Hemma från Grekland igen – fem rosor!
Härom dagen kom vi hem efter tre och en halv vecka i Chania. Nu har jag satt mig vid datorn för att bjuda på några ögonblicksbilder. Det bli både ris och ros. I den första artikeln blir det bara rosor, i nästa tar jag fram riset.
Det var länge sedan jag tappade räkningen, men det var åtminstone femtionde gången vi steg av planet i Chania, efter sedvanlig lång väntan på Atens flygplats. En titt framåt i tidtabellen antyder att Aegean är på väg att ändra i tidtabellen så att det blir kortare väntan i Aten, låt oss hoppas!
Här kommer fem rosor:
Återse vänner och grannar
September är ingen bra tid att umgås med vänner i Chania, de har alldeles för mycket att göra. Men regeringens nya arbetstidslag har tvingat fram minst en ledig dag i veckan för alla, så med lite planering kunde vi ordna en middag på taket och ett par utekvällar. Redan första kvällen träffade vi Theodora, Michailis, Maria och andra vänner på Plaka och uppdaterades om vad som hade hänt sedan vi sågs i maj,
Våra grannar stänger sin butik redan klockan tio i slutet på säsongen och även om de har jordbruket att ta hand om så blev det åtminstone en trevlig middag med goda viner och bra samtal på Terroir.
Våra vänner holländarna kom ner veckan innan vi åkte hem. Vi hade några trevliga kvällar tillsammans, nu har de gjort sig hemmastadda i vårt hus, som de får låna när vi inte är där. Vi har aldrig hyrt ut vårt hus och kommer aldrig att göra det men våra vänner är alltid välkomna, vare sig vi är hemma eller ej.
En dag på sjön
Grannarnas dotter sommarjobbade på utflyktsbåten M/Y Irini, som är Chanias vackraste fartyg.
Vi fick följa med som hennes gäster och njöt av den växlande molnigheten, snorklingen vid ön Agios Theodoros och gott rosévin på hemvägen.
Agios Theodoros är en nationalpark och reservat för Kri Kri-geten, som i vilt tillstånd bara finns i och kring Samariaravinen. Vi såg några stycken, det är första gången vi sett dem, utom när de hade några i hägn i nationalparken.
Trots att vi vid det här laget har tillbringat ett par år i Chania har vi bara gjort en båtutflykt tidigare. Den här var betydligt bättre än den förra. Priset för en utflykt är 50 euro, då ingår handdukar, masker och snorklar samt hur mycket vin man vill. Vår utflykt började 13.30, det finns också en solnedgångskryssning. Det är inga problem att hitta båten, det är den största som lägger till i den västra hamnen.
Vin och öl på postorder
Vi beställde en låda vin från greekbeershop.gr och en låda vin från botilia.gr. Även om leveranserna var lite bökiga så var det värt att kunna botanisera bland hundratals grekiska viner och öl.
Tillsammans med vänner försvann innehållet i öllådan, den sista, en Alea smokey ale, drack vi till lunch dagen innan vi flög hem.
Det mesta av vinet står i stället och väntar. Trots ogynnsam miljö i köket har vi märkt att innehållet i flaskorna klarar sig i flera år. Jag kommer att beställa en låda till i november, det är kul att botaniisera bland grekiska viner.
Läs mer om våra onlineköp i den här artikeln:
Matupplevelser
Vi vet redan att man kan äta gott i Chania. Men sedan saluhallen stängde har vi saknat en fiskhandlare med egen servering. Nu har vi hittat en; Sardelitsa. Den ligger vid en hårt trafikerad gata i förorten Mournies, en halvtimmes gångväg från oss. Men att äta pinfärsk fisk och skaldjur, enkelt men utsökt tillagat, i skuggan utanför en fiskdisk är just vad jag har saknat i Chania. Nu finns det. De har även öppet på kvällarna.
En annan favorit blev Kantouni, köttrestaurangen i Nea Chora, tio minuters promenad hemifrån. Vi har varit där förut, men nu upptäckte vi deras bästa rätter och goda sallader. Jag rekommenderar husets sallad och den grillade kalvlevern! Vinlistan består av ett enkelt vitt vin och hemgjord Marouvas, så hit går man inte för vinupplevelsen.
I övrigt blev det mest återseenden. En kväll vid baren på Matzenta Kuzina del Sol, där vi äter den bästa mexikanska mat vi har ätit och dricker den bästa Margharitan vi har druckit. Mantzenta belönades nyligen, som första restaurang i Grekland med utmärkelsen ”Sello M” av Mexikos Gatronomiska Akademi ”För deras arbete med att främja mexikansk gastronomi utomlands med kvalitet och autenticitet”.
Andra återseenden med matupplevelser:
- Perperas Gode vännen Yanis och hans underbara team serverar autentisk och vällagad mat från hela Grekland i en vacker trädgård. Boka!
- To Steno har mat och dryck som påminner om Perperas, men med mindre meny i en trång gränd, To Steno betyder ”Den trånga”. Mycket lokalbefolkning, eftersom maten är billig, äkta och god. Det är ofta fullsatt och man kan inte boka.
- Tsalikis Fish Tavern ligger längst ner i Nea Chora. Här sitter man perfekt vid stranden och äter fisk. Menyn är konserverad i det grekiska 80-talet, men det är vällagat och gott. Dessutom har de öppet på vintern och det ska man belöna. Det går alltid att få bord här, trots att det borde vara packat.
- To Mikio ligger i en backe i Agia Marina. Förr låg de grannar med oss i Chania, men de blev för trångbodda. Här är Georgia restaurangchef och hennes bror kökschef. Hans fru och son arbetar också här. Vällagad traditionell mat i gigantiska portioner, Ett av få ställen i Agia Marina som lockar fler greker än utlänningar.
- Kafenio Bourbous gör inte mycket väsen av sig, Maten är bra men inte fantastisk, men man sitter bra i skuggan under träden. Här brukar det mest vara greker, men vid vårt senaste besök satt det svenskar vid fyra bord.
- Terroir Wine Bar ska man bara gå till om man är vinintresserad, för att inte ta upp plats i onödan för oss som är det. Utmärkta viner från hela Grekland, liten meny med väldigt god och vackert upplagd mat. Det går inte att boka.
Vi har ett par smultronställen till i Chania, men dem behåller vi för oss själva.
Ett dygn i Paleochora
Årets besök i Paleochora blev nästan en karbonkopia av förra årets utflykt, med den sorgliga skillnaden att Nektarios, en av de två bröder som har drivit baren Agios i över 30 år, nyligen lämnade oss. Jag har skrivit mycket om våra besök i Paleochora, så jag nöjer med att länka till ett par av de tidigare artiklarna.
Några spridda smårosor
Septembervädret var väl varmt de första två veckorna, sedan kom lite åska, regn och vind som flyttade temperaturen till en mer behaglig nivå. Vi åt lunch på taket sista dagen i stan, sedan kom regnet och det kommer att fortsätta. Den översta bilden är tagen 23 september, vår sista kväll i stan.
Ett komplett kök på taket fick vi genom att lägga till en induktionshäll och en airfryer. Det blev en hel del matlagning på taket, bland annat en wok-kväll med vänner. Vi får hoppas att allt inte regnar bort innan vi kommer tillbaka i november.
En kretensisk-svensk världspremiär fick vi uppleva på ölbaren Rat Race, när det lokala bryggeriet Xaos Brewery lanserade Butterfly Protocol NEIPA, som är ett samarbete med likaledes lokala OCD Project och Apex Brewing i Örebro. Ölet, en fruktig New England IPA, är bryggt i Örebro, receptet kommer från Xaos grundare. Det finns alltid öl på fat från Apex på Rat Race.
Våra vikbara cyklar är inne på trettonde året och rullar fortfarande på bra. Min förvaringsväska är däremot full av hål, jag hittade en ny på Amazon som får åka med från Stockholm på nästa resa. Det är väldigt få cyklister i Chania men nu har elsparkcyklarna kommit och de märks minst lika mycket som i Stockholm.
Rattfylleriet har avtagit något tack vare frekventa poliskontroller kvällar och nätter. Det har nog delvis ersatts av elsparkcyklarna.