Grekiska öar 8: Tinos

Pyrgos är en av många vackra byar på Tinos. Foto: Shutterstock.

Tinos är en ö i min smak. När jag skriver detta inser jag att jag, trots att jag tillbringade så lite tid på den och det var länge sedan, faktiskt längtar tillbaka.

Här hittar du listan över alla öar som är med i den här serien.

Vi hade inte planerat att åka till Tinos. Det var så vi brukade göra på den här tiden. Vi flög någonstans och tog oss sedan med båtar till Nisyros, som alltid var vår slutdestination. Den här gången blev rutten Aten-Kea-Tinos-Mykonos-Astypalea-Nisyros. Om Mykonos berättade jag i det förra inlägget, Kea kommer i morgon.

Tinos är ingen turistö. Det finns ingen flygplats, bara ett fåtal kryssningsfartyg anlöper ön. I stället är det ett mål för ortodoxa pilgrimer, som besöker kyrkan Panagia Avangelistria och dess ikoner. Många kryper på knä de 600 metrarna från hamnen och upp för trapporna till kyrkan. Det ligger en röd matta längs hela denna krypväg och de flesta av de pilgrimer vi såg hade försett sig med knäskydd och handskar.

Det är konstigt att Tinos inte lockar fler besökare. Ön är mycket vacker. Den har ett 50-tal byar, många av dem är fantastiskt vackra, med vindlande gränder och vackra kyrkor. Det finns faktiskt 1000 kyrkor på ön, flera av dem är romersk-katolska, eftersom Tinos är en av de öar där katolicismen har överlevt genom seklerna och i dag har ön den största andelen katoliker i hela Grekland.

Trappan upp till Panagia Avangelistria är redo för anstormningen. Foto: Shutterstock.

Jag kan tänka mig att många skräms av Tinos religiösa status. Vi är lite rädda att det ska vara som att komma till en by som domineras av laestadianer. Men så fungerar det inte riktigt i Grekland. Kyrkan har visserligen massor av regler, men det är inte förbjudet att dricka alkohol och roa sig. Tvärtom. När kyrkoåret kulminerar 15 augusti, på den heliga jungfruns dag, förvandlas Tilos och många andra  öar till festivalområden, ditt det kommer tiotusentals människor från hela världen. Man äter, dricker, dansar och umgås till soluppgången.

Mina egna minnen av Tinos är förstås ganska luddiga efter så många år. Jag minns att vi åt gott på en taverna i hamnen, Tinos ärr känt för sin goda mat, med många rätter som är unika för ön. Den vulkaniska jorden lämpar sig väl för vinodling, men tyvärr besökte vi ön under den mörka period i Greklands historia när ingen satsade på kvalitetsvin. Detta har ändrats nu och ryktet om några av öns viner, som naturvinerna från Domaine de Kalahatas, börjar sakta spridas.

Sammanfattningsvis kan jag säga att Tinos är Mykonos raka motsats på i princip alla punkter. Så du skulle kunna läsa min artikel om Mykonos och vända på alla begrepp, så får du Tinos. God och billig mat i stället för dyr och dålig. Grekiska pilgrimer i stället för utländska jetsetare och festprissar. Naturvin i stället för champagne. Kyrkor och vackra byar i stället för överfulla stränder och nattklubbar.

Jag tar gärna emot kommentarer!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.