fbpx

I morgon blir det Kazani!

Jag träffade grannen i dag, för första gången sedan jag kom till vårt hus i Chania. Fem minuter senare hade jag blivit bjuden på Kazani-fest på hans gård utanför Kandanos. Jag svävar på moln! Nu ska jag förklara varför.


Det har varit tyst och släckt hos grannarna sedan jag kom ner i torsdags kväll. Jag förstod att de befann sig i Spiros föräldrahem utanför Kandanos, eller i Aristeas, i bergen ovanför Kissamos i väster. Jag började oroa mig för att vi skulle missa varandra. Jag hade med mig den stora väskan, för att få hem Tsikouidia, olivolja och vin. Tänk om jag skulle tvingas åka hem tomhänt, det skulle förstöra mycket av syftet med resan.

Men så blev det inte. I morgon tar jag bussen till Kandanos och får skjuts till gården. Det är sista dagen på Kazanin, då är det fest. Flera tusen liter prima tsikoudia har runnit ur destillationsapparaten, det mesta av den kommer att hamna på restauranger eller i turisternas resväskor. Kazani kallas den galna vecka när alla Kretas bönder tillverkar sin sprit. Lagen ger dem nämligen tillåtelse att bränna hemma tre dagar per år, efter druvskörden. Spriten görs på det som blir över när saften har pressats ur druvorna.

Raki, grappa, ourja, marc

I de flesta vinproducerande trakter tillverkas sprit av restprodukterna. I Frankrike Marc, i Italien grappa, i Spanien orujo, på Balkan och i Grekland raki. Trots att det i grunden är samma dryck finns det stora inbördes variationer, beroende på vad mäsken innehåller, destillationsmetod, filtrering etcetera. De gemensamma nämnarna är att druvpress jäses upp så att sockret omvandlas till alkohol, för att sedan destilleras. Trots namnet har grekisk raki och turkisk rakí väldigt lite gemensamt. Turkisk rakí och grekisk ouzo är däremot kusiner. I en del länder använder man plommon, då heter det Slivovitz.

Det här ska bli Tsikloudia. Foto: John Göransson.

Eftersom en så stor andel av all raki är hembränd, eller tillverkad av små producenter under hantverksmässiga former – det mesta numera lika olagligt som svenskt hembränt – finns det stora variationer i smak och alkoholstyrka. Innehållet i mäsken, destillationen, filtreringen och lagringen varierar stort. Raki kan smaka från fantastiskt till förskräckligt, alkoholhalten kan variera mellan 35 och 60 procent. Raki dricks oftast outspädd ur shotglas. Den kan också smaksättas. Den vanligaste varianten är rakomelo, som är smaksatt med honung, kanel och andra kryddor. Industritillverkad raki är nästan aldrig god.

Beroende på var och hur raki tillverkas har den olika namn. Kretas version av Tsiporo tillverkas på samma sätt. Men i stället för att destilleras två gånger destilleras mäsken bara en gång och späds inte efteråt. Det är vanligt att det kommer in en kanna tsikoudia tillsammans med notan på turistrestaurangerna. Den är oftast inte särskild god.

Privat-kazani

För fyra år sedan gjorde Spiros en epecial-kazani bara för mig och min kompis Franchine. Vi hämtade upp den stora kopparkitteln – kazanin – i ett förråd i Chania och for iväg med pickupen mot hans svärföräldrars gård. Jag hade kameror och drönare med mig, här skulle fotograferas! Franchine var glad att kunna bryta säsongsarbetslöshetens tristess.

Under resan berättade Spiros om sina rötter. Hans familj kommer från Samaria, byn som ligger nere i Samariaravinen och inte finns längre. När regeringen 1962 gjorde om ravinen till nationalpark tvingades alla i byn flytta. ”Vi hade ett hemligt skeppsvarv nere vid kusten, där vi reparerade piraternas båtar”, berättade Spiros. Om han inte hade pratat om södra Kreta så hade jag trott att han berättade sagor. Men i detta vilda lanskap, med en befolking som aldrig har underkastat sig någon ockupationsmakt, var allt möjligt. När var det här? Det började för sisådär tusen år sedan och fortsatte till inpå 1800-talet. Lustigt nog känner jag två familjer med rötter i byn.

Upp med drönaren! Foto: John Göransson.

Vi kom fram till gården, lastade av kitteln och hälsade på Aristeas mamma. Så var det dags att bära in allt i uthuset, sätta eld i spisen, hälla mäsken i kazanin, ansluta destillatorn och vänta. Under tiden visade Spiros runt på gården, jag fotograferade och skickade upp drönaren övder den vackra dalgången. Så smånginom kom de första dropparna och det var dags för provsnakning.

Lunch och varubilar

Nu skötte sig processen sjäv ett tag. Franchine hade redan tröttnat, hon hjälpte i stället till med matlagningen. Hon och Spiros svärmor hade redan blivit goda vänner när vi kom in i köket. Det pratade och skrattade och serverade oss manfolk kycklinggryta med ägg, citron och ris, så kallad avgolemono. Riktig festmat, vanlig på bröllop! Kyckligen hade bara ett par timmar tidigare varlit lyckligt ovetande om att den skulle vli vår lunch. Vi drack hemgjort vin och källvatten till maten. Aristeas pappa anslöt så småningom, han kom driekt från fältet. Han var inte det minsta pratsam.

Sedan hörde vi att det tutade och gick ut på grådsplanen. Där stod två varubilar som hade sett bättre dagar, Den ena var full av ost, mjölk, youghurt och andra mejerivaror, den andra var lastad med lite av varje. Det var som att komma tillbaka till min barndoms somrar i Värmland, 40 år tidigare. Kvinnorna vid spisen, männen i verksdaden, varubilar på gårdsplanen.

Home shopping. Foto: John Göransson.

Så var det dags att avsluta arbetet och lasta sprit och kazani på pickupens flak. fick med mig ett par flaskor av den nygjorda tsikoudian. Jag var mycket stolt när jag bjöd mina vänner att smaka. Var den inte ovanligt god?

I morgon blir det allvar! Visserligen berättade Spiros för mig om festerna med mat, dryck och musik som brukar avsluta årets Kazani. Han pekade på de många vita fläckarna i taket, där kulhålen efter tidigare fester hade lagats. Men nu blir det allvar! Det ska bli spännande att delta i denan mångundraårig ritual, hos en famlij med tusenåriga rötter på Kreta. Jag kommer förmodligen att vara ganska trött på måndag, men det får det vara värt. Om jag inte träffas av en förlupen kula. Jag hoppas att de har övergivit den där skjutglada traditionen, som har varit olaglig i många år. Senast någon skadades av en kazani-kula på Kreta var det en polis som avfyrade vapnet. En kula som skjuts rakt upp i luften har en hastighet på minst 200 km/h när den kommer tillbaka till marken.

Någon gång på söndag kväll eller måndag morgon kommer jag tillbaka hem, med en väska full av tsikoudia och olivolja och kameran full av bilder. Jag återkommer med rapport!

2 svar på ”I morgon blir det Kazani!

  • 20 november, 2021 kl. 16:11
    Permalänk

    Mkt intressant och klargörande berättelse … Ochså bra och roligt skrivet !
    Hoppas du hade galet kul och minns ngt att skriva om sen haha ! Vill se bilder också !

    Svar
    • 22 november, 2021 kl. 08:04
      Permalänk

      Det kommer, jag lovar!

      Svar

Jag tar gärna emot kommentarer!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: