Vrykólakas – Grekiska vampyrer

Jag har i tidigare inlägg skrivit om grekisk skrock och grekiska myter. Nu får jag tillfälle att fördjupa mig i äldre och mer fantastiska myter ur den grekiska folktron. Det handlar om vampyrer. Min gode vän Johan Egerkrans, illustratör och författare, har just släppt ytterligare ett praktverk om tro och folktro. Denna gång lämnar han Norden och tar sig an myter om odöda runtom i världen. Givetvis finns Grekland med. Känsliga läsare varnas!

cof

Johan Egrerkrans bok ”De Odöda”  går att köpa hos bland annat Bokus, Adlibris och CDON.com

Den ena myten kommer från grekisk mytologi och här heter vampyren Lamia. Hon var en av Zeus många älskarinnor, som drabbades av Zeus svartsjuka hustru Heras gruvliga hämnd och efter döden förvandlades till en grym och blodtörstig demon. Den grekiska folktron förvandlade henne sedan till ”ett kollektiv av ohyggliga kvinnoväsen med en glupande aptit på barnkött”, skriver Johan Egerkrans. Lamia, eller Λάμια som hon heter på grekiska, dyker också upp i skepnad av förföriska vampyrer, som snärjer unga män och förtär dem.

Från Grekisk mytologi till Kristendom

Den andra vampyrmyten, den om Vrykólakas (βρiκόλακας) är sprungen ur den kristna mytbildningen och liknar den vi har lärt känna i böcker, filmer och TV-serier om vampyrer. Johan har varit vänlig nog att låta mig citera hela kapitlet som handlar om dessa väsen.

Vrykolakas 

Vorvolakas, Vourdoulakas, Barbalakos, Bourbulakas, Anaïkatoumenos

Det vampyrtätaste landet i Europa – näst Rumänien – är utan tvekan Grekland. De grekiska odöda, som vanligen går under namnet vrykolakas, har många likheter med sina europeiska släktingar när det kommer till utseende, förmågor och motmedel, men de skiljer sig även på några punkter. Bland annat dricker de inte blod i särskilt stor utsträckning utan stryper vanligen sina offer. Den stora skillnaden ligger dock i vad, eller vem, det egentligen är som animerar den döde. De flesta gengångare som gastar, strigoi och nachzehrers, är rastlösa andar som återvänt till graven och tagit den egna kroppen i besittning. Det är med andra ord den avlidna personens själ som kontrollerar liket. I Grekland däremot, anses det vara en demon, eller till och med Djävulen själv, som är den ansvarige. Ibland genom att Den Onde korrumperat den dödes själ så totalt att den helt förlorat sin mänsklighet och förvridits till en slags demon, men i andra fall är det helt enkelt mörkrets makter som på egen hand ser till att en vrykolaka reser sig ur graven.

vrykolaka
Illustration: Johan Egerkrans. Ur boken ”De Odöda”, utgiven av B. Wahlströms Förlag

Djävulen kan få makt över en död på ett otal sätt. Vissa av dem mer självklara i sin direkta koppling till religionen, som t ex att den blivande vrykolakan har levt ett syndigt liv, blivit bannlyst av kyrkan eller begravts i ovigd jord. Andra, som att personen ätit kött från ett lamm som dödats av en varg eller en varulv, är kanske något mer oväntade.

För att förhindra en vrykolaka från att gå igen bör man lägga en skära, en lie eller ett kors på dess bröst och gärna begrava kroppen upp och ner. Ett annat knep är att lägga vallmofrön eller hirskorn i kistan. Vampyren måste räkna dessa innan den kan lämna graven. Eftersom en vrykolaka bara får räkna ett korn om året håller det monstret upptaget ett bra tag. För att döda en vrykolaka är det säkraste tillvägagångssättet att halshugga liket och bränna det helt. Helst bör en ortodox präst vara med och läsa en speciell bön över kroppen innan den kremeras.

Kretas odöda

Så långt Johan Egerkrans. Eftersom jag själv är deltidskretensare måste jag komplettera med ett par kretensiska  myter om odöda. Där heter de blodtörstiga odöda Katakhanas (Καταχανάς) och de är lömska typer, eftersom de alltid ler och har hela munnen full av vassa tänder, skriver Jonathan Maberry i boken ”They Bite”.

En av katakhanas specialiteter är att spotta på sina offer, eftersom deras blodblandade saliv är starkt frätande. En kathakana förgör man genom att hugga av dess huvud och koka det i vinäger i en timme. Eller genom att bränna den. Eftersom den grekisk-ortodoxa kyrkan inte tillåter kremering av döda så ansågs den metoden som mer ogudaktig än vinägerkokningen.

Från den lilla byn Kalikratis, som ligger i bergen på västra Kreta, berättas om en präst som på 1800-talet blev exkommunicerad av kyrkan efter att bedrivit otukt med flera av byns kvinnor. Efter hans död följde en tid av bestialiska och mystiska dödsfall på såväl djur som människor. Först sedan hans kropp hade tagits ur graven och bränts till aska blev det lugnt i byn igen. Enligt legenden var det en fåraherde som upptäckte den odöda exprästen på kyrkogården, lyckades komma undan med livhanken och kallade på förstärkining från övriga bybor.

Kallikratis kyrka
Kyrkan i Kalikratis. Foto: Google.

Drousuliterna

Kalikratis ligger för övrigt inte långt från Frangokastello på sydkusten, som har sin egen myt om odöda. Det handlar om Drousuliterna (Δροσουλίτες), en lång procession av skuggor, ofta sedd av invånare runt Frangokastelloborgen i Sfakia. Fenomenet sägs uppträda varje år, kring årsdagen av slaget vid Frangokastello. Det består enligt sägnen av en grupp mänskliga skuggor klädda i svart, som går eller rider beväpnade med vapen, från klostret Agios Charalambos mot det gamla fortet Frangokastello, en venetiansk 1400-talsbefästning. Det är andarna efter de grekiska soldater som dog vid det slag som ägde rum där 17 maj 1828, under det grekiska frihetskriget mot turkarna.  Armén leddes av Hatzimichalis Dalianis från Epirus (Han har fått en gata uppkallad efter sig i Chania). Några ur befrielsearmén lyckades inta fästningen men alla 350 dödades av turkarna efter sju dagars belägring. Lokalbefolkningen kallar dem Drosoulites (daggskuggor) eftersom fenomenet uppstår i gryningen, när havet är lugnt och luften fuktig. Det pågår vanligen ca 10 minuter. En mer rationell förklaring är att det rör sig om ett optiskt fenomen som vi känner under namnet hägring.

edf
Frangokastello. Foto: John Göransson.

Jag tar gärna emot kommentarer!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.