Grekiska öar 4: Chalki

Året var 2010. Egentligen lade vi ner båtluffandet redan flera år tidigare. Vi var helt enkelt trötta på ovissheten, obekvämligheten och den sömnbrist som alltid uppstod. Vi hade också övergivit vår fasta sommarö Nisyros sedan några år. Men nu skulle vi återvända.

Här hittar du listan över alla öar som är med i den här serien.

Väl på plats fick vi se att Gorgios Annalax båt Panagia Spillianis skulle göra en dagsutflykt till Chalki och Rhodos. Det var en så udda båttur att vi bestämde oss för att följa med till Chalki. Normalt fick man åka via Tilos, Syni och Rhodos och sedan fortsätta landvägen på Rhodos, till Kaminos Skala, för att därifrån komma till Chalki. Att göra den resan tur och retur var otänkbart.

Tidigt på morgonen klev vi på båten i Nisyros hamn Mandraki. Den odramatiska resan till Chalki tog bara ett par timmar.

Chalki är den minsta ön i Dodekaneserna. Den har omkring 300 invånare och den är, precis som Nisyros, opåverkad av massturism. Däremot är de inte opåverkad a turism, eftersom det kommer en ström av dagsturister från Rhodos. Där finns också ett gäng britter som har förälskat sig i ön, liksom i grannön Tilos.

Tarpon Springs Boulevard, Chalki. Foto: Shutterstock

Chalki är en vacker ö, med stränder, kloster, natur och en pittoresk hamn, som heter Chorio (som betyder Byn, helt enkelt). Det går säkert att förälska sig i Chalki, men ön saknar unika egenskaper. Om jag vaknade i Chorio skulle jag inte ha en aning om var jag befann mig, det finns hundratals liknande byar i den grekiska övärlden.

Det som en gång gjorde ön världsberömd var när UNESCO 1983 utropade den till ”Fredens och Vänskapens Ö”. Här skulle det hållas konferenser med ungdomar från hela världen, som skulle lära känna varandra och bidra till världsfreden. 150 fallfärdiga hus skulle restaureras för at inkvartera delegaterna, men 1987 stod bara ett hotell färdigt och det enda som märktes var en strid ström av unga byråkrater, mestadels från Aten, som levde gott på de fattiga öbornas gästfrihet, genom att äta det dyraste på tavernornas menyer och betala med måltidskuponger. När öborna insåg att det hela var ett stort bedrägeri kastade de ut parasiterna och lät två brittiska charteroperatörer fullfölja byggena. Ingen av dem finns längre kvar.

De flesta av öns invånare emigrerade till USA efter inbördeskriget, många till Tarpon Springs i Florida, där det växte upp ett slags satellit-Chalki. Öns huvudväg finansierades av emigranterna och heter ”Tarpon Springs Boulevard”.

Vår vistelse på ön var behaglig men ganska händelselös. När vi klivit av i den lilla byn tog vi helt enkelt en promenad till andra sidan, där vi hängde på stranden tills det var dags för lunch i Chorio. Sedan tog vi Giorgios båt tillbaka till Nisyros. Mer finns faktiskt inte att berätta.

Jag tar gärna emot kommentarer!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.