Julen närmar sig Grekland

Jag kom just hem efter en novembervecka i Chania och kan konstatera att mycket hinner hända på en månad. Här är min dagbok från ett land som lackar mot jul. Det börjar med lyx och slutar med en perfekt hemresa. Det blev en mycket lyckad vecka!

Jag delar in dagboken i tre delar. I den första delen berättar jag om resan och om de tre första dagarna i stan. Söndagens kazani får en egen text,

Det var varmt för årstiden när jag klev ut ur huset en onsdag i mitten av november. Jag hade gott om tid så jag körde ekonomivarianten, med tunnelbana och pendeltåg till Arlanda. Det rullade på bra och jag var framme i god tid. Jag promenerar till terminal 5, trots att planet går från terminal 4, alldeles intill stationen. Men jag ska till loungen, som ligger i terminal 5, så jag går dit istället. De hänger ihop, så det är inga problem.

Onsdag: Lyxresa

Nu började lyxen. Med mitt guldkort hos Aegean slipper jag alla köer. Jag checkar in min väska, som är fylld med saker till huset. Sedan tar jag min lilla ryggsäck och slinker genom säkerhetskontrollen.

Bara en kvart efter att jag klivit av tåget kan jag kliva in i SAS-lounge. Jag förser mig med lite frukost och en cappuccino och slå mig ner i en av de bekväma vilstolar som finns längst in i lokalen, med utsikt över flygplatsen. Jag passar på att posta lite skrytbilder i sociala medier innan jag traskar den långa vägen till terminal 4.

Jag kommer fram till gaten lagom till ombordstigning. Denna gång har jag blivit uppgraderad till business class och får kliva på först. Jag slår mig ner i min stol, längst fram vid fönstret och får omedelbart ett glas Amalia Brut, ett utmärkt grekiskt mousserande vin. Jag är den enda passageraren på första raden, business class-delen är knappt fullsatt.

Tyvärr är molntäcket mycket tjockt, så det blir en skakig halvtimme med tänd lampa för säkerhetsbältet. När den äntligen slocknar kommer maten snabbt. På menyn: Utmärkt ångad fisk med ris, quionasallad, ost och bröd. Jag dricker en Malagouzia & Chardonnay till fisken och en Refosco & Mavrodaphne till osten. På menyn finns alltid två grekiska viner av varje färg att välja på. Efter kaffe och dessert somnar jag gott och väcks inte förrän kaptenen meddelar at vi ska landa om 20 minuter.

Nu är det drygt fyra timmar till nästa flyg, så jag tar trappan upp till Lufthansas lounge. Den är liten, men den bästa av de tre jag kan välja mellan på Atens flygplats. Bättre mat, bättre dryck och lite mer ombonat. Tyvärr tycks damerna i receptionen vara omplacerad trött kabinpersonal från Lufthansa, totalt ointresserade av sina jobb och sina kunder. Jag tar en drink och äter en god middag, sedan är klockan åtta och loungen stänger. Jag flyttar till Aegans lounge och tar en drink till innan det är dags att kliva ombord på planet till Chania. Här är några bilder från resan:

Resten av resan går smidigt. Jag får snabbt min väska och kliver in i en väntande taxi.

Taxi i Grekland: Så gör du och så mycket kostar det

Jag ringer Yanis från taxin och frågar om hans restaurang Perperas har öppet. Jag är välkommen! Jag ringer min kompis hotellägaren, som sätter sig i bilen. Vi anländer med några minuters mellanrum och sätter oss i Yanis hembyggda lilla bar/personalbord. Klockan är drygt elva, det är fortfarande gott om gäster i den ljumma kvällen. Vi får in tsikoudia med lite småplock och har allmänt trevligt tillsammans. Sedan kommer regnet och vi flyttar in. Det har regnat en hel del de senaste dagarna och nu vräker det ner.

Torsdag: Tillbaka i stan

När regnet avtar lite bestämmer jag mig för att avsluta kvällen. Hotellägaren lämnar bilen och slår följe, han ska vidare till jazzbaren Fagotto. ”Om du ångrar dig ses vi där”, säger han. Jag går hem, ställer in väskan och går sedan till Fagotto, det är klart att jag ångrar mig.

Det gjorde hotellägaren också, han är inte på Fagotto, där sitter bara ägaren och några gamnackar runt bardisken. Jag backar ut igen. Så småningom hittar vi varandra och ses på Kostas ställe. Där lossnar det sällan före två på natten, detta är inget undantag. Jag kastar in handduken klockan tre och går hem. Nu har det slutat regna, det var det enda regn jag såg på en vecka.

Kryssningsresenärer i stan

Dagen efter sover jag ut ordentligt och packar sedan upp min resväska. En av de saker jag har md mig är en högupplöst trådlös utomhuskamera med solcellsladdning. Den ska placeras på taket för att jag ska kunna njuta av utsikten däruppe, oavsett var jag befinner mig. Det är en del pyssel med att få den på rätt plats, borra plugga och skruva. Resultatet blev mycket lyckat.

Jag går till Sklavenitis för att handla hem lite förnödenheter och kan konstatera att de redan har exponerat julkakorna melomakarona och kourabides. Julhandeln är alltså redan igång.

Det ligger ett kryssningsfartyg på reden utanför den venetianska hamnen. Alla souvernirshoppar har öppnat några timmar i hopp om att skrapa in några extra euro i den magra novemberkassan.

Grannen är en av dem. Han kommer förbi när han har stängt sin shop och frågar om jag vill med på Kazani samma eftermiddag. Jag tackar tveksamt ja, eftersom jag hade saker att göra i huset men inte vill missa tillfället. När han märker min tvekan och presenterar förslaget att åka på söndagen i stället tackar jag tacksamt ja. Vi kommer överens om att äta fredagsmiddag på vinbaren Terroir, Chanias bästa nyhet 2025.

Jag tog en öl och en pizza till lunch hos vännerna på Rat Race, sedan gick jag hem och vilade innan jag återvände till Perperas för att äta middag. Kvällen avslutades på Plaka. Jag besökte stället första gången 2008, då hade stället just öppnat. Nu har det tvingats maka på sig för en hotellbar, nu är de uppsagda och måste lägga ner eller flytta. Det är mycket tråkigt, för här trivs jag. Jag tar en tidig kväll och går hem redan vid midnatt.

Fredag: Inte bara tur

I dag fortsätter jag att pyssla hemma. Sedan sätter jag mig på taket med en drink och lyssnar på musik i ett par timmar. Solen skiner, det är varmt och skönt. Jag tänker på hur otroligt priviligierade vi har som har det här huset. Det var inte bara tur att vi köpte det för tolv år sedan, vi hade rest kort och tvärs igenom Grekland under ett par decennier och tittat på många hus innan vi bestämde oss. Vi hade dessutom sparat ihop en hel del pengar. Men vi visste inte då att vi skulle få bra grannar och skaffa så många vänner. Inte heller visste vi att huspriserna i stan skulle skena, samtidigt som kronkursen föll som en sten. I dag hade vi nog inte kunnat köpa huset.

Xinomavro!

Jag vaknar, duschar och gör mig i ordning för kvällen. Vi ska träffas kockan nio, men jag är där tidigare för at paxa ett bord. Jag börjar utomhus men flyttar snart in. Det är visserligen varmt för årstiden, men den här kvällen stiger stanken från dagbrunnarna, det är ingen rolig miljö att prova vin. Yanis berättar att han har bunkrat upp med Xinomavro inför ett event nästa vecka. Jag är inte kvar då, så jag får tjuvstarta lite.

Grannarna dyker upp och vi har en mycket trevlig kväll, med goda viner, god mat och bra samtal. Planer görs inför deras resa till Stockholm. De och yngsta dottern ska hälsa på oss en vecka i december, sedan ska vi flya tillbaka tillsammans. Det ser jag fram mot, även om vi kommer att få fullt upp med jobb och värdskap. Det är det värt!

Framåt midnatt bryter vi upp. Spiros följer Aristea hem, jag sätter mig på Plaka och inväntar honom. Vi avslutar med en öl, jag är hemma vid ett-tiden. Det var en mycket trevlig kväll.

Lördag: Basar och bartömning!

Jag ger mig ut på en liten inköpsrunda. Passerar saluhahallen, som har haft stängt för ombyggnad sedan början av 2022. Den första öppningsdagen var satt till maj 2023, men den sköts först upp till maj 2024, sedan till maj 2025, därefter till oktober 2025. Det senaste budet är sommaren 2026 och nu ser det faktiskt ut som om det närmar sig. Byggnadsställningarna är nerplockade, nu är det dags att inreda butikslokalerna så att hyresgästerna kan flytta tillbaka från sina tillfälliga lokaler runtom i stan.

I dag är det sista kvällen Rat Race har öppet innan ägarna tar semester en månad. De har ordnat en basar med lokalt konsthantverk och säljer öl från alla sina tio tappar för fem euro glaset. Jag har andra planer för kvällen så jag stannar bara en öl och en halvtimme. Jag köper ett par keramikmuggar och ett par roliga doftljus som ska bli presenter hemma i Sverige. Sedan går jag hem och tar det lugnt innan jag gör mig i ordning för kvällen.

Det blev ingen taco

Jag har stämt träff med hotellägaren på den mexikanska restaurangen Mantzenta Kuzina del Sol. Eftersom stället ligger en bra bit hemifrån tar jag fram cykeln, pumpar däcken och sätter fast lysena innan jag trampar söderut. Det är lördagkväll och fullsatt på Mantzenta. Jag har inte bokat, så vi får lomma tillbaka ner till centrum. Jag hade verkligen sett fram mot deras tacos med räkor och apaki.

Vi sätter oss i stället på den italienska trattorian Il Lupo som ligger på en av gågatorna nere i centrum. De har dyrt men bra vin och jag vill gärna prova deras ost & charkbricka. Det får jag inte, den kostar 25 euro och är för fyra personer. I stället får det bli en peirnili, den grekiska pizzan som är formad som en båt. Sammanfattning: Medioker mat, OK men dyrt vin, och usel service. Hur kan man inte åstadkomma en ost & charkbricka för färre än fyra personer?

Vi går till Plaka och tar en öl. Jag dricker Noctua Night Vision, det grekiska öl som har seglat upp som en favorit. När jag och Spiros tog varsin kvällen innan fanns det bara två kvar, nu är den sista i kylskåpet. Jag viker hemåt vid midnatt, det är Kazani i morgon. Hotellägaren går vidare. Hans bil, som han parkerade på Daskalogianni i förrgår, får stå kvar. Tyvärr tar det tid för mig att somna, min dygnsrytm är i olag efter nattsudd, sovmorgnar och siestor. Klockan är nog tre innan jag sluter ögonen, jag hoppas att det finns lite reservbatterier att ta av. Jag ska upp tidigt för att vara med på grannens Kazani. Den berättar jag om i nästa artikel.