Adventskalender för Kretasommaren 2024, lucka 23

Nu är det nära! I morgon firar vi midsommar i Stockholm, en dag för tidigt. På lördag firar vi midsommar i Chania, en dag för sent. Bakom dagens lucka döljer sig berättelsen om hur vi firar midsommar i Chania och hur grekerna gör det.

Det är bara svenskar som firar Lucia och midsommar, brukar det heta. Det är skitsnack. Eftersom midsommar och midvinter är fenomen som har funnits på norra halvklotet hur länge som helst, liksom vårdagjämningen och höstdagjämningen, har ritualer kring de dagarna betydligt längre rötter än kristendomen. Det är först när vi närmar oss ekvatorn, där dagarna är lika långa året om, som betydelsen av ”solrelaterade” ritualer minskar.

I Grekland firar man inte midsommar… eller?

Antikens traditioner

I antiken höll grekerna många festivaler för att hedra solstice, sommarsolståndet. Ett exempel är Kronia, firandet av skördeguden Cronus. Under denna högtid upphävdes den vanligtvis strikta sociala ordningen i det antika grekiska samhället, eftersom slavar deltog i firandet och till och med betjänades av sina herrar.

Forntida greker firade också uppståndelsen av Demeters dotter, Persephone, och förhärligade Dionysos, befriaren av mänskliga själar. Sommarsolståndet användes också som markör för starten av de olympiska spelen, som ägde rum en månad efter årets längsta dag.

Dagens traditioner

Sedan kom kristendomen och då skulle de gamla hedniska traditionerna flyttas in i kyrkan. Midvinter blev Kristi födelse, våren blev Kristi korsfästelse och uppståndelse. Midsommar Blev Johannesafton. I Grekland kallar man den Klidonas.

Klidonas är inte som i Sverige en rörlig helgdag, det är faktiskt ingen helgdag alls. Den börjar vid solnedgången den 23 juni, som är kvällen före Johannes Döparens dag (som inte heller är en röd dag). Lukasevangeliet (Luk 1:26–37, 56–57) säger att Johannes föddes sex månader före Jesus; därför fastställdes Johannes Döparens högtid till 24 juni, sex månader före jul. I den romerska kalendern var den 24 juni datumet för sommarsolståndet.

Det är en av de största sommarfesterna i Grekland i synnerhet firas den i byar, inte minst på Kreta. Det är ritualer, sång, dans och hopp över eldar som gäller. Och ett sjuhelsikes kalas på sina håll.

Det är också en dag då man ska spå sin framtid. Och precis som i Sverige är fokus på att de ogifta kvinnorna ska få veta vem som ska bli deras make. Här är traditionerna i en del byar på Kreta:

De ogifta kvinnorna i byn samlas under tystnad och en av dem att tar med sig ”amilito nero” (det tysta vattnet) från byns brunn eller källa.

Källans vatten hälls i en lerkruka och varje flicka lägger en rizikari (ett personligt föremål) i den. Sedan täcks den med ett rött tygstycke och förseglas. Krukan står ute hela natten för att kunna påverkas av stjärnorn

Nästa dag samlas byborna för att bevittna profetitiorna. Flickan som bar ”amilito nero” tar upp föremålen ur från lerkrukan. En mantinada (dvs en kretensisk folksång) reciteras över varje föremål och den berättar för ägaren om hennes framtid.

När processen är över kastar flickan som kom med vattnet krukan i brunnen, som täcks med ett tygstycke. När tygstycket tas av ska solens eller månens strålar reflekteras i brunnen. Flickorna kastar sina rizikaria en efter en i brunnen och då ser de ogifta männen och kvinnorna sin framtid i de rörelser som uppstår i vattenytan.

Även eldarna och hoppandet över dem har profetisk betydelse. Alla ska hoppa tre gånger och de kransar som bands första maj ska kastas på elden.

Våra traditioner

Vi har firat midsommar i Grekland minst 20 gånger. Vi har aldrig deltagit i grekernas firande av Klidonia, inte heller dansar vi runt stänger eller binder kransar. Allt fokus läggs på svensk midsommarmat med tillhärande dryck, eftersom det ger oss möjlighet att bjuda på traditionell svensk mat och dryck. Det är inte allid vi lyckas äta med vänner, eftersom de flesta vi känner arbetar hårt på sommaren och har svårt att komma ifrån. Under några år hade vi vänner som drev en bar, då brukade vi ta med mat och dryck dit frampå natten. Tyvärr är den stängd nu. Men vi klarar oss utmärkt själva på midsommarafton, som alltid avslutas på en eller annan bar.

Mat och dryck

Detta är vad vi brukar ta med oss från Sverige:

• En burk matjessill
• Ett par små burkar ansjovis, till gubbröra
• Numera finns Wasabröd i affären, men bara de trista sorter vi minns från skolbespisningen Hustrun brukar baka eget till jul men det är för varmt på sommaren så vi tar med några kakor.
• Snapskryddor (essens) börjar ta slut så det är dags att fylla på förrådet
• Kanske slänger vi ner en bit Västterbottenost i väskan denna gång, vi får se.

Resten finns att köpa på plats, men vi får improvisera lite. Gräddfil tillverkar vi genom att blanda yoghurt och grädde eller konenserad mjölk, gräslöken ersätts ibland av finackad blast från vårlök. Det finns ansjovis på Kreta, men den smakar inte alls likadant som vår så den tar vi med oss.

Det behövs förstås öl också. Vi köper oftast hem Fix till midsommar, den enda av ”de tre stora” (Mythos, Alfa och Fix) som vi tycker smakar anständigt.

I morgon öppnar vi den sista luckan i kalendern. På midsommarafton bär det av. Då blir det direktrappporter från Kreta.