Adventskalender för Kretasommaren 2024, lucka 10

I dagens lucka fortsätter berättelsen om vår första resa till Kreta under pandemisommaren 2020. Vi ger oss ut på resa i ett land som har förbjudit resor.

Vi bestämmer oss för att lämna vårt hus i Chania och ta några dagars semester. Restriktionerna förbjuder oss sedan fyra dagar att lämna Chanias kommun, men Sfakia på sydkusten ligger i kommunen så vi sätter oss på bussen och åker ner till Chora Sfakion, där vi tar båten till Loutro.

En god vän äger ett hotell här nere, så han ordnar ett rum åt oss. Han bor egentligen i Chania, men i år bestämde han sig för att stanna i Loutro. ”När vi fick veta att vi skulle bli inlåsta tog jag en taxi och åkte ner. Sedan släpptes ingen in eller ut ur byn, vi var kanske femton personer här”, berättar han. ”Men det hade varit mycket värre att vara instängd i huset i Chania, här kunde vi göra lite som vi ville, hela byn var som ett enda hem”.

Fullsatt på buss och båt

Resan Från Chanias busstation i norr till Chora Sfakion i söder var som den brukar, förutom alla munskydd. Fullsatt buss på slingriga vägar, fullsatt båt. Social distansering, glöm det! Men folk lät åtminstone bli att knuffas vid av- och påstigning. Kanske kan det bli ett permanent tillstånd, vi saknar inte den där alla på en gång-stämningen som brukar uppstå så fort det kommer en buss eller en båt.

Även i Loutro bär personalen på barer och restauranger munskydd, även om det slarvas mer än i Chania. Allt stänger vid midnatt. Men då är det bara att flytta över till någons privata veranda och fortsätta kvällen. Turisterna är förstås inte så glada, många verkar ha hoppats att barerna i denna väglösa by skulle strunta i reglerna. Men polisbåten gör en tur längs kusten efter midnatt. Det betyder att barerna får tidig förvarning när båten kommer runt udden från Chora Sfakion.

Mycket folk i byn

Det är mycket folk i byn, framför allt dagsbesökare. Loutro är lite som ett fejkat friluftsmuseum. Alla hus (utom ett) är vita med blåa snickerier, något som egentligen är helt främmande för Kreta. När byn började växa till en turistort i slutet av 80-talet bestämde de fem familjer som äger allt i byn att detta skulle bli ett slags Kretas Amorgos. Det lyckades bra. När båten kommer runt udden är det som att komma till en ö i Kykladerna. Det är mycket vackert. Om man betraktar husen närmare ser man att de flesta är nybyggda. Hit kom inte elektriciteten förrän 1977, tre år senare öppnade det första hotellet. Full fart blev det inte förrän på 90-talet och numera är Loutro en mycket populär turistort.

Loutro förr

De vita husen med blåa snickerier har visserligen ingenting med Kreta att göra, men visst gör de sig bra mot det blågröna vattnet i förgrunden och de rödbruna bergen i bakgrunden, med den blå himlen ovanför. Där uppe, bakom bergkammen, ligger byn Anopolis. Det är där de flesta av Loutros invånare bor egentligen, detta är deras hamn.

Strandsatt australier

Vi inrättar oss på vännens hotell. Hans syskon och hans flickvän sköter hotellet, själv har han tagit semester. Hans bror, som bor i Australien, har kommit på besök och är inte välkommen tillbaka, eftersom Australien har stängt gränserna även för sina egna medborgare. Han är inte glad och knappast den bästa bartender hotellet har haft. Systern, som har skött hotellet i rätt många år, är inte heller på särskilt bra humör, hon får mest hantera avbokningar. Flickvännen håller skeppet flytande. Vi har det ganska bra. Vi tar det lugnt och åker till stränder längs kusten i vännens lilla motorbåt.

Dagen innan vi ska åka vidare är också dagen innan min födelsedag och jag fyller jämnt. Vi har bord bokat på Pasifai i Paleochora till födelsedagsmiddagen men bestämmer oss för att inleda firandet redan i kväll. Min fördelsedagspresent från hotellet blir att få köra ett DJ-set i baren till stängning vid midnatt, men först äter vi en utmärkt middag hos Sifis.

Vi sitter i hotellbaren och det blir midnatt. Vi går sex meter till den privata verandan och fortsätter där. Flickvännen kommer ut med en födesledagstårta med tända ljus, vännen hämtar öl i sin stängda hotellbar. Hans släktingar och vänner slår sig ner och nu sitter vi här under stjärnorna och pratar och skrattar till framåt två, då några av oss flyttar upp till vår uteplats.

Så började mitt födeledagsfirande. Inte som jag hade planerat, men helt klar minnesvärt. Om bara en vecka skulle hela Grekland stänga och alla charterresor ställas in. Det ska jag berätta om i nästa lucka.