fbpx

Triumfens ögonblick

Loading...
Loading...

Det var 4 juli 2004. Vi var i Mandraki på Nisyros. På kvällen satt vi som vanligt hos Andrikos på bytorget Ilikiomeno med varsin drink. I övrigt var ingenting som vanligt. Två saker hände den här kvällen. Den ena hände några meter bort och skulle förändra livet för en familj. Den andra hände i Portugal och skulle förändra Grekland.


Ovanför torget Ilikiomeni finns ett annat torg, som används för bröllop, påskfirande och andra festligheter. Där finns bar, kök, förråd med stolar och bord, ljudanläggning och allt annat som krävs för att ställa till med ett riktigt kalas.

På torget fanns tavernor, kaféer och barer, i skuggan under platanerna. På dagarna fylldes det med dagsturister från Kos, på kvällarna satt byborna här tillsammans med de på den tiden fåtaliga turister som stannade över natten. Så är det säkert fortfarande, det var tio år sedan vi senast besökte ön.

Just den här kvällen var torget annorlunda. Alla ställen hade ställt ut en TV. Det var allt från Gamla tjock-TV-apparater till platta skärmar (som också var rätt tjocka på den här tiden). Grekland var precis i början av den ekonomiska boom som uppstod efter eurointrädet, många hade satsat den smärre förmögenhet som en platt-TV kostade. Kom ihåg att 2004 var första året det gick att köpa en platt-TV i Sverige för under 20 000 kronor.

Närvaron av TV-apparater berodde på att det var EM-final i fotboll den här kvällen. Vi hade anlänt till Kos precis när Grekland tog sig till semifinal genom att i 65:e minuten göra 1-0 mot regerande EM-mästarna Frankrike.

Några danskar fanns med i publiken, De hade några dagar tidigare förlorat kvartsfinalen mot Tjeckien. Foto: John Göransson.

”Athens is burning!”

Nu var det midsommarafton. Vi satt på planet, jag slog på mobilen när hjulen slog i landningsbanan på Kos flygplats. Kaptenen tog till orda i mikrofonen och sade ”Välkomna till Grekland. Några undrar kanske hur det går i matchen mellan Grekland och Frankrike. Matchen pågår fortfarande och det står noll-noll”. Ett besviket sorl gick genom kabinen.

Då ringde min mobil. Det var Manolis som ringde från Aten. Med mycket hes röst skrek han: ”Greece just scored a goal! Athens in burning!” Jag sänkte telefonen och skrek rakt ut i kabinen. ”Greece scored a goal!

När flygplansdörren öppnades såg och hörde vi hur flygplatsens brandbilar rullade ut på plattan, med påslagna sirener och blåljus. Bagagebilarnas förare tutade och skrek. Allt var ett enda kaos. Matchen hade precis slutat, Grekland hade vunnit kvartsfinalen mot Frankrike! Vi förstod att vår tionde sommar på Nisyros skulle bli annorlunda.

Väl framme på vårt hotell i Kardamena var vi för trötta för att delta i firandet. Vi nöjde oss med att nästa morgon betrakta den gamla svartklädda kvinnan som med stor möda hängde upp en grekisk flagga på sin balkong, mittemot vårt hotellrum. Nästa dag tog vi tog båten till Mandraki och installerade oss i vårt hyrda hus vid den lilla stadsstranden.

Tyvärr hann damen gå in innan kameran kom fram. Foto: John Göransson.

Sverige åkte ut mot Holland

Redan samma kvällen efter Greklands triumf mot Frankrike spelade Sverige kvartsfinal mot Holland, Matchen slutade 0-0, men Holland vann straffläggningen. Det kändes ganska rättvist, eftersom Danmark, som redan vara klara för slutspel, några dagar tidigare hade gett Sverige en fribiljett med slutresultatet 2-2. Det var det enda resultatet som säkrade båda en plats i och det var ingen tvekan om att alla på plan kämpade för att det skulle bli så. Helt logiskt men knappast grund för jubel och flaggviftande, vare sig i Sverige eller Danmark.

Nu behövde vi inte bekymra oss för Sverige längre. Allt fokus låg på Grekland, som aldrig tidigare ens hade kvalat in till ett EM eller VM i fotboll. Innan turneringen började satte vadslagningsfirmorna oddsen till mellan 80 och 500 mot 1 på att Grekland skulle vinna turneringen. det var helt enkelt det mest otippade laget. Faktum är att den enda match där oddsen var jämna, mot Ryssland, var den enda som Grekland förlorade. Om jag hade satt en hundralapp på Grekland så hade jag alltså kunnat vinna 50 000 kronor. Det gjorde jag inte.

Helt otänkbart att Grekland skulle vinna

Att Grekland ens skulle gå vidare till kvartsfinal i fotbolls-EM var mer än de flesta grekerna hade kunnat drömma om. I gruppen fanns Spanien och den favorit-tippade värdnationen Portugal. Grekland var chanslöst, helt enkelt. Trots att de hade värvat tysken Otto Rehhagel som coach.

Redan efter segern mot Frankrike var det många som sade att om Rehhagel ställde upp i valet till premiärminister så skulle de rösta på honom. Om han kunde göra spelarna i landslaget till ett team så skulle han klara att göra samma sak med Greklands folk, menade de.

Många satsade mot Grekland

Att grekerna dessutom skulle vinna kvartsfinalen var inget mindre än ett mirakel. Faktum är att många greker gick till spelbutiken och satsade stort mot Grekland inför semin och finalen, det var ju säkra pengar! Efter finalen jublade de med blandade känslor, eftersom de just hade blivit rejält mycket fattigare. Jag minns att bokhandlaren hade ett leende på läpparna, men oro i blicken.

Vi snabbspolar förbi semifinalen mot Tjeckien, som Grekland vann med 1-0 med ett mål på övertid, i absolut sista spelminuten. Det var förstås fantastiskt, men samtidigt stod nu hela folket på helspänn. Nu var det allvar!

David mot Goliat

Jumbotippade Grekland, som spelade sitt första EM, mot favorittippade hemmalaget Portugal. Grekland hade visserligen vunnit över Portugal i den första gruppspelsmatchen, men ingen trodde på allvar att det skulle hända igen. Portugal hade i gruppspelet sänkt både Ryssland och Spanien, I kvartsfinalen hade de tvingats till straffläggning efter 2-2 mot England men de hade inga problem att slå Holland med 2-1 i semin. Detta var Davids match mot Goliat.

Tillbaka till torget

Tillbaka till torget i Mandraki. Det var smockfullt på alla ställen, alla tittade på matchen. Många av gästerna var ovanligt välklädda, de hade helt enkelt smitit från bröllopsfesten. Jag gick upp och tittade. Där satt bruden och tre mycket gamla grekiska kvinnor. Hon grät, de försökte trösta henne. Det var hennes stora dag, alla gäster, samt brudgummen, prästen och bröllopsorkestern, glodde på fotboll.

Välklädda bargäster. Bakom publiken skymtar trappan till den tomma festplatsen. Foto: John Göransson.

Vi vet alla hur det slutade. I 57:e minuten gjorde Charisteas 1-0. Eftersom en del TV-apparater var anslutna till TV-antenner, medan andra tog ner signalen via satellit, var det några sekunders fördröjning för en del av publiken. Det kaos som uppstod när halva torget skrek i triumf, medan resten undrade vad som pågick, var ett minnesvärt ögonblick. Det var den här sommaren jag lärde mig att ”midem” betyder noll.

Sedan följde en halvtimme av hårt tryck från portugiserna. Greklands målvakt Antonios Nikopolidis blev kvällens andra matchjälte genom att lyckas hålla nollan till slutsignalen. Grekland hade ett skott mot mål i matchen, Portugal fem. Slutsignalen gick, torget i Mandraki och hela Grekland exploderade av lycka!

Bröllopsfesten väntade

Nu började festen! Påskens alla fyrverkerier brändes av (några fick smärre brännskador), det var rent ut sagt ett helvetes liv. Ovanför torget stod en hel bröllopsfest och väntade. Musikerna spelade, vinet flödade. Bruden strålade av lycka. En bättre bröllopsfest hade hon aldrig kunnat drömma om! Tänk att få gifta sig samma dag som Grekland vann Fotbolls-EM!

Vår tioårige son hade gått hem och lagt sig för länge sedan. Men han kom tillbaka. Vi bodde 350 meter från festplatsen, men oväsendet väckte honom. När vi stapplade hem vid fyratiden på morgonen var det fortfarande full fart. Vi fick sedan veta att festen hade pågått till nio på morgonen.

Helt ointresserad av fotboll

Jag kanske ska tillägga att jag är helt ointresserad av fotboll. de enda gångerna jag har brytt mig var denna gång och 2012, då vi var på resa i Italien. Den gången såg vi Italien vinna kvartsfinalen på ett torg i Neapel och semin på ett annat torg i Tropea, där vi också fick se dem förlora finalen mot Spanien med 4-0. Den kvällen slutade tidigt.

En reaktion till “Triumfens ögonblick

  • 23 mars, 2020 kl. 14:02
    Permalink

    Vi var i Aten när de vann kvartsfinalen, på Naxos när de vann semifinalen och på Donoussa när de vann finalen. Vilken firande det var på alla tre ställena.

    Svar

Jag tar gärna emot kommentarer!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: