Heter det Grekland eller Hellas?

En del nationalistiskt lagda greker tycker att vi svenskar, i likhet med norrmännen, borde kalla deras land för Hellas i stället för Grekland. Att det är mer korrekt. En del svenskar håller med. Låt oss reda ut detta.

---

Grekerna kallar inte sitt eget land för Hellas utan Ελλάδα Ellada. Bokstaven H finns inte i det grekiska språket, något som blir tydligt när en grek försöker säga ”hamburger”. Det blir oftast antingen ”amburger” eller ”chamburger”. Det är inget konstigt med det. Det är samma för oss när vi försöker uttala grekernas ”gamma” eller ”xi”. Vi som bor i Chania (Χανιά) hör nästan aldrig en turist uttala namnet ”korrekt”, med sje-ljudet längst bak på tungan och betoning på sista stavelsen.

Svitjod blev Sverige

Vi kallar Grekland för Grekland av det enkla skälet att det är så det heter på latin. Latinet var ”lingua franca”, alltså det språk som användes som norm för andra språk, ända fram till 1700-talet, då först franskan, sedan tyskan och numera engelskan tog över. Därför är de flesta av världens länder döpta efter de latinska namnen, inte bara i svenskan utan på nästan alla andra språk. Ordet Sverige kommer för övrigt från Svitjod, som blev Svecia på latin och sedan Sverige, via Svea Rike, när vi blev en nation.

Fenomenet kallas endonymer och exonymer. Endonymer är det inhemska namnet på orter och länder, exonymer det ”främmande” namnet. Ellada är endonymen, Grekland är exonymen.

Grekland lika gammalt som Hellas

Hellenerna kallade sig just hellener (eller rättare sagt ellinés, hellener är också en exonym) långt innan Grekland/Hellas blev en nation 1821. Under det trojanska kriget var hellenerna en ganska liten men livskraftig stam, som bodde i Centrala Grekland. Varifrån ordet Hellas kom finns många teorier om, men i dag tror man att det fanns en stad i Centrala Grekland som hette Hellas, vid floden Spercheus. Hellener i vidare mening dyker upp i skriftspråket för första gången i en inskription dedikerad till Herakles, för hans seger i den 48:e Olympiaden 584 F.Kr.

Resten av världen använder alltså latinets Graecia, som i sin tur kommer från det grekiska ordet Γραικός (Grekos). Det var namnet på en stam från staden Graea i Boeotien i centrala Grekland, som migrerade till Italien på 800-taket F.Kr. Romarna kom sedan att kalla de grekiska kolonierna för Magna Graecia – Stora Grekland.

Grekland äldre än Hellas

Ordet Grekland har med andra ord äldre rötter än ordet Hellas och båda orden kommer från samma geografiska område. Det har förstås ingen som helst betydelse. Ett land har rätt att kalla sig vad som helst, inom rimliga gränser, på samma sätt som länder, inom samma rimliga gränser, har rätt att kalla andra länder vad som helst. I Finland heter vi Ruotsi, efter rospiggarna på andra sidan Östersjön. På finska heter Grekland för övrigt Kreikka, eftersom finnar gärna uttalar g som k.

Jag träffar ibland greker som tycker att vi ska kalla Grekland för Hellas och greker för hellener. Visst, brukar jag säga. Om ni slutar kalla Sverige för Σουηδία (Soidia) och svenskar för Σουηδοί (Soidi) ”Men det är ju så vi säger Sverige på grekiska, det kommer ju från svenskan”, säger de kanske. ”Nej, det kommer från latinet. Ni fick namnet på Sverige från samma språk som vi fick namnet på Grekland, från latinet”.

I de germanska språken kom ordet först in med k-ljud i början, t ex i fornhögtyskans ”Chrech” och gotiskans ”Kreks”, antagligen för att det var det närmaste dessa språk (precis som finskan) hade till latinets ”g” vid den tid då det lånades in.

Många namn

Många europeiska språk med indoeuropeisk bakgrund har gett landet, språket och folket något namn som liknar vårt ”Grekland/grekiska/greker”. Detta gäller även en del asiatiska språk och även vissa icke-indoeuropeiska språk som baskiska (”Grezia”) och ungerska (”Görögország”). I flera språk i Mellanöstern, däribland arabiska och hebreiska, och i Centralasien har landet fått sitt namn från Joniska havet, den del av Medelhavet som ligger mellan Grekland och Italien. Så heter det till exempel ”al-Yunan” på arabiska, ”Yavan” på hebreiska och ”Yunanistan” på turkiska. Slutligen finns det, förutom grekiskan självt, några spridda språk som har använt grekernas eget namn. På italienska, spanska och portugisiska heter det vanligtvis ”Grecia”, men föråldrade former är ”Ellade” resp. ”Hélada/Hélade”. På kinesiska heter det ”Hei Laap” och på vietnamesiska ”Hy Lap” (däremot ”Girisha” på japanska).

Hellas, gresk, grekere

Det heter alltså Grekland i alla europeiska språk utom norskan, där det bytte namn från Grækenland till Hellas så sent som 1932. Det var förstås de nationalistiska känslorna efter frigörelsen från Sverige 1905 som var drivkraft. Norge var först, 1376–1814, i union med Danmark och hade samma skriftspråk. Sedan, 1814–1905, var det i union med Sverige. När landet blev självständigt var det dags att städa i ordförrådet och då tyckte norrmännen att Grækenland skulle få det namn som grekerna själva hade gett det. Jag undrar hur många nationalistiska greker som hade kommit på en liknande tanke?

Tillägas bör att grekiska heter gresk och att greker heter grekere på norska. Den där språkreformen gick tydligen inte hela vägen.