fbpx

Förra året i Chania


Vi sitter i en förortsvilla i Stockholm och tittar på bilder tagna för ett år sedan. För det mesta drar vi till Kreta runt midsommar, men förra året åkte vi ner tidigare, eftersom vi skulle gå på språkkurs. Nu vet vi inte när vi får se Solsidan nästa gång.

Vårt medeltidshus, djupt inne i Chanias gränder, är vår käraste ägodel. Det heter Solsidan och det finns två skäl till att det heter så: 1) Det har norrläge, så det får aldrig direkt sol, utom på taket. 2) När vi skulle flytta in i det hittade vi på Designtorget en dekal med texten ”Solsidan” som vi kunde sätta upp på postlådan.

Ovissheten om när vi få komma dit nästa gång gör nästan fysiskt ont. Samtidigt försöker vi förstås anpassa oss efter läget. Vi har börjat prata om hur vi ska fira midsommar i Sverige i år. Det har vi gjort kanske tre gånger på 30 år. Vi är inte särskilt entusiastiska.

Takvinsch

Det är vår tredje dag i Chania. Efter frukost beger vi oss till handelsträdgården på Odos Kissamos för att köpa krukor med kryddväxter. De får sedan åka upp på taket med vår primitiva men effektiva vinschanordning. Vi installerade den året innan, eftersom vi var trötta på att baxa allt uppför tre trappor från gatan till taket.

Booking.com

Nu är taket färdigt. Vi har möbler, solskydd, kylskåp diskbänk och annat där uppe, allt för att slippa springa ner till köket på bottenvåningen stup i kvarten. Vi har också wifi, så att vi kan jobba, se på TV och lyssna på musik.

Vattna minst två gånger om dagen

Växterna behöver vatten minst två gånger om dagen, annars dör de. De växer så det knakar och förser oss med mynta till boureki och mojitos, basilika till pesto samt rosmarin och chili till lite av varje.

Dags för en sen lunch. Vi går till vårt favoritgyroställe på Skalidi, där vi tar varsin gyro och Fix. Det kostar under 10 euro för båda. Ibland köper vi med oss en påse och äter på taket eller i gränden, men i dag slår vi oss ner vid ett bord. Trafiken på Skalidi förstör upplevelsen lite, men vi har vant oss. Det var 29 år sedan vi första gången åt gyros här.

Parkeringskaos i gränden

På vägen tillbaka tar jag några bilder på parkeringskaoset vi den västra infarten till Gamla Stan. Det är faktiskt förbjudet att köra in här och det finns många skyltar att strunta i: stoppförbud, förbjuden infart, lekande barn (det ligger en småskola här)… Bilismen är Chanias största problem och har varit det i många år. Bilisternas totala nonchalans kan få blodet att koka.

Sedan tar vi igen oss några timmar. Vi tillbringar kvällen på taket, där vi ser ut över Gamla Stans alla hustak och betraktar röken från en grill nere i hamnen. Månen kommer upp och bjuder på sitt kalla ljus. Ännu en dag har gått. Vi ska vara här en månad till.

En reaktion till “Förra året i Chania

  • 12 juni, 2020 kl. 12:05
    Permalink

    Jag har läst Din artikel.
    Hej!
    Förstår och delar fullt ut Din känsla, frustration och saknad.
    Känner mig då inte helt ensam i denna ”ångest.” En nykter förtvivlan.
    Hemmet och den trots allt märkliga harmoni som just där infinner sig.
    Greece!
    Vaknar varje morgon sen tid tillbaka med den naiva förhoppningen om natten
    givit att miraklet skett!
    Att faran över och resan ner står öppen och väntar. Kranen till den livgivande påfyllningen har öppnats.
    NU ÅKER VI HEM SOM VANLIGT.

    Svar

Jag tar gärna emot kommentarer!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: