Så firar grekerna och vi midsommar i Grekland

Vi har slutat fira midsommar i Grekland. Men vi har gjort det många gånger och nu ska jag berättar hur grekerna firar, och vi brukade fira, årets kortaste natt. Det finns både likheter och skillnader.

”Det är bara vi svenskar som firar midsommar!” Det är ett påstånde jag har hört många gånger och det säger mer om avsändaren än om Sverige. Det är klart att man firar midsommar i andra länder,

För att tro att bara svenskar firar midsommar måste man missa eller strunta i en hel del kunskap. Den mest grundläggande kunskapsluckan är den som berättar om hur högtider har uppstått. Hur vi, sedan vi blev bofasta och beroende av skördar, i kombination med astronomiska händelser, hittade tillfällen att lämna vardagsslitet och släppa loss med mat, dryck, upptåg och sex.

Det firades midsommar långt innan det ens fanns nationer. Midsommar firas alltså på hela det norra halvklotet och de flesta av våra seder är importerade. Att Arthur Hazelius och andra nationalromantiker på 1800-talet försökte inbilla oss något annat gör inte att det är sant.

Rötter i antikens Grekland

I antikens Aten var midsomardagen årets första dag. I antikens Deplhi började det nya året vid den första nymånen efter midsommar. Sommarsolståndet firades till guden Apollons ära. Det lär ha gått vilt till och flera av traditionerna lever fortfarande kvar.

Midsommar är långtifrån den viktigaste dagen i den grekiska kalendern, det är inte ens en röd dag. Den har inte heller gjorts rörlig utan firas alltid 24 juni, som är den dag det astronomiska sommarsolståndet inträffade i den julianska kalendern.

Den stora grupp historielösa svenskar som tycker att midsommarafton borde vara vår nationaldag har inte förstått att det är då hela den kristna världen, inklusive Grekland, firar midsommar. Det vore som att ha nationaldag på julafton.

Dragkamp mellan hedniska och kristna seder

Den kristna kyrkan konverterade de hedniska högtiderna till kristna genom att anpassa dem till Bibelns historier. Midvinter blev jul. Vårdagjämningen blev Marie Bebådelsedag, som sedermera, genom lite trixande med historiska händelser, blev Greklands nationaldag. Skördefesten blev Halloween och allhelgonaafton, som inte firas i Grekland eftersom skördetiden där är en utdragen historia som, beroende på produkt, inträffar mellan september och januari.

Till skillnad mot i Sverige kristnade grekerna tidigt sitt midsommarfirande. I den Grekisk-ortodoxa kalendern är 24 juni sedan 400-talet Johanns Döpares födelsedag. Dagen är lika påhittad som Jesu födelsedag, helt och hållet anpassad till de hedniska högtiderna. Det skulle ta ytterligare 600 år innan Sverige blev kristet och kyrkans alla försök att kristna eller avskaffa midsommarfirandet har misslyckats.

Kristnandet misslyckades

Kristnandet av midsommar har inte gått så bra i Grekland heller, de hedniska traditionerna har överlevt. Liksom i Sverige börjar den firas kvällen innan, alltså 23 juni. Det är sång, dans, kransar och hopp över eldar som gäller. Och ett sjuhelsikes kalas på många håll. Precis som i Hedemora, Helsingborg och Hudiksvall!

Dagen kallas Klidonas. Traditionen har sina rötter i antiken och nämns i olika texter av bland annat Homeros. Ordet ”Klidonas” kommer från det forngrekiska ordet ”klidon” som ungefär betyder profetisk röst.

Det är genom Klidonas de ogifta flickorna får veta med vem och när de ska gifta sig. Det är nog inte längre så många som går igenom hela den här ritualen, lika lite som svenska flickor på midsommarafton plockar sju sorters blomster under tystnad och lägger under huvudkudden, eller någon av de andra ritualer som hade samma syfte.

Det tysta vattnet

Folklore är viktigt i Grekland och i många byar lever traditionerna ändå kvar, precis som i Sverige. Så här kan det gå till:

Traditionen börjar 23 juni, kvällen före firandet av Agios Ioannis. De ogifta kvinnorna samlas då och en av dem skickas för att hämta ”amilito nero” (det tysta vattnet) från byns brunn eller källa. Både vattenhämtandet och resten av ceremonin ska genomföras under tystnad.

Källans vatten hälls i en lerkruka och varje flicka lägger en rizikari (ett personligt föremål) i den. När alla har lagt i sin rizikari täcks krukan med ett rött tygstycke som knyts fast med ett band. Krukan står sedan utomhus hela natten för att innehållet ska påverkas av stjärnorna.

Kransar i håret

Nu är det fest i byn, med mat, dryck, musik och dans. Samtidigt tänds eldar i byn som de unga männen ska hoppa över tre gånger. Det är dels en reningsceremoni, dels en manbarhetsrit, dels ett försök att påverka Klidonia, så att någon profetia ska peka ut dem som framtida make åt någon av flickorna. Bränslet till brasan utgörs av de blomstrkransar som bands till första maj-firandet.

Vår tradition att binda kransar och sätta på huvudet på midsommar motsvaras alltså av samma tradition i Grekland. Men där händer det första maj – Protomagia – eftersom det är då det är blomningstid i Grekland. Till Sverige kom traditionen från Tyskland via Danmark. Det finns alltså en anlednng till att vår midsommarstång ofta kallas majstång.

Följande kväll, 24 juni, möts alla bybor vid krukan och för varje föremål de tar ur kannan hittar de på en vers. Mor- och farmödrarna – som ofta har bättre koll på flickornas privatliv än flickorna själva förstår – vet hur de ska anpassa verserna.

Hur vi firar midsommar i Grekland

Vi brukade fira midsommar i Grekland, vi har gjort det minst 20 gånger. Vi har aldrig deltagit i grekernas firande av Klidonia, inte heller dansar vi runt stänger eller binder kransar. Allt fokus har lagts på svensk midsommarmat med tillhörande dryck, eftersom det ger oss möjlighet att bjuda våra vänner i Grekland på traditionell svensk mat och dryck. Det är inte alltid vi lyckas äta med vänner, eftersom de flesta vi känner arbetar hårt på sommaren och har svårt att komma ifrån. Under några år hade vi vänner som drev en bar, då brukade vi ta med mat och dryck dit frampå natten. Tyvärr är den stängd nu. Men vi har klarat oss utmärkt själva på midsommarafton, som alltid avslutades på en eller annan bar.

Mat och dryck

Eftersom midsommarmaten i Sverige påminner väldigt mycket om maten på jul, påsk och Valborg får de här sakerna ofta följa med på planet:

• En burk matjessill
• Ett par små burkar ansjovis, till gubbröra
• Numera finns Wasabröd i affären, men bara de trista sorter vi minns från skolbespisningen Hustrun brukar baka eget till jul men det är för varmt på sommaren så vi tar med några kakor.
• Ibland slänger vi ner en bit Västerbottenost, men att ta med ost från Sverige är att gå över ån efter vatten.

Resten finns att köpa på plats, men vi får improvisera lite.

• Snaps kryddar vi själva, kryddor finns att köpa på plats.
• Gräddfil tillverkar vi genom att blanda yoghurt och grädde eller kondenserad mjölk
• Gräslök finns ibland i grönsaksaffären men ersätts ibland av finhackad blast från vårlök.
• Det finns ansjovis på Kreta, men den smakar inte alls likadant som vår.

Det behövs förstås öl också. Vi köper oftast hem Fix till midsommar, den enda av ”de tre stora” (Mythos, Alfa och Fix) som vi tycker smakar anständigt.

För två år sedan (2024) kom vi till Chania på midsommardagen. Förra året (2025) stannade vi hemma i Sverige och det lär vi fortsätta med, vi har pausat sommarvistelserna i Chania tills vidare. Vill vi trängas med svenskar kan vi åka in till Drottninggatan, vill vi trängas med turister kan vi åka till Västerlånggatan. Vi väntar till september.