Adventskalender för Kretasommaren 2024, lucka 5

Det blev 2013 och det var dags att bli husägare. Med hjälp av Google Translate kunde vi leta objekt och läsa på om hur man bär sig åt för att köpa hus i Grekland. I slutet av mars reste vi ner till Chania och slog läger på Pension Theresa i en vecka. Med oss hade vi en lista med objekt att titta på och mäklare att prata med. Bilden ovan tog jag första gången vi såg vårt hus.

Redan första dagen stod vi utanför drömkåken och tittade. En fransman hade lagt ut sitt hus till försäljning på nätet, med bilder och massor av nyttig information. Vi hade bokat en visning, utan att anlita mäklare. Vi lyckades hitta huset i de vindlande gränderna och kunde kika in i köket. Men säljarens representant var upptagen med annat så det skulle dröja några dagar innan vi kunde se det från insidan.

Under tiden tittade vi på andra hus. För säkerhets skull, så att säga. Varje dag tre-fyra husvisningar. Smutsiga hus, för dyra hus, fallfärdiga hus, stökiga hus… Efter varje visning ville vi helst bara gå till hotellet och duscha.

Kärlek vid första ögonkastet

Så kom vi in i huset. Det var ingen tvekan, detta skulle vi ha! Ett trevånings venetianskt townhouse byggt på 1300-talet, i en av de tystaste och vackraste gränderna i gamla stan, ett stekast från hamnen, ett halvt stenkast från stadsmuren. Renoverat för några år sedan, i toppskick. Byggnadsminnesmärkt, med träbjälkar, fönsterluckor, skottglugg, takterrass, solvärmt vatten, air condition, två badrum och ett stort kök. Fullt möblerat. Vi vågade knappt prata med varandra. Tänk om det gled oss ur händerna!

Verklighetsflykt på Agios.

Vi lade ett bud och stack ner till Paleochora. Det var för spännande nu, vi måste bort från stan! Vi gick till Agios och ägnade oss åt verklighetsflykt till fem på morgonen. Michailis och Nektarios blev nog rätt trötta på vårt malande om husaffärer.

Några timmar senare väckes vi av telefonen. Det var fransmannen. Han accepterade budet! Vi for tillbaka till Chania för att ordna en advokat och prata med banken. Ansökan skickades in, sedan följde några timmars nervös väntan innan samtalet kom från Stockholm. Lånelöftet var beviljat, vi skulle bli husägare!

Nu var det bråttom. Vi hade bara två dagar på oss att fixa allt som behövdes. Vi for med advokaten kors och tvärs genom stan för att få stämplar på olika papper och betala olika avgifter. När vi åkte hem var handpenningen betald och ett avtal undertecknat. Viktigast av allt: Vi hade varsitt grekiskt skattenummer. Utan det kunde vi vare sig köpa hus eller teckna el- och telefonabonnenang.

Husköp i cyberrymden

Vi for hem och ett par veckor senare satt jag på mitt kontor i en Hötorgsskrapa, vår bankman på sitt kontor runt hörnet, fransmannen hemma i Frankrike och våra respektive advokater på ett kontor i Chania. Pengar bytte ägare, papper undertecknades, mail, fax och SMS for genom cyberrymden. Huset var vårt!

Ytterligare några vckor senare flög vi med varsin proppfull resväska tillbaka till Chania för att ordna med nycklar, försäkring, el- och telefonabbonnemang och allt annat. Eftersom huset var fullt möblerat kunde vi flytta in i det direkt. Våra väskor var fulla av glas, porslin och andra husgeråd. Det är nu elva år sedan och vi har fortfarande inte helt förstått att detta fantastiska hus är vårt.

Nu var det bara att börja planera för inflyttningsfesten, som jag berättar om i lucka 6.