Vad har hänt i Grekland på 35 år? 1998-2004

I min förra artikel berättade jag om vad som hände i Grekland mellan 1990 och 1997. I den här artikeln ska vi passera millennieskiftet, se Greklands väg mot euron, OS och det ekonomiska sammanbrottet. Här är Grekland 1998 till 2004. Det är en dramatisk period i Greklands historia.

På midsommarafton 1998 gör vi vår nionde resa till Grekland och den fjärde till Nisyros, som har etablerat sig som vår hemmahamn i Grekland. Jag har gjort min första hemsida, den handlar om Nisyros och finns tack och lov inte längre. Vi betalar med drachmer och har med oss resecheckar som vi växlar på det lilla postkontoret i hamnen. Det är fortfarande väldigt billigt. På bilden ovan är vi på väg från den lilla fiskebyn Pali till huvudorten Mandraki, i juli 2004.

När vi lämnar Nisyros 2004 är Grekland förändrat. Ny valuta förstås och en bankomat i hamnen. Allt är mycket dyrare, åsnor och mopeder har i rask takt bytts mot fyrhjulingar och bilar, allt med lånade pengar. Mackägaren jublar men En katastrof lurar runt hörnet.

1998

Grekland bygger inför OS…

Det är bråda tider i Grekland 1998. Aten ska ordna ett OS och det är som att bygga en stad i öknen. Det behövs en flygplats, en tunnelbana, en mängd anläggningar, en OS-by…. Allt ska vara klart om om sju år i ett land som är världsberömt för sina förseningar. Här blir ingenting klart på utsatt tid! Medierna är fulla av spekulationer om hur det kommer att gå.

…och trimmar inför euron

I mars 1998 godkände EU Greklands ansökan om att gå med i EMU och byta valuta från drachma till euro. , det är ännu mer bråttom. Inflationen skulle ner till 3 procent. Detta i ett land där inflationen hade varit tvåsiffrig i många år. För att bli medlemmar måste ett antal villkor uppfyllas och även om Grekland hade lång väg att gå hade inflationen och budgetunderskottet minskat. Två år innan eurointrädet måste Grekland binda sin valuta till euron så nu gick landet in på upploppet.

I en rapport från det grekiska finansdepartementet publicerad 1998 utmålas framstegen i ljusa färger. Vägen mot euron har till och med gått bättre än plan. I tabellen nedan har jag saxat de viktigaste siffrorna ur rapporten, de är från 1997:

Konvergensindikator	Plan	Utfall	Konvergenskrav
Konsumentprisindex	+5,9%	+5,5%	Högst +2% (cirka)*
Budgetunderskott, procent av BNP	4,2%	4%	Högst 3%
Statsskuld, procent av BNP	109%	108,6%	Högst 60%

*KPI fick inte öka mer än 2% över de tre euroländer som hade lägst inflation.

Vid tiden diskuterades förstås om det verkligen var så smart att lägga miljarder på ett sportevenemang samtidigt som landet skulle sänka budgetunderskott och inflation. I dag vet vi att svaret på frågan är nej. Stockholm var också kandidatland till OS 2004, vi kanske ska vara glada att vi inte fick spelen. Å andra sidan kanske vi hade haft pengar att betala notan med.

1999

Börsen kraschar…

Börsindex i Aten hade i september 1999 ökat med 579 procent på tre år. Börsvärdet motsvarade 182 procent av Greklands BNP. Börsen omsatte 1,6 miljarder euro om dagen. En tredjedel av alla greker mellan 16 och 65 år tog ut sina pengar från banken och köpte aktier. Det var helt enkelt ett pyramidspel, där aktiekurserna var helt frikopplade från bolagens verkliga värde.

Den 20 september 1999 hade börsen gått upp med 118 procent sedan årsskiftet. Då vände det nedåt. Från 23 september var det fritt fall. Index sjönk med 12,7 procent på en enda dag och raset skulle sedan fortsätta till 2003.

I efterhand har premiärministern Kostas Simitis, tillsammans med en grupp bankirer och affärsmän, anklagats för att ha iscensatt börsbubblan med målet att lura på grekerna överprissatta aktier i statliga företag för att sedan köpa tillbaka dem billigt.

Staten tjänade dubbelt. Föst såldes en mängd statliga företag ut, genom en serie börsintroduktioner där grekerna köpte andelar i företag de redan ägde. För statliga företag tillhör väl per definition befolkningen? Efter kraschen köpte staten tillbaka aktierna för en bråkdel av introduktionspriset och kunde således både äta kakan och ha den kvar.

Människor med insyn kunde lätt berika sig på okunniga greker, som lurades att tro att de skulle bli rika. De visste helt enkelt när det var dags att sälja och det var ingen tvekan om att både insideraffärer och kursmanipulationer pågick i stor skala, även om det var svårt att bevisa vilka som låg bakom. Resultatet blev att många miljarder euro flyttade från vanliga människor till förslagna börsklippare och den grekiska staten. En hel del hamnade utomlands.

Folk blev förstås rasande. Tusentals människor demonstrerade utanför börshuset i Aten. Finansminister G. Papantoniou försökte lugna befolkningen med det illa valda påståendet att ”Perioden av nervositet på aktiemarknaden har ett utgångsdatum, det är den 9 april 2000, då omvalet omvalet av Pasokregeringen äger rum. Vi, Pasok, är garanter för en smidig marknad.” Han hade förstås fel, börsen fortsatte falla till i mars 2003.

Två av våra bästa vänner på Nisyros hade året innan sålt sin restaurang och flyttat tillbaka till Aten. De lurades att placera pengarna på börsen och blev av med i stort sett allt. De har fortfarande inte riktigt kommit över den smällen.

Ett antal rättegångar mot misstänkta insideraffärer, den sista 2018, slutade utan fällande domar.

…och marken skakar

Om grekiska jordbävningar och hur du gör när det skakar

Den 7 september inträffade en jordbävning med 6,0 på Richterskalan och epicentrum strax norr om Aten. Det var den värsta jorbävningen som drabbat Aten på nära 200 år, med 143 döda, uppemot 1 600 skadade över 100 raserade byggnader.

Skalvet inträffade mindre än en månad efter en långt värre jordbävning i Turkiet. Ömsesidig hjälp från båda länderna gav upphov till samtal om vad som skulle kallas ”grekisk-turkisk jordbävningsdiplomati”. Turkiet återgäldade det stöd som Grekland gav omedelbart efter den turkiska jordbävningen den 17 augusti 1999. En särskild arbetsgrupp bildades i Turkiet, bestående av premiärministerns kansli, de turkiska väpnade styrkorna, utrikes- och inrikesministerierna, och den grekiska ambassaden i Ankara kontaktades. Den turkiska hjälpen var den första som anlände till de drabbade områdena, och det första räddningsteamet på 20 personer anlände till Aten inom 13 timmar efter att jordbävningen inträffade. De grekiska konsulatet och ambassaden i Turkiet fick sina telefonlinjer överbelastade med turkiska medborgare som erbjöd bloddonationer.

De båda jordbävningarna har sedan myntat begreppet ”folkens diplomati”, som handlar om att människor som drivs av empati och ömsesidig respekt kan överbrygga den polarisering som skapas av politiker, präster/imamer och militärer.

Mannen som bröt fyra grekiska tabun

2000

Framtidstro

Så var det nytt millennium. Nu skulle det byggas ny flygplats i Aten och den skulle få ny tunnelbana och en ny motorväg. Hela Grekland vibrerade av framtidstro. Den avreglerade finansmarknaden och de sjunkande räntorna fick många att handla på kredit. På vår sommarö Nisyros byttes mopeder och åsnor mot bilar och fyrhjulingar. Mackägaren blev stenrik. Detta var bara en försmak av vad som skulle komma när Grekland gick in i eurozonen, men redan 19 juli 2000 band drachman till euron. Nu var växelkursen fast.

Sifferfiffel

Grekland Maastrichtfördragets konvergenskraven genom att helt enkelt ljuga, Den grekiska regeringen hade experter på kreativ bokföring, Så här kunde det gå till:

Den grekiska järnvägen hade runt millennieskiftet fler anställda än passagerare och en minister påpekade på 90-talet att det skulle vara billigare för staten att låta alla resenärer ta taxi. I stället för att finansiera järnvägen över budgeten emitterade järnvägsbolaget aktier som staten köpte. På så vis kunde utgiften redovisas som en aktieaffär och inte synas i budgeten. Att aktierna var värdelösa och att staten köpte in sig i något något den redan ägde spelade ingen roll.

Att finansiera dessa vansinnigheter var inga problem. Grekiska statsobligationer sålde som smör i solsken till låg ränta, eftersom investerarna trodde att Grekland hade ordning på finanserna.

Fartygskatastrof

En av Grekland värsta katastrofer till sjöss inträffade 26 september 2000. Passagerarfärjan MS Express Samina, på väg från Pireus till Paros med 473 passagerare och 61 besättningsmän ombord, hamnade i en svår storm och strax efter tio på kvällen, en halvmil från Paros, kolliderade fartyget med en klippa som rev upp två stora hål i skrovet, ett under och ett ovanför vattenlinjen. Express Samina började ta in vatten, fick snabbt slagsida och mindre än 50 minuter efter kollisionen kantrade och sjönk hon. På grund av stormen och slagsidan lyckades man bara få fyra av 20 livbåtar i sjön. Det fanns också uppblåsbara livbåtar, men de blåste helt enkelt bort.

Utredningen efter olyckan visade att kommandobryggan var tom, besättningen ombord tittade på fotboll på TV och lät autopiloten styra fartyget. För att minska sjögången aktiverade man fartygets stabilisatorer (fenor under vattenlinjen på båtens sidor), men bara den ena fälldes ut, vilket fick fartyget att gira kraftigt åt höger och segla på klippan. Stabilisatorn rev upp ett hål i skrovet under vattenlinjen. Eftersom de elva säkerhetsdörrarna, i strid med säkerhetsbestämmelserna, stod på vid gavel kunde båten snabbt vattenfyllas.

Två månader efter katastrofen begick ägaren till rederiet Minoan Flying Dolphins, som ägde Express Samina, självmord genom att kasta sig ut från taket till huvudkontoret i Aten. Kaptenen ombord och hans förste styrman dömdes 2006 till 16 respektive 19 års fängelse för dråp och försumlighet, medan fem andra, tre besättningsmän och två företrädare för rederiet, fick mellan 15 månaders och åtta månaders fängelse. Efter olyckan beslutades att passagerarfartyg måste tas ur trafik efter 30 år. Express Samina var 34 år gammal när hon sjönk. Lagen avskaffades senare, men kraven på farygen har skärpts rejält.

Greece 2000

Så var det en megahit. Vi pratar förstås om den nederländska tranceduon Three Drives On A Vinyl och deras låt Greece 2000. Den kom redan 1997 och hamnade etta på den brittiska dancelistan. Jag medger att jag aldrig har hört den förut.

2001

Atens nya flygplats

Alla som har landat på Atens gamla flygplats Ellinikon gläds åt den nya, döpt till Eleftherios Venizelos efter Greklands landsfader. Den öppnade i mars 2001, samtidigt som den nya motorvägen. Nu hade Grekland bockat av de första löftena inför OS 2004.

In i eurozonen

Den 1 januari 2001 blev Grekland en del av eurozonen, även om det skulle dröja et år till innan sedlar och mynt byttes ut. Kursen låstes nu till 340,75 drachmer per euro. I dag vet vi att det var ett gigantiskt misstag. Det tog bara några månader innan drachman var kraftigt övervärderad mot euron och nu gick det inte längre att göra något åt saken. Sverige hade tio år tidigare bundit kronan till euron. Det tog mindre än två år att ge upp, efter tre krispaket och en marginalränta på som mest 500 procent. Den 19 november 1992 övergavs den fasta kronkursen. Kronan föll direkt med drygt 10 procent mot euron, sedan med ytterligare lika mycket.

2002

Ur askan i euron

Nu hände det! Världens äldsta valuta, drachman, byttes mot euron 1 januari 2002. Då var de flesta fulla av tillförsikt, även om många klagade på de nya pengarna, som gjorde det svårt för grekerna att uppfatta vad saker faktiskt kostade.

Tio euro lät inte så mycket, men motsvarade faktiskt nästan 3 500 drachmer. På våra båtluffar brukade vi betala mellan 2 000 och 4 000 drachmer för en hotellnatt, en öl kostade runt 80 drachmer. En storsäljare detta år var myntsorteraren. Den högsta valören, 2 euro, motsvarade nästan 700 drachmer medan den lägsta varören på de gamla sedlarna, 50 drachmer, motsvarade knappt 1,50 euro. Nu måste man hålla i mynten.

Det var inget konstigt med det. Samma sak hände i alla länder som införde euron. Men för grekerna, som var det minst beresta folket i EU, tog det tid att vänja sig. Tack och lov är det ett övergående problem, eftersom det inte går att backa. För oss svenskar, som redan var vana vid att konvertera valutor i huvudet när vi reste, var detta inget större problem.

Många företag utnyttjade förvirringen genom att smyghöja priserna. Plötsligt kostade en öl inte längre 100 drachmer utan 1 euro, alltså mer än tre gånger mer än tidigare. Sedan fortsatte inflationsspiralen år efter år, fram till kraschen 2010. Den officiella inflationen var mycket lägre än den verkliga och det skulle dröja

Sverige hade folkomröstning om euron 2003. Jag tvekade inte att rösta nej, inte minst för att jag hade hunnit tillbringa två somrar i Grekland och sett effekterna.

Die for you

Vi kan tillägga att detta år tävlade boråsarna Paparizou och barndomsvännen Nikos Panagiotidis för första gången för Grekland med gruppen Antique, med låten Die for You.

2003

Byggboom

Nu var det fart på statens slöseri med pengar. Lån och EU-bidrag användes till att bland annat bygga ett stort antal museer runtom i landet. De många projekten var en del av den utbredda klientilismen, som innebär att röster byts mot arbetstillfällen och offentliga kontrakt. På vår lilla sommarö Nisyros byggdes på kort tid två nya museer.

I Aten påbörjades bygget av det nya Akropolismuseet, som kostade runt 1,5 miljarder kronor. Den ursprungliga planen var att det skulle öppna till OS 2004, men invigningen skulle dröja till 2009.

Saker började bli klara inför OS, Bland annat renoverades Karaiskakis-stadion under 2003 för att användas som fotbollsarena.

Grekland var ordförandeland i EU 2003

2004

Triumfen i Fotbolls-EM

Den här historien har jag redan berättat, så jag länkar till den artikeln;

Triumfens ögonblick

OS-succén

Greklands OS blev en succé. Tunnelbanan, lokaltåget och motorvägen till Atens nya flygplats blev klara i sista stund. Invigningen blev en triumf för arrangörerna. Grekland sopade hem sex guld, sex silver och fyra bronsmedaljer, vilket placerade det lilla landet på 15e plats i medaljligan, Sverige slutade på 19 plats.

Finansiellt blev spelen däremot ett fiasko för staten. Kostnaden, nära 11 miljarder euro, var dubbelt så hög som i den ursprungliga budgeten och det är utöver flygplats, motorväg, tunnelbana och andra stora infrastrukturprojekt. Drygt 30 anläggningar byggdes till OS. De flesta står nu och förfaller.

Många greker på ansvariga poster fyllde fickorna med mutor från olika underleverantörer. Bland annat anklagades Siemens för att ha betalat politiker och tjänstemän på den statliga telekomoperatören OTE för att hjälpa dem att få ett mångmiljonkontrakt före spelen. Den tidigare socialistiska transportministern, Tassos Mantelis, erkände att ett parlamentariskt utskott att han hade accepterat motsvarande 100 000 euro år 1998. Ministern sade att pengarna hade betalats ut som en ”kampanjdonation”. Pengarna betalades in på ett schweiziskt bankkonto och Mantelis dömdes för detta 2017, tillsammans med en anställd på Siemens.

Sifferfifflet avslöjas

Den 7 mars 2004 tar liberalkonservativa Nea Demokratia över makten i Grekland, efter tio år med socialistiska Pasok. Den nya regeringen ville börja med att göra en rejäl översyn av landets ekonomiska tillstånd. Oppositionen vägrade att delta. Den rapport som lämnades till EU-kommissionen i september 2004 visar följande skillnader jämfört med tidigare levererade siffror:

Budgetunderskottet (fick vara max 3% från 2000)

• 1997: 6,6% av BNP i stället för 4,.0%
• 1998: 4,3% av BNP istället för 2,5%
• 1999: 3,4% av BNP i stället för 1,8%
• 2000: 4,1% av BNP i stället för 1,4%
• 2001: 3,7% av BNP i stället för 1,4%
• 2002: 3,7% av BNP i stället för 1,4%
• 2003: 4,6% av BNP i stället för 1,7%

Statsskulden (fick vara max 60% av BNP, något som

• 1997: 114,0% av BNP i stället för 108,2%
• 1998: 112,4% av BNP istället för 105,8%
• 1999: 112,3% av BNP i stället för 105,2%
• 2000: 114,0% av BNP i stället för 106,1%
• 2001: 114,7% av BNP i stället för 106,6%
• 2002: 112,5% av BNP i stället för 104,6%
• 2003; 109,9% av BNP i stället för 102,6%

Oppositionen protesterade förstås mot den nya regeringens revision, som tydligt visade att Grekland inte kvalade in i eurozonen. Men EU satte landet under strikt övervakning och upplåningskostnaderna ökade. Men det skulle dröja några år till innan Grekland rasade ner i avgrunden.