Elva resor under pandemin 6: Tillbaka till Loutro
Det är dags för lucka 18 i kalendern. Det är nu sex dagar till nästa Greklandsresa och jag fortsätter berätta om mina resor under pandemin. Nu gör vi en repris på 2020 års resa till Loutro och Paleochora. Vi börjar i Loutro.
Vi hade en tanke om att vi skulle gå i våra egna fotspår den här gången. Allt det som blev rumphugget av restriktioner skulle vi kunna göra om på riktigt nu. Jag skulle förstås inte kunna fira min födelsedag, den inträffade innan vi åkte. Men vi skulle kunna träffa vännerna i Loutro och Paleochora under mer normala omständigheter.
Tyvärr var restriktionerna långt ifrån över. Öppettiderna hade förlängts lite och vi behövde inte ha munskydd utomhus. Det kändes ändå mycket bättre än sommaren innan, trots att smittläget nu var mycket allvarligare.
En vecka efter vår ankomst till Chania var det dags att dra på munskydden igen och ta bussen över ön till Chora Sfakion. Nerresans tvära serpentiner är inget för lättskrämda. En del förare är bättre än andra på att hålla passagerarna lugna, den här gången hade vi tur.
Vi hann med en öl på en uteservering i hamnen innan vi klev ombord på båten. Planen var att vi skulle träffa vår vän hotellägaren ombord men han syntes inte till.
När vi kom till hotellet berättade ägarens syster att hans bror förmodligen hade träffat några gamla skolkamrater i Chora Sfakion och satt sig ner med dem på någon bar. ”Han kommer nog med sista båten och han kommer nog att vara full”, sade hon luttrat. Det visade sig vara en bra gissning.
Hotellägaren dök upp och gick direkt hem för att sova ruset av sig. Vi stämde träff på bluesbaren efter middagen och när vi sammanstrålade där var det uppenbart att han inte var glad. Hjärtesorg, tristess och lockdowns hade tagit honom hårt. När han kommit hem till Chania efter exilen i Loutro hade han hyrt en lägenhet nere i hamnen för att slippa sitta ensam i sitt hus i förorten. Nu kunde han åtminstone titta ut över havet och promenera längs kajerna.
Det blev inga utflykter i den lilla motorbåten denna gång, vår vän var inte på humör. Handen på hjärtat: Loutro är en ganska tråkig och ocharmig plats. Den ligger vackert, men nästan hela byn består av själlösa hotell byggda på tidigt 90-tal. De är visserligen vitkalkade och har blåa snickerier men det är bara en kuliss. Vita och blåa hus ingår inte i traditionen på Kreta och det är enkelt att se skillnaden mellan den autentiska blåvita bebyggelsen i Kykladerna och den här turistorten.
Byn ger mig känslan av ett kryssningsfartyg i det lägre prissegmenet, något jag aldrig skulle utsätta mig för. Det finns en bra och en hyfsad restaurang i Loutro. Resten är direkt dåliga. Där serveras illa tillagat kött från Österuropa av uttråkade bybor och gästarbetare som inte en försöker dölja hur lite de bryr sig om sina gäster. När de sista gästernna har lämnat för säsongen töms byn, alla pustar ut och beger sig till Chania eller till Anopoli uppe i bergen.
Om du som läser detta älskar Loutro tycker du kanske att jag är orättvis. Då kan jag trösta dig med att vi nog har väldigt lite gemensamt. Jag tycker om att umgås med människor som bor på de platser jag besöker. Jag vill besöka platser som inte stänger på vintern. Jag tycker om god mat och goda drycker och är en rätt kräsen allätare. Jag äter hellre sniglar och sjöborrar än moussaka och souvlaki. Jag dricker hellre grekisk hantverksöl än Mythos, hellre välgjorda grekiska viner än billig retsina. Jag hyr alldrig solstolar.
Vi hade två ganska händelselösa dagar och hann bli rejält uttråkade innan vi for vidare med båten till Paleochora. Som vanligt tvingades vi vänta några timmar i Agia Roumeli på vägen, tillsammans med alla Samariavandrare. Men denna gång hade vi fått tips om en taverna i utkanten av byn som skulle ha bra mat och trevliga ägare. Det visade sig stämma. Vi åt en utmärkt måltid medan vi studerade minibussen som i skytteltrafik körde ner vandrare från ravinens mynnig.
I mogondagens lucka ska jag berätta om vårt korta stopp i Paleochora. Till dess kan du roa dig med att läsa vad jag skrev för fem år sedan: