ”Hinner jag med en drink innan middagen?”, frågar jag. ”Det finns en trevlig bar tio minuters promenad härifrån. Om du går dit med detsamma så ha du 30 minuter på dig”, svarar assistenten. ”Kan jag få de senaste recensionerna”, frågar jag och assistenten läser upp dem för mig på mitt eget språk för att sedan navigera mig till baren.

När jag har hämnat min väska kan jag fråga min röstassistent hur jag tar mig till mitt hotell. Röstassistenten vet redan vilket hotell jag har bokat och hur jag brukar ta mig från flygplatsen till hotellet. ”Det går en buss om 12 minuter som stannar 50 meter från hotellet. Ska jag köpa en biljett åt dig?” eller ”Om du ar en taxi så kan du räkna med att det tar 22 minuter till hotellet. Just nu finns tolv lediga taxibilar till vänster utanför terminalen.” Sedan frågar du om det finns något bra ställe att äta middag på och eftersom din röstatssistent vet vad du tycker om svarar den att ”Det finns en ouzeria som har ett ledigt bord klockan åtta i kväll. Ska jag boka ett bord?” Du kanske är ute sent och känner dig lite orolig ”Jag är rädd och vill hem till mitt hotell”, säger du. ”OK, jag ställer ditt överfallslarm på standby. Gå till huset du der i din mobil nu, så kommer det en taxi”, svarar röstassisteneten.

Alltid uppkopplade, överallt

Givetvis kommer alla flyg, bussar och tåg i framtiden att vara uppkopplade till internet och ha positionering, så att du hela tiden vet var du befinner dig och hur långt du har kvar. Hotellen kommer att vara nyckelfria, många är det redan i dag. Du öppnar ytterdörren och genom att hålla din telefon eller klocka mot låset. Dörren öppnas, lampan tänds, luftkonditioneringen går ingång – om den inte gjorde det redan när du låste upp ytterdörren. Sådana hotell hat det redan funnits i flera år i Sverige och andra länder, men Grekland är lite efter i utvecklingen.

Allt det jag har beskrivit ovan finns redan. Det handlar bara om att koppla ihop olika tjänster, som din bokningsapp för taxi och ditt överfallslarm, eller din hotellbokning och dina restaurangbesök. Det bästa är att det inte är du som betalar. Det gör de företag som tjänar på att du använder tjänsterna.

Men det finns saker som måste hända först. Vår svenska internetförbindelse är nästan hundra gånger snabbare än vår grekiska. Det märks när jag sitter och jobbar i Grekland. Det har också varit väldigt dyrt att använda internet i Grekland och även om priserna sjunker så är de fortfarande bland de högsta i Europa. I Grekland fråggar många fortfarande efter lösenordet till Wifi på kaféer och barer, i Sverige har i stort sett snabbt bredband hemma och kan surfa med mobilen överallt, i princip gratis.

Detta är också på väg att ändras. Numera har vi 5G hemma, åtminstone i delar av huset. Snart kommer vi att kunna byta ut vår långsamma ADSL-uppkoppling mot en 5G-router och det grävs ner fiberkablar överallt. Det är bara en tidsfråga innan de kommer till våra gränder också. Det är på tiden, det var nog 20 år sedan vi hade ADSL i vårt hus i Stockholm.