fbpx

Stora guiden till västra Kretas stränder

Loading...
Loading...

Det var länge sedan vi slutade vara ”beach bums”, om vi någonsin har varit det. Men att vara Grekladsälskare vore omöjligt om man inte brydde sig ett dugg om stränder. De är trots allt Greklands största naturtillgång, alla kategorier. Låt oss göra några nedslag i denna rika skatt. Vi börjar på västra Kreta. Här är vår guide till alla de drygt 40 stränder vi har besökt och ett par som vi aldrig kommer att besöka.


På kartan finns också ett lager med stränder på Nisyros. Vi återkommer om dem i en senare artikel. Se nedan för förklaringar till de olika färgerna.


Det finns nästan 500 Blue Flag-klassade stränder i Grekland, bara Spanien har fler. Här hittar du en karta och lista över dem alla och här kan du läsa om vad som krävs för att få hänga upp flaggan på stranden. Vill du hitta Blue Flag stränder ska du bege dig till Kreta eller Halikidiki, de har över 70 var. Eftersom vi är skattskrivna i Chania på Kreta blir det naturligt att börja där.

Från antika kolonner till miljökatastrof

Vi vandrar västerut från Paleochora. Målet är Elafonissi, den världsberömda stranden med den rosa sanden, som ligger längst ut i Kretas sydvästra hörn. På vägen passerar vi en stenig strand som bara är tillgänglig till fots. Men vi har den helt för oss själva och när vi kommer ner ser vi att det ligger antika pelare kringströdda i vattenbrynet. Vi har trampat rakt in lämningarna av den antika staden Viena och här låg en gång flera tempel. Vi tar ett dopp och vandrar vidare mot Elafonissi, som vi aldrig når. Vädret försämras, stigen blir allt läskigare och med en allt djupare avgrund till vänster, till slut tar höjdskräcken tag i oss och vi bestämmer oss för att vända tillbaka.

Eafonissi.

Ett par dagar senare tar vi en utflyktsbåt från Paleochora till Elafonissi. Vi kliver av båten tillsammans med alla barnfamiljer och charterresenärer, det är lite som att kliva av djurgårdsfärjan en lördag i juni. Det är packat med folk på den absurt långgrunda stranden. Att bada är i princip omöjligt, man får vada långt ut mellan människorna innan det går att doppa sig. Den här stranden ”som du inte får missa” hade vi gärna missat. Den har givetvis ingen Blue Flag, hela området är en pågående miljökatastrof. Vi är däremot enormt glada att vi inte missade Viena. Den har inte heller någon Blue Flag, eftersom det inte är en organiserad strand.

Vad är en paradisstrand?

Lugn och ro

Det är så det är med paradisstränder. De är ofta vackra att se på men hopplösa som badplatser och för oss är badandet själva poängen med stränder. Solbadandet intresserar oss inte alls, det förvånar oss att någon nordbo, sedan Tage Danielsson dog i hudcancer 1985, vill utsätta sig för riskerna med att solbada.

Falassarna. Foto: John Göransson.

För oss är en riktigt bra strand en lugn plats. Vi behöver inte vara ensamma, men vi vill inte ligga hoppackade. Vi badar aldrig där det pågår så kallad vattensport, inte heller där det pågår kroniska beach parties. Det har delvis med ålder att göra, men vi har aldrig trivts i den miljön. Stranden ska vara avkoppling. Samtidigt badar vi ofta bara för att svalka oss och få en simtur, då spelar det inte så stor roll hur det ser ut i omgivningarna, så länge vi slipper kryssa mellan flytande sopor.

Vår nya favoritstrand är inte ens en strand. Den ligger granne med en stor parkeringsplats, det är bara vi och andra som bor i området som badar där. Men den ligger bara fem minuter hemifrån och är perfekt för ett snabbt dopp. Det finns en bar bara 50 meter bort, om vi inte orkar gå hem och fixa kaffe.

Vi går helst till stranden före frukost eller strax före solnedgången. Då är det mindre folk, längre skuggor och mycket vackrare.

Miljö

Överfulla papperskorgar, cigarettfimpar, plastpåsar som flyter i vattnet… På de mest populära stränderna ser det ofta ut som efter Valborgsfirandet i Uppsala. De gånger vi hamnar på en sådan här strand brukar vi plocka upp skräp ur vattnet och sanden och slänga i soporna. Men miljön handlar också om att det måste finnas toaletter som är anslutna till kommunalt avlopp och att man ska slippa ljudföroreningar i form av eurotechno och gapiga fulla turister. Det får inte heller ligga en massa anskrämligt fula hotell vid stranden.

Foto: John Göransson.

Service

Det får gärna finnas en enkel strandservering, där man kan få en öl, en frappé eller en enkel måltid. Priset är inga problem för oss, är det för dyrt blir det inget handlat, helt enkelt. Solstolsuthyrarna tillför ingenting, tvärtom tar de ofta upp 90 procent av utrymmet på stranden. De enda gånger vi hyr solstolar är när vi väntar på en buss eller båt och vill ta en tupplur under ett parasoll. Skugga är däremot viktigt, något som ofta fattas på ”paradisstränder”. Fungerande toaletter är ett sort plus, nödvändigt om det finns en servering.

Glyka Nera. Foto: John Göransson.

Varje gång vi får för oss att äta på en strandservering på turistorterna säger vi ”hur illa kan det vara?” Tyvärr brukar vi överraskas av hur illa det kan vara. Vi äter hellre en torr sandwich serverad från en husvagn än en oljeskadad moussaka på en ”beach restaurant”. Vi kommer nog aldrig mera att äta på en turistrestaurang, om vi inte först har fått den rekommenderad av någon vi har stort förtroende för.

Sten, sand eller grus?

Det är skönt med sand under fötterna när man ska gå i vattnet. Men helst inte den där finkorniga sanden som blåser in i ögonen och fastnar överallt. Hellre grövre sand eller småsten. Vissa stränder kan man skada fötterna på, så när vi ger oss iväg till okända stränder har vi alltid med oss bra badskor. Färgen på sanden har viss betydelse. Ju mörkare den är, desto hetare blir den i solen. Svart lavasand kan steka fotsulorna ganska illa.

Lite stenigt, men det går. Foto: John Göransson.

Kommunikationer

Eftersom vi inte kör bil behöver vi stränder som vi kan nå till fots, cykel, båt eller buss. Vi gör aldrig stranden till huvudnumret, doppet i havet är en bra avslutning på en lång promenad eller cykeltur. Förr hände det att vi gjorde strandutflykter, numera har vi svårt att se poängen med att skaka på en buss eller cykla i två timmar bara för att komma i havet. Det måste finnas något annat som lockar.

Vi har betygssatt stränderna utifrån dessa kriterier. Så här ser betygsskalan ut:

Helt klart värd en omväg.

Ingen superstrand, men den bästa i närheten och helt klart badbar.

Ingen superstrand, men badbar. Men det finns bättre i närheten.

Gör miljön och dig själv en tjänst och skippa de här stränderna.

Alla stränder vi har besökt på Kreta

Vi har gjort en karta över de omkring 40 stränder vi har besökt på Kreta. Vi har också markerat Balos och Gravmoussa, (rött) trots att vi aldrig har varit där. Däremot har vi passerat dem med båt. Men de är de mest kända stränderna på Kreta och tyvärr är de också miljökatastrofzoner. Snälla, åk inte dit! Åtminstone inte under turistsäsong.

Chania

Nea Chora i Coronatider. Foto: John Göransson.

Koum Kapi Beach

I östra ändan av strandpromenaden i Koum Kapi, öster om Gamla Stan, går en trappa ner till den lilla stranden. Här finns en dusch och några spikar i muren att hänga kläderna och handduken på. Lämna skorna i trappan, stranden är så smal att de annars kan svepas med av en våg. Hit går vi ofta för ett kvällsdopp, som vi rundar av med en drink på Naïs, direkt ovanför stranden.

Nya badplatsen

Det här är egentligen inte en strand. Men staden har ordnat en ramp och räcken så att man kan komma i vattnet. Eftersom det bara är fem minuter från vårt hus är detta den nya favoriten för morgondoppet. Invigdes 2020. Det är väldigt stenigt.

Kvällsdopp. Foto: John Göransson.

Nea Chora Beach

Detta är Chanias stadsstrand. Härifrån började massturismen breda ut sig västerut på 80-talet, nu är det inte många charterturister kvar. På helgerna är det packat med chaniotis. Vi tar gärna ett kvällsdopp här och slår oss ner på något ställe för en drink efteråt. Vi äter ofta lunch på Portes eller The Five. Blue Flag.

Kladissos beach

Kladissos Beach. Foto: John Göransson.

Precis vid stadsgränsen ligger denna lugna strand, som har en trevlig strandservering i vardera ändan av den långsträckta stranden. På en del ställen är det bra att ha skor, eftersom det är rätt stenigt. Blue Flag.

Chrissi Akti

Precis efter Kladissos hamnar vi på Chrissi Akti. Nu börjar hotellen och beachbarerna dyka upp. Inte särskilt lockande. Sandstrand. Blue Flag.

Agios Astopolos

Agios Astopolos är egentligen flera stränder, som ligger i vikarna till tre uddar. Från öster till väster; Golden Beach, Theodorakis Beach, Iguana Beach och Glaros Beach. Hit kan man ta bussen. Stränderna är fina, men utbudet av mat och dryck är skralt och dyrt. Vi ser ingen anledning att åka hit, annat än för att få lite omväxling. Blue Flag.

Chanias västra förorter

Aptera/Kalamaki

Här finns några stränder, men vi har aldrig testat. Här vänder stadsbussarna. Kalamaki Beach har Blue Flag.

Kato Stalos Beach

Här börjar charterhotellen breda ut sig. Om man inte bor på ett av hotellen finns det ingen anledning att åka hit och bada. Blue Flag.

Agia Marina Beach

Detta är, tillsammans med Agia Marina, den mest turistifierade delen av västra Kreta, Här dominerar svenskan under högsäsong. Numera finns ingen synlig gräns mellan Agia Marina och Platanias, men stränderna skiljs åt av en liten fiskehamn. Blue Flag.

Platanias Beach

Samma som ovan, men här dominerar norskan under högsäsong. Vi bodde här 1990, sedan dess har vi hållit oss borta. Blue Flag.

Gerani Beach

Gerani Beach är vacker, men det kan bli ganska blåsigt här. Gerani är känt för att vara lite svalare, på grund av vindar och strömmar. Stranden vid Asterion Hotel har Blue flag.

Maleme Beach

Inte mycket till strand egentligen. Det flesta som bor på hotellen här verkar föredra hotellpoolen.

Mellan Chanias förorter och Kissamos

Kolymbari Beach

Kolymbari. Foto: John Göransson.

Kolymbari känns betydligt mindre exploaterad än de turistorter man passerar på vägen hit. Ligger precis vid hörnet av den långa udden som sticker norrut. En helt OK strand och här går det att få nyfångad fisk till lunch. Sandstrand.

Ravdoucha Beach

På andra sidan udden ligger den lilla byn Ravdoucha och nere vid havet finns ett par stränder och restauranger som hyr ut rum. Stranden är mycket stenig men väldigt vacker. Vi tog taxi hit från Kolymbari, badade och åt middag. Efter solnedgången tog vi en taxi tillbaka till Kolymbari och bytte till bussen hem. Det var en bra dag. Bilden högst upp är tagen vid Ravdoucha Beach.

Kissamos

Kretas västligaste stad är Kissamos. Här finns en hamn och här har turismen stannat på en ganska behaglig nivå. Vi har aldrig riktigt fallit för den här stan, men vi ska kanske ge den fler chanser. Stranden är fin. Blue Flag.

KIssamos. Foto: John Göransson.

Längst i väster

Västra och södra kusten av västra Kreta skiljer sig väldigt mycket från den norra sidan. Här är det ofta höga klippstup närmast havet, avlösta av små vikar med stränder.

Balos Beach

Längst upp i nordväst hittar vi en pågående miljökatastrof, som vi bara har sett från havet när vi har passerat med båt. Det är mycket vackert, men de tusentals dagliga besökarna sliter hårt på naturen och förorenar vattnet.

Gravmousa Beach

Det går att vada mellan ön Gravmoussa och Balos. Hela området är som en saltvattenspool. Gör miljön en tjänst genom at strunta i den här platsen.

Falassarna Beach

Detta är en magisk plats. Turistbussarna har hittat hit för länge sedan, men det finns fortfarande gott om plats både på stränderna och på tavernorna. Det går en buss hit på morgonen som går tillbaka på eftermiddagen. Stränderna är fantastiska, framför allt alla små vikar. Det går faktiskt att sno åt sig en egen liten vik, om man står ut med att det är lite stenigt att ta sig i vattnet. Blue Flag.

Falassarna. Foto: John Göransson.

Elafonissi Beach

Läs om Elafonissi. Det finns ingen anledning att åka hit men många att låta bli.

Väster om Paleochora

Viena

Det här är väglöst land, så hit måste man ta sig med egen båt eller till fots. Läs om Viena i artikelns inledning.

Krios Beach

Det här är en riktigt trevlig liten strand, som ligger där vägen västerut från Paleochora slutar. Här finns en liten kantin också.

Grammeno Beach

Ytterligare en Blue Flag-strand I Kontoura, som inte gör mycket väsen av sig, förutom att här finns en campingplats. Kontura är en by som till 99 procent består av stora växthus. Blue Flag.

Det finns minst sex stränder till mellan Kontoura och Paleochora, men vi har inte testat någon av dem. En av dem är nakenstrand.

Paleochora

Pachia Ammos Beach

Detta är Paleochoras charterstrand, med finkornig sandstrand, flera solstolsuthyrare och strandbarer som alla är borta på vintern. Eftersom Paleochora ligger på en blåsig udde är den här stranden bäst när det blåser från öster. När vinden är västlig kan det vara rätt ansträngande med all sand som yr omkring. Men visst är det fint. Blue Flag.

Methexis Beach

Bröderna Methexis har fixat till en liten strand nedanför sin utmärkta restaurang, som lägger längst i sydväst på Paleochoras udde. Stranden består av klippor, men bröderna har fixat en liten gång ut i vattnet och ställt dit några solstolar. Det är rätt trevligt.

Methexis Beach, fotograferad från vår hotellbalkong. Foto: John Göransson.

Chalikia Beach

Den andra stadsstranden ligger på Paleochras södra sida. Den är lite stenigare men mycket trevligare, med flera helt OK restauranger och barer i närheten, några av dem är öppna året runt. Blue Flag.

Chalikia Beach. Foto: John Göransson.

Keratídes Beach

Vid campingplatsen i Keratides finns en liten strand som inte gör så mycket väsen av sig. Men här finns en helt OK taverna och det kan vara skönt med ett dopp före eller efter maten. Härifrån går också vägen upp till byn Anidri. Därifrån går en vacker ravin ner till havet, den är värd besväret.

Öster om Paleochora

Anidri Beach

När man kommer ner från ravinen kan man hamnar man på Anidri beach. En mycket bra sandstrand med en liten kantin. Det kan bli lite för mycket bilar under högsäsong men senast vi var här, i slutet av oktober 2019, var det helt underbart.

Gialiskari Beach

Här slutar den dammiga grusvägen från Keratides och här finns en riktigt bra strand. Här är det nakenbad och här finns en liten trevlig servering. Hit kom vi en gång efter en lång vandring från Sougia, det var bland de godaste öl vi har druckit! Blue Flag.

Astropelekita Beach

Nu är det dags att snöra på kängorna igen. Ett par kilometer från Gialiskari ligger en liten vacker sandstrand. Vi fick tyvärr inte ha den för oss själva, ett tyskt par hade slagit upp sitt tält här.

Lissos beach

Några kilometers vandring från Sougia ligger Lissos. I denna vackra dalgång finns lämningar av såväl hellenska som romerska tempel och en mycket gammal kyrka. Stranden är inget vidare, men det känns närmast obligatoriskt att bada här. Under högsäsong går de båtar hit från Sougia.

Sougia-Chora Sfakion

Sougia Beach

Sougia. Foto: John Göransson.

Åter en riktigt bra strand, med bra serveringar runtomkring. Hit går båtar från Agia Roumeli och Paleochora, det går också att ta bussen från Chania. Sougia är en liten badort som i princip stänger helt på vintern, på sommaren blir dess förflutna som hippiekoloni ganska uppenbar. Blue Flag.

Från Sougia är det väglöst land ända till Chora Sfakion. Båtarna gör två stopp på vägen, i Agia Roumeli och Loutro. Nu är vi i Sfakia, här finns inga Blue Flag-ständer.

Agia Roumeli beach

Vi är inte särskilt förtjusta i den här byn, vars besökare till största delen består av turister som har vandrat genom Samariaravinen och turister som byter båt här. Alla är här av två orsaker: att vänta på båten och att bli av med så mycket pengar som möjligt under denna väntan. Stranden är sandig och fin, men miljön är för dyster, hela byn känns som ett barackläger.

Agia Roumeli. Foto: John Görsansson.

Marmara beach

Här, i mynningen av Aradenaravinen, ligger en liten strand och en utmärkt strandservering, som till och med bakar eget bröd. Det går båtar från Loutro under högsäsong.

Likos Beach

Stranden är inte så märkvärdig, men platsen är magisk. Hör finns ett par små hotell och en camping, man kan sitta i timmar under träden och känna hur batterierna inne i kropp och själ laddas upp. Det går båtar hit från Loutro under högsäsong, eller så går man på en knapp timme. Hotellägarna kan hämta med sina små båtar också.

Likos. Foto: John Göransson.

Loutro Beach

Den vackra turistorten Loutro har en sandstrand och ett klippbad närmast hamnen. Ingen av dem är fantastisk, men duger för ett dopp.

Glyka Nera beach

En annan magisk plats, som ligger mellan Loutro och Chora Sfakion. Det går badbåtar hit från båda ställena. Den här platsen har allt man kan begära av en strand; lagom finkornig strand, otroligt vacker utsikt både mot bergen och havet, en brygga med en väldigt trevlig servering och en trevlig familj som sköter om alltsammans.

Glyka Nera Beach. Foto: John Göransson.

Vrissi Beach

Det finns ett par stränder i Chora Sfakion, detta är den största och den är helt OK. Vi har bara väntat på bussar och båtar här, så det vore orättvist att komma med något omdöme. Det funkar, helt enkelt.

Fragokastello Beach

Frangokastello. Foto: John Göransson.

Detta är slutet på Sfakia, här ligget en sägenomspunnen ruin av en bysantisk fästning. Nedanför den ligger en ganska bra sandstrand, som tyvärr ha lite för många solstolar och parasoller för vår smak. Fangkolastello håller på att utvecklas som turistort, det känns som om expolateringen kom av sig när rubelkursen dök för några år sedan. Det finns en bar som heter ”Na Ztrovje” i utkanten av byn.

Rethymnonregionen

Vi har inte varit så mycket utanför Chaniaregionen. Vi har gjort några utflykter österut till Heraklion, men där har vi aldrig hunnit med några stränder. Det har vi däremot gjort i Rethymnonregionen. Där finns kända chartermål som Plakias och Georgiopolou, ingen av dem lockar oss.

Agia Galini

Agia Galini 22 december, 15:36. Foto: John Göransson.

En decemberdag vandrade vi från den lilla byn Spili till Agia Galini på sydkusten. Vi hade tur med vädret, så när vi kom ner till havet drog vi av oss kläderna och hoppade i havet. Vi använde en uppochnervänd livbåt att lägga våra kläder på. Stranden, som har en Blue Flag, var helt öde, allt var stängt. Vi började bli hungriga, så vi frågade några som snickrade på ett hus om något var öppet. De tittade förvånat på oss och skakade på huvudet. ”Ni måste gå in till byn”, sade en av dem. ”Är inte det här byn?” Frågade vi. Nu såg de riktigt bekymrade ut. Vi förklarade att vi just hade gått från Spili och inte visste någonting om trakten. Det hjälpte inte, nu var de övertygade om att vi var helt galna. Det är 25 kilometers promenad. De pekade västerut och fortsatte med sitt. Vi gick ytterligare en halv kilometer och kom fram till byn. Nere i hamnen låg en taverna med uteservering. På den satt två berusade och ganska skräniga danskor. Vi gick upp till busshållplatsen och åkte tillbaka till Rethymnon. Vi ville vara säkra på att få en bra middag efter vår bedrift. Det fick vi.

Koumbes Beach, Rethymnon

Det finns förstås bättre stränder i Rethymnon, men detta är den enda vi har prövat. Den ligger strategiskt öster om Gamla Stan, på vägen till busstationen. Inte mycket att hurra för, men den duger för ett svalkande dopp efter en dag i Rethymnons gränder.

Öster om Chania

Kalyves Beach

En dag tog vi cyklarna österut med slutmålet Kalyves. Det är ungefär tre mil att cykla, men med våra minicyklar blir det en ganska tuff utmaining. Kalyves och grannbyn Almyrida är en slags turistkoloni, där många britter och nordbor har slagit sig ner. Vi åt en trevlig lunch uppe i byn, sedan tog vi oss till stranden. Det var inte så kul, efter ett par timmar på den ganska trista strandbaren, omgivna av skandinaver och britter, hade vi fått nog och tog bussen tillbaka till Chania.

Kalyves 2 januari 14:06. Foto: John Göransson.

Stavros Beach

Det här är den berömda stranden där Antony Quinn och Alan Bates dansar Syrtaki i Zorba. Den ligger ganska vackert, men man badar i en långgrund lagun, där vattnet känns ganska tveksamt. Om man är Zorbaälskare så måste man ändå ta sig hit, det går bussar från Chania upp på Aktotirihallvön, Stavros är slutstation.

Kalathas Beach

Vi hyrde cyklar en sommar och trampade längst Akrotirihalvöns västkust, som är extremt backig. Vi hade tänkt cykla till Stavros, men här fick vi nog. En ganska ordinär turistrand med en servering som inte överträffade våra lågt ställda förväntningar.

Jag tar gärna emot kommentarer!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: