En bild och lite till: Den döende kiosken

År 1911 öppnade Greklands första kiosk, eller periptero, som grekerna säger, på Panepistimiou Street i Aten. Den grekiska staten hade kommit på att det var bättre att ge krigsinvaliden en kiosk än att ge honom pension. Under sin storhetstid fanns det över tusen kiosker bara i Aten och i stort sett varenda by i Grekland hade en. Där såldes inget annat än tidningar och tobak, som kioskerna hade ensamrätt till, samt sötsaker. Kiosken kunde inte säljas eller hyras ut i andra hand, utan gick i arv till barn eller barnbarn. Just kiosken på Panepistimiou Street uppslukades bokstavligen av jorden 1997, när marken rämnade under den på grund av ett pågående tunnelbanebygge. Som tur var kom ingen till skada.

Ko

Dagens kiosker är helt annorlunda. Ensamrätterna är borta och nu säljs allt möjligt i dem, på samma sätt som de svenska Pressbyråkioskerna förvandlades. De har också växt ut, i dag kan de ta tio gånger större yta i anspråk än de gjorde från början, med markiser, kylskåp och produktställ på trottoaren.

Jag uppdaterar denna artikel i september 2025. Jag fick just veta att det bara finns en butik i Chania som säljer tidskrifter och det är inte en kiosk. Med viss möda letade vi oss dit. Vi var de enda kunderna.

Vår favoritkiosk i hamnen stängde för flera år sedan. Den vid Splanziatorget, som blev en inofficiell mötesplats under lockdown, stängde nyligen. Än finns några kvar, men bara i våra kvarter har ett tiotal slagit igen.

I Sverige finns nästan inga traditionella kiosker kvar, de har ersatts av servicebutiker. Samma öde hade säkert drabbat de grekiska kioskerna, som har räddats av att ägarna och deras familjer tillbringat all sin vakna tid i dem och av att de kanske inte alltid har redovisat alla intäkter till skatteverket.

Men nu är tiden på väg att rinna ut för kioskerna. Höjda tobaksskatter, minskat rökande och sjunkande tidningsupplagor har gjort sitt och 2015 stoppade syrizaregeringen alla försök att avreglera verksamheten. Nya licenser delas inte längre ut, så de kiosker som inte redan är försvunna kommer att dö med sina nuvarande ägare. Ungefär hälften av dem har redan stängt och stängningstakten accelererar.

Jag kommer att sakna dessa färgstarka inslag i gatubilden, även om jag kan medge att jag numera sällan handlar i dem. Kanske kan några av dem kulturminnesmärkas, så att lite av den grekiska stadsbild vi har vant oss vid kan bevaras? En grekisk stad utan kiosker, kafeneions, specialbutiker och diversehandlare är inte en grekisk stad.