Mikis Theodorakis, 29 juli 1925 − 2 september 2021

Den kända grekiska tonsättaren Mikis Theodorakis avled på torsdagen, meddelar Kathimerini. Han blev 96 år gammal. I Sverige blev han mest känd under juntatiden, då flera kända artister, som Sven-Bertil Taube och Arja Saijonmaa, spelade in och framförde hans musik. Världsberömd blev han 1964, med filmmusiken till Zorba.

Mikis Theodorakis har skrivit all slags musik, från operor, symfonisk musik, kammarmusik, oratorier, balett och kyrkokör, till musik för antikt drama, teater, bio, folkmusik och post-symfoniska verk. Han var verksam som tonsättare nästan in i det sista. Regeringen utlyste på torsdagen att tre dagars landssorg för att hedra hans minne. Den kände sångaren Manolis Mitsias beskriver honom som ”En av Parthenons pelare, den största av greker”.

Theodorakis vilja är att begravas i byn Galatas väster om Chania, eftersom hans far kom därifrån.

Hans verk kan särskiljas i tre huvudperioder: Under den första perioden (1937-1960) komponerar han symfoniska verk och kammarmusikverk enligt västeuropeisk form och moderna tekniker, under den andra perioden (1960-1980) försöker han kombinera symfoniorkester med folkmusikinstrument och skapar nya former baserade på rösten, medan han sedan 1981 återgår till det symfoniska och till opera.

Hans tonsättningar av grekiska dikter ses av många i Grekland som det centrala i hans skapande. Här finns dikter av Angelos Sikelianos, Andreas Kalvos, George Seferis, Odysseas Elytis, Giannis Ritsos, Manolis och Anagnostakis, men också Pablo Nerouda, Lorca och Bernard Biam.

Mest känd internationellt är han för för musiken till filmen ”Alexis Zorbas” (1964), Hans musik framfördes av kända artister, som Beatles, Shirley Bassey och Edith Piaf. Han gjorde musik till andra välkända filmer, till exempel ”Z” (1969) och Serpiko” (1973).

Hans liv var också en politisk kamp. Han gav sin första konsert vid 17 års ålder och protesterade mot de italienska ockupanterna, som fängslade och torterade honom1943. Han var övertygad kommunist och under inbördeskriget förvisades han till fångön Makronisos, där han blev kvar till 1949. Han kastades i fängelse av militärjuntan 1967, som förbjöd hans musik. Han släpptes 1970 men tvingades i exil i Paris, där han blev kvar till dess demokratin återinfördes i Grekland 1974. Det var under den här perioden hans samarbete med svenska artister blev intensivt och han vistades mycket i kretsen av den svenska radikala kultureliten.

Tillbaka i Grekland grundade han partiet ”Den Nya Vänstern” och genom valsamarbete med kommunistiska KKE blev han 1981 invald i parlamentet. I april 1990 bildade Nea Demokratia regering i koalition med KKE och då blev Theodorakis minister. Han lämnade regeringen 30 april 1992 för att fokusera på musiken. Han förblev politiskt aktiv och gjorde många uttalanden i media. Man skulle kunna beteckna honom som den grekiska kulturens motsvarighet till Sven Wollter, en man som stod fast vid sina politiska ideal till sin död.