Alexanderhugget i konflikten om Makedonien

Den sista september är det folkomröstning i Republiken Makedonien (grekerna kallar landet FYROM). Väljarna ska rösta om två saker, som är lika sammansmälta som koppparn och tennet i bronsstatyn över Alexenader den Store, som står i huvudstaden Skopje. De ska säga om de vill att Republiken Makedonien ska gå med i EU och Nato. Och de ska säga om de vill att landet ska byta namn, från Republiken Makedonien till Republiken Norra Makedonien.

I den senaste opinionsmätningen svarade en rätt betryggande majoritet av väljarna att de tänker svara ja på båda frågorna. Visserligen tycks 20 procent av dem anamma det nationalistiska opinionspartiets uppmaning att bojkotta valet, men om inget oförutsätt inträffar verkar utgången given. Det är klart att de inte vill byta namn. Men eftersom de förstår att de måste äta upp grönsakerna innan de får sin efterrätt så går de med på det.

Sen är det bråttom. Två bräckliga regeringrar i två länder – Grekland och Republiken Makedonien – ska hinna ta ett antal processer förbi ”The point of no return” innan de bir utkastade av nationalistiska regeringar, som kan stoppa processen.

Först måste Republiken Makedonien formellt ansöka om medlemskap i EU och Nato. Sedan måste Greklands regering lyfta de veton den hittills har lagt mot medlemskap. Slutligen ska medlemsförhandlingarna hinna till en punkt som blir svår att backa från. Lite som Brexit, men precis tvärtom.

Alexander den Store, en gång ledare över det väldiga Makedoniska imperiet, lär en gång ha ställts inför ett till synes olösligt problem. I staden Gordions tempel fans en knut på en oxkärra som var så komplicerad att ingen hade lyckats lösa upp den. Enligt en profetia skulle den som lyckades med detta bli herre över Asien. Alexander försökte, men misslyckades. Då drog han sitt svärd och högg knuten i bitar. Problemet var löst. Därifrån har vi uttrycket Alexanderhugg, när man löser ett problem genom att betrakta det från ett helt annat håll.

Det var just ett sådant Alexanderhugg de grekiska och makedoniska förhandlarna lyckades utdela i juni 2018. Grekerna var hårdnackat emot att låta ordet ”Makedonien” vara en del av landets namn, eftersom det i Grekland finns en region som heter Västra Makedonien och en som heter Centrala Makedonien (plus en massa andra skäl, som jag ska återkomma till i nästa inlägg). Makedonierna vägrade att släppa ordet ”Makedonien” ur namnet. En majoritet av dem är etniska makedonier, så det kan man förstå. Dessutom kallar nästan alla länder i världen redan landet för Makedonien, bara en handfull vägrar. Konflikten kring namnet har pågått sedan landet bildades i samband med Jugoslaviens sönderfall 1991.

Alexanderhugg i fem steg

Så hur såg då Alexanderhugget ut?

  1. Först och främst måste båda parter bli överens om att hugget skulle utdelas. Både Grekland och Makedonien vill att Makedonien ska bli medlemmar i EU och Nato (Grekland är det redan).
  2. Bägge parter måste förstå varandras position genom att både lyssna på varandra och prata med varandra. Jag vet inte så mycket om Makedonien, men jag vet att grekiska politiker oftast är mycket bättre på att prata än på att lyssna och att man ofta hellre har pratat med sina anhängare än med dem man förhandlar med.
  3. Alla surdegar kring namnfrågan måste bort. Inget av länderna får ha teritoritoriella eller kulturella anspråk på varandra, propagandakriget måste upphöra.
  4. Båda måste komma överens om att Makedionien måste byta namn, men att ordet Makedonien måste ingå i namnet. En ungefär lika stor uppoffring för båda länderna. Häri ligger knuten, för att citera Hamlet.
  5. Sedan var det bara att hugga till. Det finns redan ett Centrala och ett Västra Makedonien på den grekiska sidan, så Norra Makedonien är ett fullt rimligt namn på repubnliken norr om gränsen. Att bulgarien motsatte sig detta gick att strunta i. Den del av den Ottomanska provinsen Makedonien som hamnade i Bulgarien efter Balkankrinen 1013 var liten och är i dag provinsen Blagoevgrad. Att det bor etniska makedonier där är ungefär lika relevant i namnfrågan som de svensktalande esternas betydelse för namnet Sverige.
Macedonia flags
Fyra makedoniska flaggor. Gissa vilken som retade upp grekerna! Montage: John Göransson.

Nationalister på båda sidorna om gränsen, samt Bulgarien och Ryssland, gjorde vad de kunde för att hindra Alexanderhugget, genom stora stora demonstationer, ryska mutförsök, kampanjer i sociala medier och andra aktiviteter. Presidenten i Makedonien hotar fortfarade att lägga in sitt veto, men om jasidan vinner folkomröstningen lär han inte våga göra det utan att riskera jobbet. Måttet rågades när Thessalonikis borgmästare Yannis Boutaris misshandlades på öppen gata, efter att ha föreslagit att Thessalonikis flygplats ”Macedonia Airport” skulle byta namn. Än så långe ser det ut som om motståndet har misslyckats. Allt tyder på att planerna går i lås den här gången.

För Norra Makedonien (låt oss gå händelserna i förväg och döpa om landet redan nu) innebär det massor. Några exempel:

  • Tillgången till EU:s inre marknad och vidhängande bidragssystem kommer att hjälpa den ansgträngda ekonomin i ett av Europas fattigaste länder.
  • Medlemskapet i EU öppnar gränsen mot Egeiska Havet. Eftersom landet inte har någon gräns mot havet är detta mycket viktikgt.
  • Medlemskapet i Nato ger landet en buffert mot Ryssland, som anser att Makedonien är en del av dess intressesfär.
  • De inre oroligheterna mellan etniska makedonier och albaner kan svalna, efter att stundtals ha gränsat till fullskaligt inbördeskrig

För Grekland handlar det framför allt om att återfå EU:s och Natos förtroende. Vill ni vara med eller vill ni bara använda medlemskapet till att lägga veton och bråka? Det handlar också om att ändra fokus, från tjafs om grannarnas val av namn, till att lösa sina gigantiska interna problem. En lite oväntad konsekvens är att de tidigare så goda relationerna mellan syrizaregeringen och Ryssland numera är ytterligt ansträngda. Det gör mig lite gladare!

Redan i dag är handeln över gränsen omfattande. Välbeställda makedonier åker till den grekiska sidan för lyxkonsumtion och strandsemester, greker åker över gränsen för att handla billigt. Normaliserade relationer öppnar enorma möjligheter för ökat handelsutbyte.

I nästa inlägg ska jag berätta lite mer om konflikten mellan länderna. Och om den där bronsstatyn i Skopje.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s