Herr och Fru Mu gör affärer på grekisk vulkanö

Under många år tillbringade vi varje sommar på en liten vulkanö i Grekland. Det finns flera historier därifrån, sök på ”Nisyros” så hittar du alla. Det finns också en guide till ön här. Det här är historien om hur vi köpte oxfilé på Nisyros.

Under några somrar hyrde vi ett hus nere vid vattnet i huvudbyn Mandraki. Närmaste grannar var en utmärkt bar och en usel restaurang. I gränden som vette mot husets baksida fanns öns slaktare. Det var en gammal man, som inte var särskilt pratsam. Vi brukade säga ett ”Gia sas!” till varandra när vi passerade.

På den här tiden kunde vi bara några få ord grekiska. Eftersom de flesta på ön inte kunde engelska var det svårt att fråga efter saker vi ville ha. Översättningar online finns inte, vi släpade alltid ner ett stort engelsk-grekiskt lexikon och ett fåordigt ficklexikon. Vi var vänner med i stort sett alla alla på ön som pratade engelska, men vi ville inte i onödan besvära dem med att agera tolkar åt oss.

Bära eller brista

En dag hade vi blivit så sugna på något annat än den ofta mediokra maten på tavernorna och det begränsade utbudet i snabbköpet att vi bestämde oss för att försöka köpa en oxfilé av slaktaren. Bära eller brista – nu skulle det ske!

Vi slog i vårt lexikon och försökte pussla ihop det grekiska ordet för oxfilé. Sedan steg vi för första gången in i den lilla slakteributiken. Slaktaren tittade frågande på oss. Vi hade varit grannar länge nu, vad gjorde vi plötsligt i hans butik?

Efter några inledande artighetsfraser framför jag vårt ärende. Han tittar oförstående på oss. ”Parli italiano?” frågar han. Han är uppenbarligen en av de öbor som gick i skola före 1947, då Dodekaneserna fortfarande var en italiensk koloni. ”Ochi”, svarar jag. Hustrun upprepar ordpusslet ur vårt lexikon, han ser fortfarande lika oförstående ut. Först när jag skriver detta kollar jag i lexikonet. Det ligger numera på mitt skrivbord. Det utkom 1995, samma år som vi första gången besökte Nisyros. Vår son är alltså jämnårig med vårt lexikon.

Jag inser att det engelska ordet för filé, ”filet”, inte finns med. Vi måste ha använt något av de grekiska orden för ”file”, som betyder fil. Inte konstigt att han inte förstod. Ordet file har minst lika många betydelser på engelska som fil har på svenska, inget av dem är filé.

Mu

Nu börjar vi bli desperata. Det måste gå! ”Mu!”, säger jag och känner att jag rodnar. Han tittar på mig som man tittar på en vansinnig människa. Så river han av ett hörn av det styva papper han slår in köttet i och sträcker fram en filtpenna. Detta har jag varit med om förut, i många länder. Spik i Portugal, vattenkokare i Kroatien, tofflor i kina… Rita, gissa, köp!

Jag behöver inte rita. På papperet finns tryck med tecknade bilder på grisar, hönor… och kor! Jag pekar på en av dem. ”Aha, vådinå!”, säger han. ”Nai, fileto!” säger jag triumferande och väldigt lättad.

Slaktaren nickar och öppnar den tunga ståldörren till kylrummet. Han lyfter ner en halv ko från en krok i taket och slänger upp den på slaktbänken. Med vana snitt skär han ut den bästa biten ur djurkroppen och hänger tillbaka resten i kylrummet. Slår in den och berättar vad den kostar. Jag minns inte priset, men det är billigt. Vi betalar och tackar.

Just när vi ska gå pekar han på mig och säger gravallvarligt: ”Mu!” Sedan brister han ut i gapskratt. Det gör vi också. Från den dagen var vi vänner, slaktaren och jag, Kyrios Mu.

Numera vet jag att oxfilé heter vådinå filetå på grekiska. Jag vet också att oxfilé är stenhård om den inte få möras innan den tillagas. Jag har fortfarande mycket att lära mig om Grekland. Tack och lov!