fbpx

På resa i pandemins Grekland

Vi bestämmer oss för att lämna vårt hus i Chania och ta några dagars semester. Vi  sätter oss på bussen och åker ner till Chora Sfakion, där vi tar båten till Loutro. Det är en mycket vacker och lite märklig plats. Denna sommar är den märkligare än någonsin. Det är å andra sidan hela Grekland.


De här symbolerna är kopplade till artikeln:


En god vän har ett hotell här nere, så han ordnar ett rum åt oss. Han bor egentligen i Chania, men i år bestämde han sig för att stanna i Loutro. ”När vi fick veta att vi skulle bli inlåsta tog jag en taxi och åkte ner. Sedan släpptes ingen in eller ut ur byn, vi var kanske femton personer här”, berättar han. ”Men det hade varit mycket värre att vara instängd i huset i Chania, här  kunde vi göra lite som vi ville, hela byn var som ett enda hem”, säger han.

Fullsatt på buss och båt

Resan Från Chanias busstation (1) i norr till Chora Sfakion (2) i söder var som den brukar, förutom alla munskydd. Fullsatt buss på slingriga vägar, fullsatt båt. Social distansering, glöm det! Men folk lät åtminstone bli att knuffas vid av- och påstigning. Kanske kan det bli ett permanent tillstånd, vi saknar inte den där alla på en gång-stämningen som brukar uppstå så fort det kommer en buss eller en båt.

Booking.com

Även i Loutro (3) bär personalen på barer och restauranger munskydd, även om det slarvas mer än i Chania. Allt stänger vid midnatt. Men då är det bara att flytta över till någons privata veranda och fortsätta kvällen. Turisterna är förstås inte så glada, många verkar ha hoppats att barerna i denna väglösa by skulle strunta i reglerna. Men polisbåten gör en tur längs kusten efter midnatt. Det betyder att barerna får tidig förvarning, när båten kommer runt udden från Chora Sfakion.

En tillbakablick - så såg det ut innan Loutro blev en turistattraktion.

Det är mycket folk i byn, framför allt dagsbesökare. Loutro är lite som ett friluftsmuseum. Alla hus (utom ett) är vita med blåa snickerier, något som egentligen är helt främmande för Kreta. När byn började växa till en turistort i slutet  av 80-talet bestämde de fem familjer som äger allt i byn att detta skulle bli ett slags Kretas Amorgos. Det lyckades bra. När båten kommer runt udden är det som att komma till en ö i Kykladerna. Det är mycket vackert. Om man betraktar husen närmare ser man att många är nybyggda. Hit kom inte elektriciteten förrän 1977, tre år senare öppnade det första hotellet. Full fart blev det inte förrän på 90-talet och numera är Loutro en mycket populär turistort.

Tre sorters turister

En av båtarna mellan Chora Sfakion och Loutro.

Byn har tre sorters turister, som är sorterade hierarkiskt av byborna. Längst ner står dagsturisterna, som kommer med båt från Chora Sfakion på förmiddagen och åker hem med eftermiddagsbåten. Sedan kommer sådana som vi, som stannar några nätter innan vi drar vidare. Högst i rang står de som kommer tillbaka år efter år.

De vita husen med blåa snickerier har visserligen ingenting med Kreta att göra, men visst gör de sig bra mot det blågröna vattnet i förgrunden och de rödbruna bergen i bakgrunden, med den blå himlen ovanför. Där uppe, bakom bergkammen, ligger byn Anopolis (4). Det är där de flesta av Loutros invånare bor egentligen, detta är deras hamn.

De flesta, förutom dagsturisterna, kommer hit för att njuta av tre saker: naturen, skönheten och stillheten. Här finns inga lyxhotell eller tjusiga boutiquer. Inga nattklubbar, inga sportbarer, inga tatuerare och inga restauranger med inkastare. Här sitter man i timmar med en kaffe eller drink och tittar ut över hamnen, där båtarna pilar fram och tillbaka, fullpackade med turister på väg till närbelägna stränder. Vi har privilegiet att känna en båtägare, så vi väntar tills de sista turisterna för dagen har åkt hem innan vi ger oss iväg, till Likos (5) eller Marmara (6) i väster eller till Glika Nera (7) i öster. Att ta ett dopp och en öl där medan skuggorna sträcks ut får Loutro att framstå som hektiskt. Det är bland det bästa vi har upplevt.

Det finns nackdelar med Loutro, som är svåra att blunda för. Den största är att de flesta av besökarna faktiskt är ganska tråkiga, foträta medelålders par från norra Europa. Vi vill gärna prata med folk och utbyta historier när vi är på resa, det blir det inte mycket av här. Vi orkar inte höra fler vittnesmål om platsens skönhet och hur många gånger de har varit här.

Den andra nackdelen är den känsla man kan få av hur en del av de bofasta ser på oss turister. Det kan kännas som om vi helt enkelt är inkomstkällor. Om vi inte hade känt en av de fem familjerna sedan många år så hade vi haft svårt att bli insläppta i gemenskapen. Nu kan vi njuta av privilegiet att sitta med byborna och höra deras historier. Många av byborna är rätt kul typer, så vi kan förstå att de inte har lust att hänga med foträta nordbor. Givetvis är de nyfikna och trevliga, men de har helt enkelt inte tid, eller så lägger språket hinder i vägen.

Riktigt gott grillat fläsk på Stratis.

Ett annat problem, som hänger samman med attityden, är att det är svårt att hitta god mat i byn. Det finns ett lysande undantag: Sifis restaurang Stratis, som ligger en bit ovanför hamnen. Där är alla råvaror lokala och pappa vid grillen vet vad  han håller på med. Där åt vi härom kvällen det godaste grillade fläsk vi har ätit. Tyvärr har framför allt grekerna upptäckt detta, så  nu är det svårt att få bord till middagen. Även Notos serverar bra mat och har fint läge ovanför stranden. På restaurangerna i hamnen kan man i bästa fall äta hyggligt, i värsta fall riktigt dåligt. De bofasta tror helt enkelt inte att de foträta bryr sig. Det måste tilläggas att maten inte är sämre här en den kan vara på turistfällorna i Chanias förorter.

Dit och därifrån

För att komma till Loutro åker man buss eller bil till Chora Sfakion på sydkusten. Bitvis är vägen ganska läskig, bussresan tar nära två timmar. Från Chora Sfakion går båtar till Loutro, resan tar ungefär en halvtimme. Kostnaden för buss och båt är 13 euro per väg. Det går också att resa via Paleochora eller Sougia i väster, men då får man räkna med att bli sittande några timmar i Agia Roumeli och vänta på anslutande båt.

Bo och äta

Åk inte till Loutro utan att ha ett rum bokat, risken är stor att du annars får ta båten tillbaka. Vi bor alltid på Sifis House, som ligger längst västerut i hamnen. Rummen är stora och rena, alla har terrass med utsikt över hamnen. Caféet serverar bra frukost och goda drinkar. Just när detta skrivs sitter vi med varsin kaffe.

Den bästa restaurangen är Stratis. Även Notos ovanför stranden och The Blue House serverar hygglig mat. På kvällarna sitter vi antingen på Sifis eller på Keramos, i andra ändan av strandpromenaden.

Göra

En bra sak att göra i Loutro är ingenting. Sitt med en kopp kaffe eller en drink, läs en bok eller titta ut över hamnen. Man kan också vandra till närbelägna stränder eller ta utflyktsbåtar dit. Det går att hyra kanoter och trampbåtar. I grannbyn Chora Sfakion kan man också hyra vattenskoter eller små motorbåtar; snälla, låt bli det!

Det är förstås en badort också. Här finns i vårt tycke några av Kretas bästa stränder.

Priser

Att semestra i Loutro är vare sig billigare eller dyrare än på andra platser på Kreta. Jämfört med Chanias turistförorter är det nog billigare.

3 reaktioner till “På resa i pandemins Grekland

  • 26 augusti, 2020 kl. 21:11
    Permalink

    Jag har alltid tyckt att Loutrio verkar mysigt…men efter att ha läst det du skriver så håller jag mig nog till Kykladerna 🙂

    Svar
  • 23 augusti, 2020 kl. 17:20
    Permalink

    Ok tack för informationen,jag kommer inte att besöka loutro, lockar inte mig.

    Svar
  • 22 augusti, 2020 kl. 20:29
    Permalink

    Jag är en sån där foträt nordbo, men ändå rätt kul om jag får säga det själv. Nån gång ska jag ta mig till Loutro!

    Svar

Jag tar gärna emot kommentarer!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: