Turisterna är i vägen! Grekerna är så stressade!

Jag satt och skrev om något helt annat när jag insåg att jag på senare tid allt oftare hör det här påståendet från greker:”Turisterna är i vägen!” och det här från turister ”Grekerna har inget tålamod!” Jag tror att det är en attitydfärändring att ta på allvar.

Alltid välkomna

När vi började resa till Grekland så kände vi oss i princip alltid välkomna. Vi visades oerhört stort tålamod i våra valhänta försök att välja rätt väg i stan, rätt sedlar och mynt i kassan, rätt rätt på menyn… Våra bristande språkkunkaper och allmänna förvirring skulle till varje pris överbryggas! En handlare kunde ägna en kvart åt att förstå vad vi ville ha, en minut åt att tala om att han inte hade det och ytterligare en kvart åt att försöka förklara för oss var vi skulle kunna hitta det Bakom oss väntade andra kunder, som gärna hjälpte till eller bidrog till förvirringen. Det kunde bli rätt trevligt. Lunchrasten kan väl utökas lite, om man har med en bra historia tillbaka så brukar man bli förlåten. Så här kanske det lät när byggjobbaren bakom oss sent omsider kom tillbaka till bygget:

Nikos: ”Ledsen att jag blev sen, men nu kan jag tala om för dig vad dörrklapp heter på Svenska”.

Vangelis: ”Hur har du fått reda på det?”

Nikos: ”Jo, jag var inne hos Vasilllis för att köpa mer trallskruv och hamnade bakom två svenska turister som försökte få honom att förstå att de ville köpa en dörrklapp…”.

Det är tre gånger fler utlänska turister i Grekland i dag än det var runt millennieskiftet. Det märks. Om det klockan 12:00 den 20 juli 2000 var fem turister inne på Sinka vid 1866-torget i Chania så var det rent statistiskt 15 turister inne på Sinka vid 1866-torget i Chania klockan 12:00 den 20 juli 2018. Det är skillnad. Och eftersom det säkert tar dubbelt så lång tid för oss att handla som för en infödd så motsvarar de femton turisterna 30 greker. Nu börjar tålamodet tryta och det märks.

När tålamodet brister händer något med oss. Vi drar ner överjaget och låter reptilhjärnan ta över. Vi utlöser våra flykt- eller kampinstinkter. Resultatet blir i bästa fall ett ”Signome” (ursäkta) och en varsam hand på axeln eller ett ”Malakka” (här betyder det idiot) och en knuff i sidan.

Eftersom den grekiska kulturens djupa rötter har gjort grekerna till ett synnerligen gästvänligt folk så har den här processen gått betydligt långsammare än i många andra länder. Spanjorer, italienare och fransmän tröttnade för länge sedan. Vi som besökte dem kom hem och pratade om arroganta fransmän, aggresiva italienare och ohjälpsamma spanjorer. Vi själva trodde att deras beteende kom från dem själva, utan att inse att det kanske var vi och de miljoner turister som varit där före oss som hade skapat attidityen.

Gästfrihet på hårda prov

Den grekiska gästfriheten har satts på hårda prov av massturismen. Den ekonomiska krisen, som inleddes 2008 och flyktingkrisen som inleddes 2015 har prövat den ännu hårdare och skapat ett djupare moraliskt dilemma, när bristande gästfrihet likställs med bristande medmänsklighet. Jag känner att det står och väger. Kommer grekerna att fortsätta uppskatta att vi kommer, åtminstone till framåt slutet av september? Eller kommer de att börja se oss som hinder, som ett nödvändigt ont?

nfd
Bjudmat vid första besöket på ett café i Kalambaka. Ett extra glas Raki blev det också. Foto: John Göransson.

Det är förstås svårt veta, men det är en rimlig gissninng att gästfriheten kommer att ta skada om ingets görs. Visserligen tjänar grekerna pengar på turismen. Men pengar är inte allt och nästan alla har en gräns. Frågan är hur vi turister reagerar när gränsen passeras, så att vi inte längre känner oss välkomna. Det finns egentligen bara tre alternativ:

  1. Vi tröttnar och åker någon annanstans. Än så länge fortsätter turismen till Grekland att öka, så mindre gästfria greker tycks ännu inte ha påverkat turismen. Visst finns det männiksor som inte trivs i Grekland, men det hade de förmodligen inte gjort för tio år sedan heller.
  2. Vi apassar oss till det nya umgängesklimatet och minns bättre tider. Så är det delvis för oss. Vi lärt oss att hålla oss ur vägen för lokalbefolkningen så gott vi kan. Men vi kan inte göra oss osynliga. Ibland vill vi köpa en dörklapp i järnaffären. Dessutom åker vi till Grekland för att umgås med greker, inte för att undvika dem.
  3. Vi inser att vi är den del av problemet och försöker göra något åt det. Det handlar, som alltid, om förmågan att se saker ur ett annat pespektiv och kunna leva sig in i det. Ställ frågan: ”Om jag hade bråttom och skulle köpa trallskruv hos järnhandlaren, vad skulle jag tycka om det stod två japaner före mig och förökte köpa en dörrklapp, trots att de inte ens vet vad ‘dörr’ heter på svenska?” Efter att ha tänkt ut det självklara svaret ställer du dig frågan: ”Om jag vore japansk/svensk turist i Sverige/Grekland och var ute efter [ fyll i det som fattas ], hur skulle jag bära mig åt för att hitta det utan att skapa kö hos järnhandlaren?”

Vad tycker grekerna om oss?

En annan metod, som jag själv använder, är att prata med greker om deras attityder till turister. Jag ställer inte bara frågor, jag har också egna teorier och synpunkter. Ibland försöker jag förklara (eller gissa) varför turister från olika länder kan bete sig på ett sätt som för en grek kan te sig märkligt eller rentav felaktigt. Jag har lärt mig massor genom detta och som bonus har jag fått nya vänner, som uppskattar min nyfikenhet och uppriktighet.

Så vad tycker grekerna om oss svenskar? Jag har frågat ganska många greker om det vid det här laget, så jag vågar mig på att försöka svara:

Först ett lugnande besked: Grekerna i gemen tycker ganska bra om oss.Vi anses oftast positiva, förväntansfulla och snälla. Vi vill gärna vara pesonliga, utan att bli påträngande. Vi pratar för det mesta bra engelska och vi är inte främmande för nya upplevelser. Samtidigt är vi ganska räddhågsna och vågar oftast inte ge oss ut i okända vatten för att hitta nya upplevelser. Vi kan bli rätt tråkiga i längden. Vi tycker att Sverige är bäst på det mesta och det vill vi gärna berätta. Vi vill ocks gärna berätta hur dyrt vi tycker att allting är. Vi pratar mycket om vad saker kostar. Vi är väldigt snåla.

IMG_20151227_134308
Hos Dimitris på Bohème i Chania har jag fått provsmaka mycket gott. Så ibland släpar jag med mig lite exkluxivsa makprover från Sverige. Foto: John Göransson.

Vår räddhågsna kultur är nog svår att förändra. Vi har växt upp i ett välfärdssamhälle och vi rör oss vant i vår trygga hemmiljö. Jag har ofta hört turister säga ungefär så här: ”Vi gick till ett ställe nära hotellet för att äta lunch första dagen. Det var så himla god mat och vi blev så trevligt benötta att vi åt lunch där varje dag resten av veckan”. Den första konfrontationen med grekisk gästfrihet var så omvälvande att den uppfsattedes som något unikt. Och det var väl bra? Javisst, men du kommer aldrig att få veta om stället bredvid hade ännu bättre mat och ännu trevligare personal. Du slapp risken, men du kom garanterat hem några upplevelser fattigare. Men var och en blir salig på sin fason, som mormor brukade säga. Räddhågsenheten påverkar nog inte vår relation till grekerna på annat sätt än att de kan undra varför den där trötta tavernan fortfarande drar så många turister, ytots att det ligger tio bättre ställen på samma gata.

Snålheten däremot. Den har vi emot oss. Den är ett kulturellt fenomen som egentligen bara är ett problem när den konfrontreas med en generös kultur. Hemma i Sveige anses vi inte ens som snåla. I Sverige bjuder man inte varandra på drinkar eller middagar. Barpersonalen bjuder aldrig på gratisdrinkar och framför allt bjuder vi aldrig barpersomalen på drinkar. Dessutom ser vi ofta snålhet som motsatsord till att unna sig. ”Var inte snål nu, unna dig det där!” Att unna sig är inte generöst. En svensk kanske kan beundra dig när du berättar att du betvingade din snålhet och unnade dig en ny bil. En grek stuntar i det och tycker kanske bara att du skryter. Dessutom tycker hen nu att du är ännu snålare när du blir bjuden på drinkar utan att bjuda tillbaka. Du förstärker ryktet om att svenskar har gott om pengar men helst lägger dem på sig själva.

Vad ville jag säga med detta? Jo att massturismen riskerar att skada den generösa grekiska kulturen, som dessutom har tagit stryk av den ekonomiska krisens realiteter och den flykigkris som har pågått i Grekland i fem år. Men vi är inte ute efter att få saker gratis av grekerna. Vi vill bara känna oss välkomna. Och det gör vi bäst genom att visa uppskatting, respekt och en smula generositet. Nästa gång du är i Grekland: bjud på en runda shots i baren, ta med dig en påse med svenska saker att ge till folk som du får något av. Varför inte köpa några osthyvlar för 39.90 kronor styck på Clas Ohlson. De är ännu billigare på Ikea, men Ikea finns i Grekland och du vill väl inte verka snål?

osthyvel
39,90 Kr på Clas Ohlson.

Jag tar gärna emot kommentarer!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.