Grekland efter 100 dagar

I förra veckan var det 100 dagar sedan Grekland fick en ny regering. Skillnaden i politisk inriktning är dramatisk, som om Vänsterpartiet hade bytt plats med Moderaterna. Men vad har hänt? Har Grekland förändrats? Jag var på plats vid valet och jag besökte Grekland två gånger, strax före och strax efter de 100 dagarna hade gått. Det här är mina intryck.

Jag började i Aten i september. Staden har fått en ny borgmästare, Costas Bakoyannis, med samma partifärg som premiärminister Kyriakos Mitsotakis. Han gick till val med löftet att återta Aten åt atenarna. Det märks. Ständiga raider i den självutnämnda fristaden Exarchia, tömning av ockuperade hus och mer poliser på gatorna. Dessutom har han föreslagit att boende och näringsidkare ska få större ansvar för sina egna kvarter. Vill ni ha juldekorationer? Fixa det själva! Vänta inte på att stadshuset ska skicka ut folk med girlander och ljusslingor!

Värt att nämna är att Costas Bakoyannis är son till premiärministerns syster Dora Bakoyannis och att hans pappa Pavlos Bakoyannis mördades av vänsterterrororganisationen 17 November för 30 år sedan. Dora Bakoyannis var tidigare utrikesminister, det högsta politiska ämbete som har innehavts av en kvinna i Grekland.

Jag kan lika gärna berätta att Kyriakos Mitsotakis är familjens fjärde generation av premiärministrar. Den första var Elefterios Venizelos som innehade posten i sju omgångar mellan 1910 och 1933. Han räknas som det moderna Greklands landsfader. Hans son Sofoklis var också premiärminister, i tre omgångar mellan 1944 (i exil) och 1951. Elefterios bror gifte sig med Konstantine Mitsotakis och deras son Kyriakos tog hennes efternamn Mitsotakis. Hennes barnbarn Konstantinos var premiärminister mellan 1990 och 1993. Och nu är det alltså hans son Kyriakos som är det.

MItsotakis familjeträd. I de gula rutorna är de som är eller har varit premiärministrar.

Aten börjar faktiskt kännas rätt trevligt att vistas i. Jag har medvetet undvikit att vistas för mycket i staden i ett deccenium, eftersom jag inte orkade med all smuts, all vandalism, alla kravaller och allt politiskt gapande från höger och vänster. Jag gillar inte städer där nazister och våldsamma anarkister får härja fritt på gator och torg, utom när polisen emellanåt får för sig att slå tillbaka med klubbor, kulor och tårgas.

Kommer Bakoyannis att ge tillbaka Aten till atenarna? Vi får se. Foto: John Göransson.

Rökning och trafik

Tillbaka till dagspolitiken. Kyriakos MItsotais började sin ämbetsperiod i raketfart med att driva igenom rejäla sänkningar av den hatade fastighetsskatten. Sedan dess har han tagit det lugnare, men några saker han har drivit på märks tydligt när jag under några veckor besöker Aten, Volos, Thessaloniki, Chania och Paleochora:

  • Hårdare tag mot rökningen. Alltfler barer och restauranger, även i det hårda motståndsnästet Chania, skickar nu ut rökarna på gatan.
  • Hårdare tag i trafiken. Fler nykterhets- och hastighetskontroller, fler P-böter.
  • Nya regler för landets styre, som ska försvåra korruption och nepotism.
Ska Chanias nya borgmästare få ordning på parkeringsanarkin? Foto: John Göransson.

I Chania, som jag känner bäst, har den värdelösa borgmästaren äntligen blivit utbytt. Den nya har lovat att göra något åt stadens trafikkaos. Än så länge har det resulterat i att en mängd nya räcken har satts upp för att hindra bilister från att parkera på trottarerna. Trafikkaoset består.

Jag rapporterar om valet utanför en vallokal i Chania 7 juli 2018.

Förtroendet är tillbaka

Det viktigaste: Omvärldens förtroende för Grekland har återkommit. Det rasade i botten när krisen bröt ut 2008 och det avslöjades att Grekland i flera år hade ljugit om inflation och budgetunderskott. Det sjönk ännu djupare 2015, när Syriza under närmast statskuppliknande former stängde bankerna, införde valutakontroller och var på vippen att leda landet in i en statsbankrutt.

Nu kan staten låna pengar till minusränta och lösa de dyra nödlånen från Internationella vslutafonden, IMF. Kreditinstituten har höjt statens kreditbetyg och även om det är en bit kvar så pekar det mesta på att Grekland redan nästa år kan ha en kreditvärdering som är i nivå med övriga Europa. De grekiska bankerna har börja låna ut pengar igen och räntorna är nere på rimlig nivå. De utländska investerarna är tillbaka.

En hel del av de löften Syriza gav till långivarna 2015, för att sedan glömma bort, har nu aktiverats. Försäljningarna av statliga bolag har tagit fart igen och de extremt försenade projekten för Atens gamla flygplats, belägen i ett av Atens mest attraktiva områden, tycks äntligen komma igång.

En risk med konservativa och liberala regeringar i Grekland är alltid att landet kan störas av strejker och annan politisk oro orkesterarad av vänstern och facken. Hittills är det mest Aten som har drabbats, med strejker i kollektivtrafiken och renhållnigen. Men det är faktiskt inte värre än det var när Syriza satt vid makten, snarare tvärtom. Mitsotakis har undvikit konfrontationspolitik. Han har i stället försökt övertyga alla grupper om att med ekonomisk tilväxt behöver man inte ta från den ena för att ge till den andra.

DN 22 augusti 2015.

Hundra dagar är försås för lite för att kunna dra några slutsatser. Men det är ingen tvekan om att Grekland är på väg att resa sig ur askan, även om det är en process som hade börjat redan innan landet bytte regering. Arbetslösheten sjunker, ststsbudgeten är i balans, en halv miljon pensionärer får höjda pensioner, företagskatterna ska sänkas. Men regeringen har också tvingats pruta en hel del på sina vallöften, eftersom de inte ryms i nästa års budget.

Domstolarna politisk arena

Ett annat ställe där maktskiftet märks är ett ställe där det inte borde märkas, nämligen i domstolarna. Rättegången mot ledningen i nazistpartiet Gyllene Gryning har äntligen kommit igång. De anklagas bland annat för att ha beställt mordet på vänsteraktivisten och rapparen Pavlos Fryssas i september 2013. Det passade uppenbarligen Syriza bättre att låta de anklagade bida sin tid i häktet än att låta dem orera i domstolen, men eftersom nazisterna nu är utröstade ur parlamentet är det dags att låta rättvisan ha sing gång. De anklagade bedyrar förstås sin oskuld och hävdar att rättegången är politiskt motiverad. Men det ser mörkt ut för dem, det verkar finnas gott om bevis för att de var inblandade i mordet och flera andra kriminella aktiviteter.

Från parlamentet till domstolen.

Jag tar gärna emot kommentarer!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.