fbpx

Grekiska öar: Gavdos

Det var flera år sedan vi senast besökte en grekisk ö vi inte besökt förut. I slutet av september var det dags att ta båten till Gavdos, som är Europas sydligaste utpost. Det ångrar vi inte!


Det här är den 29e och senaste guiden till grekiska öar. Vi har valt att bara berätta om öar vi själva har besökt, därför blir det inte fler guider förrän vi har besökt en ny ö. Du hittar alla ö-guider här.

Gavdos ligger 36 km söder om Kreta, en dryg timmes båtresa från Loutro. Vi hade bokat boende osett* och betalat för första natten med banköverföring. Det gick smidigt med hjälp av Revolut. Vi skulle till ett litet hotell som heter Akrogiali på öns östra sida. Mycket mer visste vi inte, men det såg bra ut på bilderna. Våra vänner hade bokat in sig på öns ”centralort” Sarakiniko på nordkusten. Jag tror att vi drog vinstlotten.

*Att boka osett är numera inte samma sak som det var innan Internet slog igenom. I dag kan vi se bilder, läsa recensioner, kolla avstånd och många andra saker innan vi bokar. Vi vet numera mer om hotellen när vi bokar än vi förr brukade veta när vi redan hade bott där ett par nätter.

Familjehotellet Akrogiali

Strax efter soluppgången är bara jag och getterna uppe. Foto: John Göransson.

I den lilla hamnen Karave var det full fart när bussar och bilar skulle plocka upp alla som klev av båten. VI hittade snabbt vår buss och efter tio minuter på serpentinväg var vi framme vid målet. Akrogiali består av två längor med vardera fyra rum, och en taverna med stor terass mot havet. Allt sköts av Eleni från Cypern och hennes Gavdosfödda man Manolis. På vintrarna bor de i Chania.

I bakgrunden finns också Manolis bror Giannis. Han hjälper till med lite av varje på hotellet och är dessutom öns bussförare, elektriker och gud vet vad. Han hjälper också till hos sina föräldrar, som har Karaves enda taverna. Så är det på öar, de flesta bofasta har mer än ett jobb. Det skulle inte förvåna mig om han var borgmästare också.

Deras lilla hotell vid stranden är helt enkelt otroligt bra. Om vi någon gång återvänder till Gavdos är det för att få bo där igen.

Eftersom vårt hotell låg långt från annan bebyggelse åt vi alla måltider utom en på den trevliga uteserveringen. Det blev ett slaggs all inclusive, helt enkelt. Maten var enkel men utmärkt, det fanns alltid nyfångad fisk och grönsaker från den egna trädgården. Vi tog med vattenflaskor till rummet och till våra vandringar samt vin till balkongen. Klockan tio på kvällen sade Elena God natt och gick hem.

Givetvis var det inte all exclusive. Eleni skrev upp allt vi åt och drack och tog med oss därifrån och vid utcheckning presenterade hon notan. Tre nätter med måltider, vin, kaffe och massor av vattenflaskor kostade runt 400 euro för två. Då ingick också transport till och från hamnen.

Motsatsen till charter

Lugn och ro. En bra aktivitet på Gavdos. Foto: John Göransson.

Gavdos är en liten ö. Det är en mil från norr till söder och åtta kilometer från öster till väster, på det bredaste stället. Ön är minst sagt bergig och bjuder på storslagna utsikter, vacker narur, fantastiska stränder och en pittoresk by på ett berg.

Gavdos är raka motsatsen till en charterort. Här är alla hotell av enklaste standard och många campar, eftersom det är fri camping på hela ön. Alla vet var de är och varför de har kommit hit, ingen har kommit för att åka på bussutflykter, köpa souvenirer, gå på nattklubb eller äta turistmat.

De som kommer till Gavdos har en sak gemensamt: De är på jakt efter något bortom turismens mittfåra. Det kan vara öde stränder, vandringsleder, enkel mat och dryck eller bara lugn och ro. Här är tempot lågt och röstläget lågmält. I Sarakiniko spelar tavernor och caféer musik, men volymen är låg och samtalsvänlig.

En dag åkte vi upp till Sarakiniko för att äta lunch med våra vänner. Den lilla turistorten var i slutet på säsongen och ganska tom, nu återstod mest hippies, en utrotningshotad art som sedan många år har ett reservat på ön. Vi åt en riktigt dålig lunch på en strandservering där en trött hippie serverade dålig mat och närmast odrickbart vin, medan discomusik från 70-tlet strömmade ur högtalaren i trädet. Det var faktiskt den sämsta matupplevelsen på de fyra veckor vår resa varade. Stället heter Kedros – undvik!

Hippiekoloni och nakenbad

Stranden i Sarakiniko är lång och vacker, I byn finns en campingplats och två butiker där man kan köpa det man behöver. Ytterligare en butik finns i Karave. I övrigt är det inte mycket att säga om byn.

I Sarakiniko är det gott om Hippies. Vi fick nästan känslan att de flesta av det fåtal hippies som fortfarande existerar i Europa befann sig i Sarakiniko. Vi vill inte tala illa om hippies, så vi säger inte mer.

Vi valde att göra som de flesta av gästerna på vårt hotell: vandra, bada och slappa. Alla stränder är nakenstränder, men ingen tvingar dig att bada naken om du inte vill. Däremot är ön ingen nudistkoloni, alla klär på sig innan de lämnar stranden.

Tuffa vandringar

Vandringslederna på Gavdos är väl markerade. Foto: John Göransson.

Vi gjorde två hyfsat tuffa vandringar och en lite kortare. Vi simmade i det kristallklara vattnet och hängde på hotellets uteservering till stängningsdags. Vi fick faktiskt aldrig tråkigt. Vi pratade med några av de andra gästerna och framför allt med värdinnan Eleni, som hade en härlig humor och älskade att skoja med gästerna. Kanske kan vi träffas i Chania någon vinter?

Det bor nästan inga människor på Gavdos, ön har officiellt 102 invånare, kanske 30 är kvar året runt. De flesta av dem bor i Kastri, på toppen av ön. Där finns också en militärförläggning. I Kastri finns ett bageri, en minimarket, ett par restauranger och caféer samt ett hotell som är öppet året runt. Skolan är stängd, det bor bara två barn i skolåldern på ön.

En välförtjänt öl efter vandringen till Kastri. Foto: John Göransson.

Vi vandrade upp till Kastri efter vår dåliga lunch i Sarakiniko och belönade oss med en öl på byns enda öppna taverna. Det var uppförsbacke hela den 5,6km långa vandringen, men ganska bra underlag för det mesta.

Till Europas sydspets

Brant uppför. Foto: John Göransson.

Vår tuffaste vandring gick från hotellet till öns sydspets, som också är öns sydligaste punkt och därför ett ”måste” för dem som besöker Gavdos. Det går bara att ta sig dit med båt eller till fots, vår vandringsled är den tuffaste. Vandringen tur och retur är bara 8,1km, men det är två branta uppförslut i varje riktning och två lika branta nedförslut, så här krävs hyfsad kondis, lite vana och bra skor. Belöningen var ett dopp i havet och vetskapen om att du har nått Europas slut. Många klättrade också upp på stolen. Vi skippade det, vi hade bråttom tillbaka för att inte missa båten.

Europas sydspets. Foto: John Göransson.

Efter tre dagar checkade vi ut, fick skjuts till Karave av Giannis och tog en kaffe på hans föräldrars taverna.

Fakta om Gavdos:

Resa dit: Båt från Chora Sfakion, Loutro, Sougia eller Agia Roumeli, I högsäsong går det båtar dagligen, efter 1 oktober betydligt mer sällan. Båtresan kostar 30 Euro per väg eller 50 Euro t o r.

Bo: De flesta bor i Sarakiniko, där det finns campingplats och flera enkla hotell och pensionat. Ett rum kostar från ca 50 Euro per natt och uppåt. Det finns också små hotell och pensionat på andra platser runt ön och det är fri camping överallt. Räkna med att nästan allt är stängt utanför säsongen.

Äta och dricka: Hit åker man inte för stora mat- och dryckesupplevelser. I bästa fall får man, som vi, enkel men vällagad grekisk husmanskost.

Handla: Det finns några mini markets i Sarakiniko, Karave och Kastri där man kan köpa det nödvändigaste. Det finns en bankomat någonstans mellan Karavi och Sarakiniko. Vi hade med oss kontanter för hela vistelsen.

Göra: Vandra, sola och bada, slappa.

Historia: Ön har varit bebodd sedan stenåldern. Läget hade stor strategisk betydelse och här finns minoiska, grekiska och romerska lämningar. På 900-talet bodde runt 8 000 personer på ön, men under det ottomanska imperiets ockupation (1665–1895) minskade befolkningen till 500. Efter 2 världskriget fick många öbor byta land på Gavdos mot land på Kreta, som tidigare hade ägts av turkar. Många av dem hamnade i Paleochora, i ett område som kallas Gavdiotika.

Jag tar gärna emot kommentarer!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Language/språk/γλώσσα»
%d bloggare gillar detta: