Adventskalender för Kretasommaren 2024, lucka 16

Nu öppnar vi lucka 16 och rullar ut på kalenderns fjärde cykeltur. Den här gången ska vi till Kretas enda riktiga sjö och stannar till i Greklands kanske tristaste turistort.

Buss till och från Giorgiopolis, cykel till Kournassjön

9 km

Det finns bara en riktig insjö på Kreta, resten är konstgjorda dammar. Den heter Kournassjön och ligger vackert omgiven av berg några kilometer från havet, mellan Chania och Rethymnon. Vi sätter oss på bussen och strax efter två kliver vi efter en odramatisk resa av i Giorgopolis, gör i ordning cyklarna och trampar iväg. På vägen längs Soudabukten hade vi fått en skymt av hangarfartyget George W Bush, som är 333 meter långt och drivs av två kärnreaktorer. Ombord finns 90 flygplan och minst 5 000 personer. Det är USA:s allra mest effektiva stridsmaskin. Det märks att det är oro i Europa. De här jättefartygen lägger numera till i Soudaviken ganska ofta, inte minst sedan kriget mellan Israel och Hamas bröt ut.

Cykelturen till Kournas är kort och odramatisk. Det handlar mer om en transport än om ett träningstillfälle. Men varför inte, man behöver inte ta ut sig fullständing varje gång man sätter sig på cykeln.

Efter bara fyra kilometer rullar vi ner till sjön, som är ett mycket populärt utflyktsmål,framför allt för lokalbefolkningen. Det är fullt förståeligt, det är mycket vackert.

Sjön är kantad med tavernor och uthyrare av trampbåtar. Det finns en liten strand också, där ett par tappra barn tar ett bad. Det är svalt och regn i luften, så vi avstår. Vi tar en promenad längs sjön och äter sedan lunch på den bortersta tavernan.

På vägen tillbaka till havet drabbas hustrun av årets första punktering. Det är en pyspunka, så hon pumpar och cyklar tills vi når den trista lilla badorten Kavros väster om Georgiopolis. Här sitter säsongens sista gäster och ser uttråkade ut vid all inclusive-poolerna, rader av tomma solstolar täcker stranden.

Kavros är, i hård konkurrens, den tristaste turistort jag har sett. Den består enbart av hotell och solsängar vid en lång sandstrand. På ena sidan havet, på den andra en hårt trafikerad väg, kantad med trista turistshoppar. Jag förstår inte hur någon vill betala pengar för att ha så tråkigt i en så ocharmig miljö.

Vi går snabbt tillbaka till vägen och väntar på den försenade bussen medan mörkret faller och höstkylan kryper in under skinnet. När vi kommer hem duschar vi och tar en tupplur innan vi tar bussen till Bossa Nova i Gerani. Vi har krafter kvar och vill träffa lite vänner.