Adventskalender för Kretasommaren 2024, lucka 21
Nu är det bara fyra luckor kvar! Resfebern stiger och i dag berättar jag om allt som måste göras inför en månadslång vistelse på Kreta, vad det innebär att ha resfeber och hur jag hanterar den.
Jag lider av refeber. Det har jag gjort i hela mitt liv och jag reser mycket, så det har blivit många oroliga dagar och sömnlösa nätter genom åren.
Vad är resfeber?
Jag hittade den här definitionen av resfeber på nätet, hos ett företag som säljer reseförsäkringar:
- En känsla av oro, spänning och/eller nervositet
- Noja över att något ska gå fel
- Stresspåslag och svettningar
- Sömnproblem och/eller insomnia
- Ångest och illamående
Att ordet noja förekommer visar att det inte är en läkare eller psyklolg som har skrivt texten utan snarare någon på säljsidan. Den får nog ändå sägas vara hyfsat adekvat, allt handlar om stress och symtom på stress.
Min resfeber
Jag tycker listan stämmer ganska bra på mig, förutom att jag inte brukar drabbas av svettningar. Det är en prövning för hustrun när jag drabbas av resfeber. Jag har svårt att prata om annat än resan och jag gör ständigt nya checklistor, som uppdateras kontinuerligt. Det går också ut över arbetet, eftersom jag har svårt att tänka på annat än den annalkande resan. Natten före avresan sover jag dåligt och går upp onödigt tidigt.
Jag använder Grekland All Exclusive som terapi och avledning. Det finns flera artikelserier med dagliga nedräkningar på sajten, detta är bara en i raden.
När kommer febern?
Jag har lärt mig att resfebern brukar komma smygande när det är lika lång tid till resan som resans längd. Det är bra, eftersom jag periodvis har gjort många arbetsresor. Om jag bara är borta i några dagar kan jag fokusera på jobbet till det faktiskt är dags att förbereda resan, inför resor med bara en övernattning har jag ingen resfeber alls mer än att jag kanske sover dåligt natten innan.
Den här gången blir vi borta en månad, så de första symtomen kom en månad innan resan. Då började jag fundera på hur jag kunde förbereda resan och initiera diskussioner med hustrun om packning, planering av utflykter och annat. Hon är mycket tålmodig.
Rimlig resfeber
Jag har genom åren råkat ut för många missöden och smärre katastrofer på resor. Många av dem hade kunnat undvikas med bättre planering. En gång kom vi en dag försent till flyget, en annan gång missade vi planet vid mellanlandningen i Aten och tvingades köpa en ny flygbiljett. Orsak? Telefonerna var i ”flight mode”, därför bytte de inte tidszon automatiskt. Det är alltså rimligt att lägga in alla tider i kalendern och aktivera påminnelser om saker som att slå på telefonen vid landning.
Både jag och hustrun tar livsviktiga receptbelagda läkemedel så det vore en smärre katastrof att resa utan dem. Det handlar inte bara om att packa ner dem i väskan, det måste finnas recept och medicinen måste vara uthämtad på apoteket. Därför är det rimligt att i god tid försäkra sig om att all medicin finns hemma och kan packas ner.
Orimlig resfeber
Det finns en kristen bön som kallas Sinnsrobönen. Den lyder så här:
Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.
Jag är inte religiös, så jag får rikta denna bön till mig själv. Det finns en massa saker som kan gå fel, hur välplanerad resan än är och jag har varit med om många av dem. Här är en lista, som är långtifrån komplett:
- Två gånger har resan försenats på grund av myndighetsingripande efter terrordåd
- Två gånger har jag fått ställa in resan på grund av akut sjukdom
- Två gånger har jag bllivit inlagd på sjukhus på resmålet
- Tre gånger har jag missat anslutande flyg på grund av dåligt väder, tekniska fel och annat
Jag har med åren lärt mig att ta sådant med jämnmod. Den där bönen fungerar faktiskt, till exempel oroar jag mig aldrig över om vi ska missa vår anslutning förrän det är rätt uppenbart att vi kommer att göra det. Då tar jag i stället fram min långa erfarenhet som krishanterare och beslutsfattare, det har fungerat bra hittills.
Resfeberns faser
Fas 1: Planeringsfeber
Först är det mest positiva förväntingar som uppstår. Men snart, långt innan det behövs, kommer behovet att planera. Jag kan bli frustrerad av att buss- och båttidtabeller inte är uppdaterade på nätet, trots att det är flera veckor kvar till avresan. Jag vörjar lägga mer tid på att googla på saker som myggskyddsmedel och nyöppnade restauranger än på mitt arbete. Det vita ark som min resa utgör delas in i rutor i mitt huvud, som fylls på med aktiviteter. Måla i köket, äta middag i Gerani, träffa Georgia, försöka hitta en butik som säljer ostron…
Fas 2: Fixarfeber
I nästa fas kommer checklistan för viktiga saker, som medicin och kattvakt. Det är en bra fas, eftersom det handlar om saker som måste göras. Den fasen brukar jag vara igenom ungefär två veckor innan avresan. Sedan dubbel-, trippel-, och kvadrupelkollar jag listan fram till fas 3.
Fas 3: Checklistefeber
Nu är det dags att addera packlistan till checklistan och här krockar resfebern med att jag är prokrastinerare. Vi köper alltid presenter åt grannarna, varför görs de inköpen så ofta på Arlanda, när vi har haft månader på oss? Laddsladen till rakapparaten är borta sedan länge, varför beställde jag en ny så sent att det nu är spurtstrid mellan Amazons leverans och vår avresa?
Jag klarar mig utan laddsladd och det går att köpa presenter på Arlanda, eller till och med på Atens flygplats. Att jag ändå blir stressad av detta är helt enkelt symtom på resfeber.
Jag tittar på den nu kombinerade packlistan/checklistan flera gånger om dagen för att se om jag kan pricka av något eller lägga till något. Några dagar innan avresan gör jag om den från ett enkelt textdokument till en tabell med kolumner för status och annat. (Jag tog just en paus från skrivandet för att göra en sådan tabell och bocka av ett par saker på listan.)
Fas 4: Febernedsättande
När detta skrivs är jag i den här fasen. Jag vet att allt viktigt är fixat och att allt som ännu inte är fixat går att klara sig utan eller kan ordnas på plats. Nu kollar jag väderrapporter, pratar med vänner i Chania, Pratar med hustrun om allt vi vill göra… Detta är en bra fas!
Det enda dåliga är att det är nu allt måste ordnas hemma. Städa, fixa trädgården, tvätta…
Den här gången gick jag på semester redan en vecka innan avresan, så för första gången på mångar år finns inga deadlines eller andra jobbsaker att avsluta på jobbet. Sedan jag blev digital nomad har dessutom det mesta av jobbstressen inför avresan upphört. Det är bara att slänga ner datorn i väskan och fortsätta jobba på resan. Det ska bli otroligt skönt att slippa detta för första gången på många år!
Fas 5: Febertoppen
Kvällen innan avresan kommer den mest krävande och minst rationella fasen. Nu är allt förberett och klart (eller ska vara), nu är det bara att vänta på att det ska bli dags att traska iväg till tunnelbanan. Ändå sover jag knappt på natten. Jag vill bara att tiden ska gå, jag vill iväg!
Fas 6: Feberfri!
Känslan att kliva ut på andra sidan av säkerhetskontrollen på Arlanda, sätta tillbaka bältet i byxorna och trava iväg till loungen är helt enastående. Nu byter vi hem och liv! Det känns nästan som att kliva in i den där garderoben, på vars andra sida det finns en dörr till det magiska landet Narnia, befolkat av talande djur och mytologiska varelser. Vår svartvirta film i Stockholm förvandlas till en färgfilm på Kreta.
Allt är inte fantastiskt i Grekland, en del är till och med rätt dåligt. Men det är mer värme, mer liv, mer smak och doft, mer musik, mer av allt! Är det månne därför jag inte kan sova natten innan avresan?
Fas 7: Kort återfall
På vägen från flygplatsen brukar jag få ett kort återfall. Nu oroas jag över vad vi ska mötas av när vi kliver över tröskeln hemma, trots att vi hittills aldrig har mötts av något värre än någa döda kackerlackor på köksgolvet. Numera är jag dessutom uppkopplad mot huset så jag vet att vi har el och internet. Jag kan till och med slå på luftkonditioneringen om det skulle behövas. Dessutom vet jag att grannarna hade hört av sig om något hade hänt med huset.
