Det makedoniska imperiet

Bråket mellan Grekland och republiken Makedonien handlar mycket om vad som hände för sisådär 2300 år sedan. Så därför måste jag också börja där.

Vi reser tillbaka till 342 f. Kr. Då får den unge kronprinsen Alexander en ny lärare, ingen mindre än superfilosofen Aristoteles, lärjunge till Platon. Alexanders mamma heter Olympia och hon är fjärde hustru till Makedoniens kung, Philip II. Det sägs att det är Aristoteles som inspirerar den unge prinsen att ge sig ut och se sig om i världen. Det gör han med besked!

Philip II har tagit över ett hyggligt stort och rikt kungadöme, men det är inget imperium, som Aten, Thebe, eller Troja. Huvudstaden ligger från början där staden Vergina nu ligger, omkring sex mil väster om Thessaloniki. Under Philip II:s regim börjar expansionen och mer och mer av det grekiska fastlandet erövras, med en blandning av krig och diplomati. Exempelvis gifter han sig med Olympia, som är dotter till kungen av Epirus, och säkrar därmed en viktig allians. Epirus låg ungefär där Albanien och den nordöstra delen av Grekland nu finns.

Philip II dör 336, mördad av sin egen livvakt på sin dotters bröllop. Mördaren infångas snabbt och möter döden. Spekulationerna om hans motiv skiftar från (homosexuellt) passionsmord till att han blev lejd av sonen och tronföljaren Alexander. Hustrun Olympia, som har flyttat hem till Epirus när Philip tog sin sjunde hustru, är också starkt misstänkt. Maken måste dö innan han hinner skriva om tronföljden!

Alexander tar över tronen, bara 20 år gammal, och nu börjar det röra på sig. År 333 f. Kr. besegrar han perserna i slaget om Issus, året efter annekterar han Egypten, där utnämns han till Farao och grundar staden Alexandria vid Egyptens norra kust. Erövringarna fortsätter österut genom Babylon och Persien och upphör inte förrän en bit in i nuvarande Indien.

Imperiet byggs på tretton år

Hela det väldiga imperiet byggs på tretton år, med en armé av drygt 40 000 soldater. Alexander deltog själv i de flesta av slagen och han vann alla slag han deltog i. Han lyckades också skapa en allians med de forna fienderna Aten, Thebes och Troja, som var helt nödvändiga för framgångarna. Epirus var ju redan anslutet genom familjeband. Förutom att hans mamma Olympia var gift med Epirus kung, gifte sig hans syster med Epirus tronföljare, hans morbror Alexander I. Det var på den bröllopsfesten som pappa Philip blev mördad. Hänger ni med? Alexander I var alltså både hans morbror och hans svåger, var också kung och hette samma sak som han. Rörigt!

Alexander ville fortsätta sitt erövringståg över Ganges och in i Indien, men hans trupper hade fått nog och vägrade. Alexander och en grupp soldater började den mödosamma resan tillbaka genom Persien, men 10 juni 323 dog han i Babylon, bara 32 år gammal. Den mest troliga dödsorsaken är malaria, även om det går historier om alkoholförgiftning, fylleslagsmål och gudvet vad.

Det finns många bilder av Alexander, från hjältebilder till bilder av en tyrann som anställer nöjesjakt på människor, super hårt och beter sig allmänt jävligt. Det är omöjligt att veta vilken av bilderna som är sann, eftersom de första skriftliga källorna som beskriver hans liv skrevs 100 år efter hans död. Kanske bar det lite av varje?

Det vi vet är att tack vare Alexander blev grekiskan ”Lingua Franca” i hela mellanöstern och Egypten. Han grundade flera städer och spred hellenismen, med filosofi, diktning, mytologi och annat, över en stor del av världen. Att lyckas ena tre stater som hade krigat mot varandra i hundratals år var också en enorm bedrift.

Megalomani – ett grekiskt ord

Efter Alexanders död börjar sönderfallet, egentligen redan dessförinnan. Imperiet svar snabberövrat och Alexander fick förlita sig på att vasaller lojalt skulle försvara och sköta det åt honom. Många historiker hävdar att hans egna var hjärtligt trötta på hans megalomani (ett härligt grekiskt uttryck som vi översätter ”storhetsvansinne”). Han var plötsligt inte längre (enligt egen utsago) son till Philip II utan till guden Zeus. En del av hans vasaller bedrev terrorvälde i sina provinser och det tändes upprorseldar lite varstans i imperiet. Det tog inte lång tid innan det hade delats och Makedonien åter hade krympt ihop till mer eller mindre samma storlek som det haft vid Philip II:s död.

Kampen om vem som ska ta över den makedoniska tronen börjar direkt. Alexander har hunnit skaffa flera barn, med flera fruar. Hans mamma Olympia sitter i Epirus med egna maktambitioner. En del av hans militärkommando vill att hans halvbror Philip III ska bli kung, den andra delen vill ha hans son Alexander IV, som då bara är ett barn, ska få tronen. År 319 låter Olympia en armé, bestående av soldater från bland annat Epirus, inta den makedoniska huvudstaden. Hon hinner få Philip III avrättad, tvingar hans hustru att begå självmord och anställer massaker på dussintals av kungens närmaste. Men 316 besegras hon av Cassandra, grundare av Thessaloniki. Olympia döms till döden och avrättas.

Sen är det krig, krig och åter krig. Den forna alliansen är borta, det är allas krig mot alla och så småningom träder ett nytt imperium in på scenen. Just det, Rom. Mellan 214 och 148 f. Kr. utkämpas flera krig mellan Rom och olika grekiska kungadömen.

Nej, dagens Makedonien var inte samma som antikens Makedonien

I fyra av krigen är det Makedonien som är under attack och det sista slutar med att Rom år 146 f. Kr. delar Makedonien i vad som ska bli två romerska provinser, Achea, som i princip är det som i dag är Peloponnesos, och Macedonia, som ungefär motsvarade resten av Grekland. Norr om Thessaloniki fanns en lite suddig provins kallad Thrace, som omfattade det som i dag är Grekland norr och öster om Thessaloniki, den östra delen av nuvarande Republiken Makedonien samt delar av Bulgarien och Turkiet fram till Svarta Havet och Istanbul. Gränserna var rätt rörliga, så det är inte lätt att säga vad som ingick och inte ingick i Thrace.

Om vi nu sätter allt detta i relation till dagens namnstrid, var hamnar vi då? Är dagens ”Republiken Makedonien” geografiskt samma sak som Antikens Makedonien? Nej, det är det inte. Visserligen sträckte sig antikens Makedonien norr om dagens gräns, exempelvis var den näst största staden Bitola en del av kungadömet. Men sen tar det stopp. Huvudstaden Skopje låg definitivt inte i Makedonien.

Alexander den Stores imperium omfattade däremot dagens Makedonien. Men det omfattade också en mängd andra provinser som i dag är självständiga länder som Iran, Pakistan, Egypten, Bulgarien… Inget av de länderna gör anspråk på den makedoniska historien. Den romerska provinsen Makedonien omfattade inte några delar av dagens Republiken Makedonien.

Alltså har statyn av Alexander den Store ingenting i Skopje att göra och alla republikens anspråk på delaktighet i det förkristna Makedoniens historia är i princip ogrundade, förutom att den under en kort tid var ockuperad av Alexander den Store. Att välja ledaren för en ockupationsmakt till landsfader måste ha andra syften än att lära medborgarna sitt lands historia. I det perspektivet är det ganska begripligt att Grekerna vägrar kalla Republiken Makedonien något annat är FYROM.

Några hundra år senare händer det saker som återigen ritar om kartan i Grekland och Makedonien. Det återkommer jag till i nästa kapitel, som ska handla om Konstantin den Store.

 

 

 

1 kommentar på “Det makedoniska imperiet”

  1. Pingback: I Alexander den stores hemtrakter – Grekland all Exclusive

Jag tar gärna emot kommentarer!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.