Den grekiska ölrevolutionen pågår nu!

Grekland är ett land i stark förändring. En av de saker som förändras snabbast är grekernas öl och vin. Låt oss titta närmare på det grekiska ölet, som just nu befinner sig mitt i en ganska våldsam revolution.

Grekerna drack öl redan under antiken, men då ansågs drycken vara en sämre dryck, som konsumerades av barbarerna i norr. Någon egen tillverkning fanns knappt, allt importerades. Det var först efter Greklands frigörelse från det ottomanska imperiet som öl på allvar blev en del av dryckeskulturen.

Cretan Brewery
Provsmakning hos Cretan Brewery. Foto: John Göransson

Det moderna Greklands fick sin första kung 1832. Han hette Otto och var prins i det Bayerska kejsardömet. När man talar om Greklands självständighet kan det vara på plats att komma ihåg att Kung Otto var från München och att han var envåldshärskare fram till 1843. Hans mandat kom från ”The Great Powers”, som bestod av Österrike, Preussen (där Bayern ingick), Storbritannien och Frankrike. Det är lite märkligt att en Otto blev diktator efter ottomanerna.

Tre av de fyra var och är stora ölnationer, så nu introducerades öl på allvar i Grekland. Det första bryggeriet öppnade 1864 av familjen Fuchs, som hade kommit med Kung Otto till Grekland. Så föddes Fix. Det var det mest sålda ölet i Grekland fram till 1973, tio år senare lades tillverkningen ner. Nya ägare återupptog tillverkningen 1995 men efter en skakig start och ett nytt ägarbyte relanserades Fix 2010, med en etikett som är till förväxling lika originalet. Numera har Carlsberg glufsat i sig Fix, men försäljningen går fortfarande bra. Och personligen tycker jag att Fix är det bästa ölet av de fem stora (Mythos, Amstel, Fix, Alfa och Vergina). Det har lite beska och passar bra till salt mat. Alfa är sämst. Det smakar som Pripps Blå utspätt med vatten.

fix_beer_web2
Fix. En av de vackraste buteljerna. Produktbild.

När Fix slog igen 1983 fanns det inte längre något grekiskt öl. Storsäljarna var i stället holländska Amstel och Heiniken, som bryggdes på licens. Så var det fram till 1997, då det grekiska ölet Mythos lanserades. Det blev snabbt succé hos de grekiska nationalisterna och alla turister, trots att det är ett riktigt dåligt öl. Tillsammans med Zorbas Dans, tsatsiki, stränder, retsina och rottingklädda stolar blev Mythos en del av vår bild av Grekland. I dag dricker jaga bara Mythos om det är det enda kalla ölet som finns att köpa. Oftast inte ens då, eftersom jag hellre avstår från öl än dricker dåligt öl.

Inget grekiskt öl före 1997

Öl har alltid har varit en importprodukt, så länge fanns det inget intresse av att utveckla drycken. Grekerna var vana vid den smakfattiga dansk/tyska stilen, som saknar beska och som måste drickas iskall för att inte smaka direkt dåligt. Lite hippare typer kunde dricka Sol eller Corona på beachklubbarna, men när ölrevolutionen kom i USA och norra Europa runt millennieskiftet så märktes den knappt i Grekland. Där bälgande man glatt vidare på gräsklipparölet, som tappade lite mer smak för varje gång smakutvecklarna fick slå klorna i det. Framför allt var det unga män som drack öl i barerna, gärna direkt ur halvlitersflaskorna. Fatölet kom rätt sent, eftersom det fanns ett välutvecklat returglassystem och ganska få ställen som sålde tillräckligt mycket öl för att ha en fatanläggning. När fatölet kom så var det Mythos som levererade tekniken.

Fix
Yannis på Meltemi i Chania har bara Mythos. Men man sitter bra där. Foto: John Göransson.

Sen kom krisen. I ett slag var hälften av alla unga greker arbetslösa, en hel del av dem hade akademiska examina och många for utomlands för att söka arbete. Importerade produkter blev svindyra och nu började unga greker titta intresserat på de tusentals fristående mikrobryggerier som växte fram i övriga Europa. År 2005 fanns det bara sex bryggerier i Grekland.  Mellan 2006 och 2007 startade fem mikrobryggerier. Sen kom krisen. I dag finns det omkring 70 bryggerier i Grekland. Mellan 2016 och denna texts tillblivelse har det startat 36 nya bryggerier. Totalt finns det 328 olika grekiska öletiketter i Grekland i dag, enligt ölentusiastsajten Ratebeer.

Allra först ut var Craft, som öppnade bryggeri utanför Aten i slutet av 1997, samma år som Mythos lanserades. De hade som mest åtta etiketter, men i september 2013 fick de kasta in handduken.

En ny tysk på ölscenen

Enn annan pionjär var tysken Bernd Brink. När han gifte sig med en kvinna från Rethymnon gjorde han som familjen Fuchs hade gjort 160 år tidigare – han startade ett bryggeri. Han drog igång tillverkning av ekologikst, ofiltrerat och opastöriserat öl 2001, mer än ett decennium innan ölrevolutionen bröt ut. Eftersom Brink’s är ett färsköl som ska förvaras mörkt och svalt har jag druckit dålig Brink’s oftare än jag har druckit bra. Passa på om du är i Rethymnon, där är det oftast färskt och då smakar det utmärkt.

received_2080721065276600
Lyra från Kreta och Eza från Attika. Två tappra rebeller i den grekiska ölrevolutionen. Foto: John Göransson.

Bara två mikrobryggerier har tvingats slå igen. Men vi kan nog räkna med att det blir fler, för nu börjar det bli risk för överetablering. Trots allt säljer gräsklipparölet fortfarande mest och bäst, i synnerhet till turister, som utgör en viktig målgrupp. Ett gott råd: skippa det, Grekland har massor av gott öl! Livet är för kort för att dricka dåligt öl. Om du tycker mikrobryggeriernas öl är för dyrt, dela en flaska med någon och släck törsten med vatten. Mikroöl har ofta mer smak och högre alkoholhalt, så det är inte fel att dricka det som om du drack vin.

Många av Greklands mikrobryggerier gör riktigt bra öl, en del är snudd på i världsklass. Två av dem är femåringen ”7 Island Brewery” på Korfu och tvååringen ”Sknipa” i Thessaloniki. De har tillsammans skapat ”7 Island/Sknipa Bare Handed Whiskey Barrel Aged Imperial Stout” och det ölet har fått betyget 4,16 (av 5) av 12 testare på Ratebeer. ”7 Island” har just nu hälften av platerna Ratebeers lista över Greklands tio bästa öl.

septem_8th_day_mera_india_pale
Ett riktigt bra grekiskt öl. Foto: Septem Beer.

Tidigare var det bryggeriet ”Septem” från ön Evia som hade flest öl på topplistan, men de har knuffats av tronen och i dag dyker de upp först på 15e plats med ”Septem 8e dagen”. Septem, som betyder sju, bryggde från början ett öl för varje veckodag, med distinkta smaktyper. När de lanserade det åttonde så fick det hete ”8e Dagen” och på etiketten står att ”Gud skapade världen på sju dagar och på den åttonde gjorde han öl”.

Den norske piloten som brygger öl på Kreta

En annan uppstickare är före detta Norwegian-piloten Kjetil Jikiun, som lämnade sitt bryggeri i Norge efter en ägarstrid, flyttade till Kreta och började brygga öl. På etiketten står det ”Solo” och fyra av hans öl finns bland Greklands 20 bästa hos Ratebeer.

De fyra nämnda bryggerierna får anses vara de bästa i Grekland. På 50 i topp-listan har Septem åtta etiketter, Solo sex, 7 Islands fem och Sknipa tre.

Mina personliga favoriter (jag har bara provat en handfull på listan) är Septem 8th day och Crazy Donkey från Santorini. Till restaurangmåltiden dricker jag helst kretensiska Charma, som är välsmakande och har ett eget system med fatkylare. Dessutom är det lokalt och sparar miljön genom korta transporter. När vi äter hemma blir det oftast Fix, eftersom Charma inte finns på flaska (ännu).

SAMSUNG CSC
Charma Dark. Ett riktigt bra öl från Kreta, Foto: John Göransson

Mikrobryggeriernas produkter är ofta mer eller mindre väl efterapade varianter av öl från andra länder. Det tycker jag är helt okej. Det finns ingen ”grekisk smaktyp” för öl (utom möjligen den familjen Fuchs importerade från Bayern för 175 år sedan), så måttstocken måste vara hur gott det är. Det odlas heller ingen humle i Grekland, men faktum är att en stor del av världens länder, inklusive Sverige, importerar all humle för sin ölproduktion.

För att vara ärlig så är Grekland fortfarande inte en stor ölnation. Landet har två öl som har över betyget 4 hos Ratebeer. Sverige har tio gånger fler, även om dom flesta av dem kommer från Omnipollo, som visserligen är svenskt, men som brygger allt öl utanför Sverige. (Det gör Kjetil också, hans ”kretensiska” öl Solo bryggs i Norge). I Belgien har alla på topp 50-listan över 4 i betyg. Men det rör sig uppåt och skillnaden mot hur det var för bara fem år sedan är dramatisk.

Ölturism

Kanske kan Grekland i framtiden locka en del av de ölturister som i dag reser till Danmark, Sverige, Belgien, England och Holland? Jag är redan nöjd och inför nästa resa planerar jag att göra bryggeribesök. Faktum är att i dag är det lättare att få gott mikroöl på krogen i Sverige än i Grekland, eftersom väldigt få grekiska krogar sitter fast i samma beroendeställning till ett storbryggeri som svenska krogar gör till Carlsberg, Spendrups eller Åbro.

Lokalt öl Thessaloniki
Provar lokalt öl i Thessaloniki. Foto: John Göransson.

Om man vill dricka lokalbryggt öl är det bara att hålla ögonen öppna efter barer och pubar som serverar dem. Många bryggerier har också besöksverksamhet, håll utkik efter det. I en annan artikel skriver jag om mitt besök hos Cretan Brewery, som har befriat ön från Mythos, Alfas och Amstels tyranni. Här är några tips för de verkliga ölälskarna:

Aten:

The Local Pub, Chaimanta 25, har 20 ölkranar, varav sex är fasta och 14 är till för gästande bryggerier.

BeerShop.gr, Kleitou 7, är en ölbutik som har 200 flasköl och 7 ölkranar, så man kan få fatöl tappat på plastflaskor.

Chania:

Rudi’s Beerhouse, Kallergon 16, har alla Charmas öl på fat och ytterligare 100 öl på flaska, mest import.

Plaka, Sifaka 8, är min favorit. Har ett stort utbud spännande mikroöl, kul mat och bra läge.

Korfu:

Firi Firi – The Beer House, Dionisou Solomou, har tre kanar och 30 olika öl på flaska.

Heraklion:

CROP, Aretousas 4, har fem öl på fat och ett 20-tal på flaska. Mycket grekiskt mikroöl.

Platanias:

Cretan Brewery, Zounaki. Här kan man prova hela utbudet av deras Charma-öl, få en guidad visning av bryggeriet och köpa med sig flaskor som bara säljs här. Ligger en bra bit från huvudorten, så det krävs transport för att ta sig hit.

Rethymnon:

Mach Picchu Bar & Deli, Hatzidaki Georgiou 2, ligger inte i gamla stan men det är inte långt att gå därifrån. Här finns massor av grekiskt mikroöl på flaska, men inga fat. Det går bra at köpa med sig också.

Rhodos:

Melete Craft Beer Bar, Sofokli Venizelou 7, har fyra fat och ett stort utbud av grekiskt mikroöl.

Thessaloniki:

The Hoppy Pub, Nikiforou Foka 6, är en populär ölbar med tolv kranar och minst 150 flasköl. Ett Mekka för ölälskare.

Beer Fabrica, Eptapyrgiou 69, är den mest populära ölpuben i västra Thessaloniki. Sex fat och ett hundratal flaskor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s