fbpx

Uppkopplad i Grekland

Loading...
Loading...

Du behöver tre saker för att skaffa Internet till ditt Grekiska hem: pengar, tålamod och vänner på plats. Grekland ligger långt efter Sverige och resten av Europa på det här området. Här är en vägledning.


Det här är inte en guide till hur du ringer och surfar i Grekland. Den finns här.

När vi köpte vårt hus i Grekland 2013 fanns en sak högt på vår priolista: Internet. Vi behöver det för att kunna jobba, se på TV, lyssna på musik och kommunicera med omvärlden. Det skulle visa sig vara mycket svårt och mycket dyrt att åstadkomma. Frågan är: varför är internet så dyrt och långsamt i Grekland?


När coronakrisen bröt ut i mars och befolkningen sattes i karantän presenterade den grekiska regeringen ”Tio budord för ansvarig Internetanvändning under pandemin”. Eftersom Grekland har så illa utbyggt Internet riskerade det att braka samman när befolkningen blev inlåst. Medan vi i Sverige nöjde oss med att be Netflix gå ner ett hack i bildkvalitet ställde Grekland höga krav på sin befolkning. Budorden påminde mig om hur det var i Sverige för 10 år sedan, då företagen var tvungna att ha strikta policies för att använda Internet.

Mobilt då?

Absolut. För mobilnätet fungerar konkurrensen bra. Täckningen i 4K-näten är helt OK och det går mycket snabbare än vår fasta uppkoppling. Men av tre skäl är det inte en fungerande lösning för oss:

  • Vi har ett ”smart hem” som alltid måste vara uppkopplat för att fungera. Jag ska inte i detalj gå in på detta, men kan bara konstatera att det har stora fördelar att kunna ha koll på sitt hus om man inte bor i det permanent.
  • Vi lyssnar på musik och ser på TV över internet. Det generar också mycket trafik och det skulle bli mycket dyrt att använda mobilt internet hemma, eftersom priserna fortfarande är mycket höga, bland de högsta i Europa faktiskt. Just nu är det bästa erbjudandet för 4G med obegränsad surf 55 euro i månaden. Det kanske vore värt det om vi bodde i Grekland året runt. Vi använder Novas ADSL-erbjudande och genom att vi betalar i förskott årligen är vår kostnad runt 14 euro i månaden.
När vi sitter på taket och tittar på en TV-deckare från BBC känns det ändå värt besväret. Foto: John Göransson.

Varför så dyrt och långsamt?

Varför är Internet i Grekland så dyrt och långsamt? Det beror väl på krisen? Knappast. Det hade knappast varit några problem att hitta företag villiga att investera i bredband i Grekland. Men eftersom OTE, Greklands version av Telia, har en så dominerande marknadsandel och dessutom äger det gamla kopparnätet, har klackarna stått i backen. Den grekiska staten satte OTE på börsen i mitten av 90-talet och har sedan dess sakta backat ur som ägare. Numera är Deutsche Telekom största ägare med 45%, medan staten sedan 2018 bara äger 5% av aktierna. Det hela påminner ganska mycket om hur svenska Televerket blev Telia, som blev börsnoterat och så småningom blev Telia Sonera. Med en skillnad: I Sverige monterar Telia nu ner det gamla fasta nätet och ersätter det med modern teknik.

I Grekland står det gamla kopparnätet, som ägs av OTE, fortfarande för det mesta av trafiken på Internet, väldigt få hushåll har tillgång till fiber eller koaxialkabel. I vårt hem i Stockholm har vi tillgång till 1 200 mb Internet, i Chania har vi som mest 18 mb, ofta mindre. För samma pris som vi betalar i Grekland kan vi få tio gånger snabbare Internet hemma. Våra grekiska vänner förstår inte vad vi klagar på. De flesta har ännu långsammare Internet. Fibernäten når bara några procent av befolkningen. Cosmotes ambition är att deras fibernät ska nå tio procent av hushållen till 2022. I Sverige har över 90 procent tillgång till antingen fiber- eller coaxialkabelnät.

Våra vänner som är företagare är förstås frustrerade, i synnerhet nu. De flesta har inte tillräckligt bra uppkoppling hemma för att kunna ha videokonferenser utan måste ta sig till kontoret eller köra mobilt. Om vi bodde och arbetade i Grekland skulle vi inte tveka att lägga 55 euro i månaden på obegränsad mobilsurf. Då skulle vi, för ett lite lägre pris än i Sverige, få tillgång till ungefär en tjugondel av hastigheten.

Den långa vägen ut på Internet

Ingen av ägarna före oss hade brytt sig om att installera en telefonledning till huset. När vi 2013 började den mödosamma processen för att få 20 meter koppartråd från ett skåp på en fasad tvärsöver gränden till en dosa på väggen innanför skottgluggen gick det sakta upp för oss varför.

Vi började redan vid vårt första besök (maj 2013) med att bege oss till Winds butik på stora torget i Chania. Vi kände en av dem som jobbade där och vi visste, eftersom vi hade skaffat våra mobila kontantkort där, att hon hade tålamodet att hjälpa oss med allt som ”vi egentligen skulle sköta själva på Internet”. Personalen i butiken fick ofta skäll från huvudkontoret för att de hade för hög servicenivå, berättade hon över en drink. Butiken tog sig an alla greker som inte hade en susning om hur man använde Internet. Och oss svenskar, som på den tiden inte kunde många ord grekiska. De borde ha fått medalj, i stället fick de skäll. Många greker går fortfarande dit med sina räkningar och betalar dem kontant.

Vi fick hjälp med att skaffa ett abonnemang, vilket krävde en väldig pappersexercis, med flera besök. Det skickades fax och ringdes samtal. Till slut var det klart. Nu återstod bara att vänta på montören.

Första försöket misslyckades

Vi vara bara nere i några dagar, så det fanns inte mycket tid. Det första besöket blev avbokat, det andra misslyckades, eftersom montören inte hittade. Vi fick ge upp och skjuta upp saken tills vi kom tillbaka.

Sommaren 2013 tog vi nya tag. En man med en stege i handen kom släntrande ner i gränden för att titta på kopplingsskåpet. Hans stege visade sig vara för kort, men med hjälp av en granne snokade vi upp en längre. som fanns gömd i ett prång djupt inne i en gränd.

Montören konstaterade att det fanns ett ledigt uttag i skåpet. Men han tänkte inte dra någon ledning, det var inte hans jobb. Vi fick själva skaffa en elektriker som drog ledningen.

Som tur var är grannens bror elektriker. Han kom med en rulle kabel och fixade saken. Nästan. ”Jag får inte koppla in kabeln i kopplingsskåpet, om jag gör det så kan jag bli av med min licens”, förklarade han. Vem ska då göra det? ”Det måste OTE göra. Det är de som äger ledningsnätet.” Han fick 40 euro för besväret, plus en tia för kabeln.

OTE vägrade hjälpa oss

Vårt lilla hemmakontor. Det blir mycket sladdar. Foto: John Göransson.

Vi gick till Cosmote (dotterbolag till OTE) för att prata med dem om saken. Där fanns ingen som kunde ett endaste ord engelska. Vi ringde i stället och fick tag på en ”engelsktalande” person, som förklarade att vi måste prata med Wind om saken. ”Men vår elektriker sade…” ”Han hade fel! Prata med Wind!” Vi hade begått den oförlåtliga synden att teckna avtal med en konkurrent, nu hade vi mage att komma till OTE och be om hjälp!

Tillbaka till Wind. Tyvärr hade vår kompis slutat, hon hade hittat något roligare att göra. Men hennes kollega tog sig an problemet. ”Ni måste prata med OTE”, sade han. ”Det har vi gjort, de sade åt oss att prata med Wind. Det är därför vi är här”, svarade vi.

Med stor motvilja grep han sig an problemet och lovade att söka kontakt med OTE. Uppdraget misslyckades, vi åkte hem med oförrättat ärende. Så småningom lyckades han. Antagligen vädjade han till någons kollegiala solidaritet. Att OTE enligt lag var skyldiga att hjälpa till tycktes inte ha någon betydelse.

Nio månader senare

Det skulle dröja ganska exakt nio månader (samma tid som det tar att utveckla en människa från ett ägg och en spermie) och fyra besök i Grekland innan vi äntligen fick telefon och Internet att fungera.

Åtminstone ibland. Lika ofta var det något fel, oftast var hastigheten långt under vad vi betalade för. Vi betalade 20 Euro i månaden för detta. Efter ett år ökade avgiften till nära 40 euro i månaden. Med tanke på att hastigheten sällan kom över 3 mb/sek var detta ett hisnande högt pris. Det visade sig att det första året var ett ”introduktionspris”. Vi bytte leverantör och halverade priset. Samma dag ringde Wind och försökte få oss att stanna kvar. ”Varför hörde ni inte av er när bindningstiden gick ut, i stället för att bara fördubbla priset?” frågade jag. Vid tredje samtalet, nu var det en ”chef” som ringde, bad vi dem bokstavligen dra åt helvete.

När vi målade om vårt hus hade målaren av kabeln på fem ställen. När grannens hus renoverades gick kabeln av på tre ställen. Nova upptäckte att OTE:s montör hade bromsat hastigheten på nätet, förmodligen som straff för att vi använde en konkurrent. Vår son, som då bodde i huset, fick administrera allt och till slut, fem år efter inflyttningen, hade vi en stabil uppkoppling. Nu är återstod bara att få ett fungerande WiFi i huset, som har tre våningar och takterrass. Ett meshnätverk med tre kopplingspunkter löste problemet.

Vi tyckte att vi hade gjort bra research. Vi hade läst om priser och villkor. Jag har jobbat som konsult åt flera teleoperatörer, så jag trodde att jag hade koll på hur marknaden fungerar. Nu vet vi bättre. Några spridda råd vi fick (försent) av grannar och vänner:

Börja alltid med OTE!

Först det faktum att OTE:s krångel fördröjde processen med minst ett halvår. Dessutom tog de 80 Euro för att sätta in en sladd i ett uttag (och bromsa hastigheten). Grannen förklarade: ”Misstaget var att ni gick till Wind. Ni skulle ha tecknat avtal med Cosmote.” Men de var ju mycket dyrare! ”Ja, men det är värt det. Sen, efter två år, kan man byta till vem man vill”. Detta var alltså en ren affärsstrategi. Vill du ha telefon indragen, prata med OTE. Om du inte vill ha telefon, prata med en konkurrent. För de flesta är OTE sedan många år känt som Cosmote. Det enda som finns kvar i OTE är det fasta telefonnätet, allt annat är Cosmote. Det är som om Sverige hade haft kvar statliga Televerket som ägare till det fasta nätet.

Byt leverantör varje år!

Sedan Wind och prishöjningen. Så här förklarade en god vän: ”Alla byter operatör eller förhandlar om priset när bindningstiden går ut, eftersom priset fördubblas om man stannar kvar” Det har vi lärt oss nu. Så numera betalar vi ett år i taget och tecknar inte på en ny period förrän vi är överens om priset. Vår nya leverantör, Nova, skickade dessutom ut en montör som fixade så att hastigheten i nätet fördubblades. Numera får vi nästan vad vi betalar för.

Fungerar hjälpligt

En för oss okänd hund skapare ett trevligt avbrott i arbetet. Foto: John Göransson.

Vår internetuppkoppling i Grekland påminner om den vi hade i Sverige för 15 år sedan. Ibland går det att streama TV, ibland inte. När vi lyssnar på Spotify så tystnar musiken emellanåt, att skicka en högupplöst bild kan ta ett par minuter. När vi sitter och jobbar där nere tar allt mycket längre tid och vi är alltid redo att byta till mobil uppkoppling, eftersom det ofta är störningar.

Vi delar lösenord med våra grannar för att kunna använda varandras uppkoppling om vår egen försvinner. Ibland går vi till ett café för att komma åt nätet. Jag tror att det är minst tio gånger vanligare med störningar i Chania än hemma i Sverige. Ändå fungerar det mycket bättre nu än för bara ett par år sedan. Då hände det att vi under korta besök aldrig kom ut på internet.

Sämst och dyrast i Europa

EU har fem år i rad konstaterat att Grekland har sämst konkurrens gällande såväl fast som mobilt bredband. Grekland har också rankats som ett av västvärldens dyraste länder att ringa och surfa i.

Utbyggnadstakten för bredband går mycket långsamt i Grekland. Majoriteten har fortfarande sin internetuppkoppling via kopparnätet. Eftersom OTE äger nätet och har hälften av abonnenterna är det inte så konstigt. Det är inte bara kvaliteten som brister, det är också mycket dyrt. Statistiken visar att internet är dubbelt så dyrt som genomsnittet i EU och tre gånger så dyrt som i Sverige.

Telia äger det svenska kopparnätet, men eftersom två tredjedelar har snabbare Internet via fiber eller koaxialkabel och det är billigt med mobilt bredband så är det ingen som helst fördel för, snarare tvärtom, eftersom Telia har ansvaret för att underhålla nätet, som nu avvecklas i snabb takt.

Här är alltså nyckeln till problemet: I Grekland tjänar OTE på att ha kvar kopparnätet, i Sverige tjänar Telia på att avveckla det.

Pandemin sätter fart på utvecklingen

Det är inte bara konsumenterna som förlorar på dyra och långsamma uppkopplingar, de hejdar också tillväxt. Coronakrisen har satt fingret på detta, nu vill alla ha videomöten, e-handla och ta del av Internets utbud av underhållning.

Det är inte bara kunderna som drabbas av dyrt och dåligt Internet. Det bromsar också ekonomiskt tillväxt. En av de få fördelarna med pandemin är att företag och offentlig förvaltning har vaknat och satsat på e-handel och andra digitala tjänster. Nästa steg borde bli att få fart på utbyggnaden av fibernät, innan det gamla kopparnätet korkar igen helt, som trafiken i Aten i fredagsrusningen.

Jag tar gärna emot kommentarer!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: