Minnesord över Daphne – drottningen på Agion Deka

This text is also published in English. You find it here.

Vi har känt henne i sex år. Hon var gammal redan när vi träffade henne första gången. Den 7 januari gick hon bort, 15 år gammal. Vi sade farväl till henne kvällen innan. Hon kallades drottningen av Agion Deka. Egentligen hette hon Daphne och var en väldigt stor och lurvig gathund. Hon kommer att saknas av många boende i Chania och många av de turister som lärde känna henne genom åren.

Den sista veckan av sitt liv fick hon bo hemma hos Eleftheria, som äger ett av hotellen på gatan. Där hälsade vi på henne och tog farväl, vi visste att det var sista gången vi sågs. Vi hade träffats veckan innan utanför en butik, där hon låg mer ett enormt fat kött framför sig, som hon inte orkade bry sig om.

En yngre Daphne. Tack Eleftheria för bilden!

Eleftheria och de andra på Agion Deka, en liten gränd bland alla turister i Gamla Stan i Chania, har i alla år sett till att Daphne har fått mat och vatten. Ibland har de tagit in henne och tvättat henne, ibland har hon fått veterinärvård. Hon blev med tiden mycket fet. Men hon levde i mer än 15 år, vilket är väldigt mycket för en gathund.

Jag frågade Eleftheria om Daphnes historia. Detta är hennes berättelse:

En ung man från Epirus i norra Grekland hade med sig en fårhund hemifrån när han kom hit för att arbeta som servitör på ett café nere i hamnen. Hunden stannade kvar när han lämnade ön och började hänga i gränden. Den hade det inte lätt i värmen

En dag kom hunden hit och hade med sig en valp som vi inte hade sett förut. Kanske var han hennes pappa, det vet vi inte. Vi döpte henne till Daphne och hon har bott här sedan dess.

Så fungerar gatans lag för hundar och katter. Mindre och svagare djur söker beskydd av större och starkare. När de själva blir stora återgäldar de detta genom att själva beskydda någon som är mindre och svagare än de själva. För Daphne blev det en katt.

En dag kom hon hit med en kattunge som vi döpte till Voula. Daphne beskyddade henne i alla år och hon är också mycket gammal nu”, berättar Eleftheria.

Daphne och Voula 2015. Tack Anna för den fina bilden!

Vi brukade alltid hälsa på Daphne och klia henne på magen när vi gick förbi eller när vi satt på Black Roosters uteservering. Hon brukade rulla runt på rygg och sparka i luften med ena bakbenet. Sedan petade hon envist på oss med tassen när vi slutade, vi tröttnade alltid långt före henne. Hon var mycket sällskaplig.

Det finns många historier om Daphne. Om hur hon brukade gömma mat och hur hon jagade bort andra gathundar, även när hon var så gammal att hon knappt orkade gå. Alla är överens om att det var hon som bestämde på Agion Deka.

Sina sista dagar fick hon tillbringa inomhus. Men hon var en gathund av eget val och hon fick ett långt och bra liv. Vila i frid, Daphne mou!

Annonser

Jag tar gärna emot kommentarer!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.