Adventskalender för Kretasommaren 2024 , lucka 1
Det är 24 dagar till vår nästa resa tilll Kreta. Eftersom advent betyder ankomst gör jag en adventskalender där varje lucka är ett minne från en Kretaresa, varje år från vår allra första till den senaste, från april i år. Häng med på en tidsresa som börjar för 34 år sedan!
Chania våren 1990. Det är vår första gemensamma resa över huvud taget. Vi har känt varandra i tre år, men vi blev ett par bara två veckor innan vi hammnade på Kreta första gången. Vi bodde i Platanias, men vi lade mycket tid och pengar på att ta oss in till Chania. Vi skulle aldrig mer semestra i någon av Greklands många turistförorter, vare sig på Kreta eller någon annanstans.
Bilden är tagen i Palio Limano, Chanias venetianska hamn och främsta turistattraktion. Det är två saker som tydligt skvallrar om tidens flykt. Den första är den lilla fiskebåten. Sådana finns inte längre i hamnen, på dess plats finns nu en av de utflyktsbåtar med glasbotten som gör regelbundna turer till Lasarettön rakt norrut.
Den andra ser man i bakgrunen. Det är en man i traditionella kretensiska kläder som promenerar längs kajen. Det var vardagsklädsel för äldre kretensiska män på den tiden, numera används de bara vid högtidliga tillfällen och folkdansuppvisningar.
Vi hyrde mopeder och for kors och tvärs över ön. Till Falassarna i väster och Paleochora i söder. Vägarna var under konstruktion, en stor del av vägen söderut var grusväg som slingrade sig i dramatiska serpentiner. Ibland mötte vi en buss eller en vägmaskin i en kurva, det var lite väl spännande.
Aldrig mer charterresa!
Det var på denna resa mitt motstånd mot chanterresor började växa. Jag minns fyllriet, som var i full blom redan på Arlanda. Jag minns den dåliga maten, den groteskt fula huvudgatan som skar genom Platanias och Agia Marina, som på den tiden inte ens hade trottoarer. Reseledarna var oftast okunniga, arrogganta och korrumperade av de turistfällor de försökte lura oss att besöka. Utflykterna passerade juvelbutiker och skinnhandlare, även där hade reseledarna provision. Vi träffade många år senare en pensionerad reseledare som i klartext berättade hur det gick till.
Det var sista gången vi bodde på ett charterhotell i Grekland och vi betraktar fortfarande charterbolagens dekaler som varningsflaggor på dörren när vi väljer restaurang. Vi flyger ibland charter för att slippa byta i Aten och för att det ibland, men långtifrån alltid, är billigare.
Aldrig mera inkastare!
Det var också första och sista gången vi lät oss lockas in av en ”inkastare”. Vi hamnade på en taverna i den venetianska hamnen. Det var en av de sämsta restaurangupplevelserna vi har haft i Grekland och det tog många år innan vi åter besökte en restaurang i hamnen.
Charterresandet har ändrats med åren och fylleriet, åtminstone bland skandinaver, har avtagit markant. Nu är det mest barnfamiljer och pensionärer vi trängs med i Gamla stans gränder på somrarna och det är mest ungdomarna från Teleperformance som står för fylleriet.
Jag har annars många lyckliga minnen av denna vår första resa till Kreta. Ändå skulle det dröja till 2004 innan vi återvände. Vi gifte oss i Paris året efter och bröllopsresan gick till Portugal, dit vi återvände redan året därpå. Sommaren 1993 båtluffade vi till Samos, Choos och Lesbos och kärade ner oss i Grekland på allvar. Därför återvände vi till Kreta 2004 och den resan ska jag berätta om i nästa lucka.
