fbpx

Makedonien – från imperium till namnstrid

Loading...
Loading...

Makedonien har en lång och dramatisk historia. En gång ett imperium som sträckte sig från Indien till Egypten. I dag ligger Makedonien i två länder. Eller kanske tre, beroende på hur man räknar. Här är hela historien.

Uppdaterad 7 december 2020.


Vi reser tillbaka till 342 f. Kr. Då får den unge makedoniske kronprinsen Alexander en ny lärare, ingen mindre än superfilosofen Aristoteles, lärjunge till Platon. Alexanders mamma heter Olympia och hon är fjärde hustru till Makedoniens kung, Philip II. Det sägs att det är Aristoteles som inspirerar den unge prinsen att ge sig ut och se sig om i världen. Det gör han med besked!

Philip II har tagit över ett hyggligt stort och rikt kungadöme, men det är inget imperium, som Aten, Thebe, eller Troja. Huvudstaden ligger från början där staden Vergina nu ligger, omkring sex mil väster om Thessaloniki. Under Philip II:s regim börjar expansionen och mer och mer av det grekiska fastlandet erövras, med en blandning av krig och diplomati. Exempelvis gifter han sig med Olympia, som är dotter till kungen av Epirus, och säkrar därmed en viktig allians. Epirus låg ungefär där Albanien och den nordöstra delen av Grekland nu finns.

Philip II dör 336, mördad av sin egen livvakt på sin dotters bröllop. Mördaren infångas snabbt och möter döden. Spekulationerna om hans motiv skiftar från (homosexuellt) passionsmord till att han blev lejd av sonen och tronföljaren Alexander. Hustrun Olympia, som har flyttat hem till Epirus när Philip tog sin sjunde hustru, är också starkt misstänkt. Maken måste dö innan han hinner skriva om tronföljden!

Alexander tar över tronen, bara 20 år gammal, och nu börjar det röra på sig. År 333 f. Kr. besegrar han perserna i slaget om Issus, året efter annekterar han Egypten, där utnämns han till Farao och grundar staden Alexandria vid Egyptens norra kust. Erövringarna fortsätter österut genom Babylon och Persien och upphör inte förrän en bit in i nuvarande Indien.

Imperiet byggs på tretton år

Hela det väldiga imperiet byggs på tretton år, med en armé av drygt 40 000 soldater. Alexander deltog själv i de flesta av slagen och han vann alla slag han deltog i. Han lyckades också skapa en allians med de forna fienderna Aten, Thebes och Troja, som var helt nödvändiga för framgångarna. Epirus var ju redan anslutet genom familjeband. Förutom att hans mamma Olympia var gift med Epirus kung, gifte sig hans syster med Epirus tronföljare, hans morbror Alexander I. Det var på den bröllopsfesten som pappa Philip blev mördad. Hänger ni med? Alexander I var alltså både hans morbror och hans svåger, var också kung och hette samma sak som han. Rörigt!

Alexander ville fortsätta sitt erövringståg över Ganges och in i Indien, men hans trupper hade fått nog och vägrade. Alexander och en grupp soldater började den mödosamma resan tillbaka genom Persien, men 10 juni 323 dog han i Babylon, bara 32 år gammal. Den mest troliga dödsorsaken är malaria, även om det går historier om alkoholförgiftning, fylleslagsmål och gudvet vad.

Bildad hjälte eller nersupen tyrann?

Det finns många bilder av Alexander, från hjältebilder till bilder av en tyrann som anställer nöjesjakt på människor, super hårt och beter sig allmänt jävligt. Det är omöjligt att veta vilken av bilderna som är sann, eftersom de första skriftliga källorna som beskriver hans liv skrevs 100 år efter hans död. Kanske var det lite av varje?

Det vi vet är att tack vare Alexander blev grekiskan ”Lingua Franca” i hela mellanöstern och Egypten. Han grundade flera städer och spred hellenismen, med filosofi, diktning, mytologi och annat, över en stor del av världen. Att lyckas ena tre stater som hade krigat mot varandra i hundratals år var också en enorm bedrift.

Imperiet föll samman på nio år

Efter Alexanders död börjar sönderfallet, egentligen redan dessförinnan. Imperiet var snabberövrat och Alexander fick förlita sig på att vasaller lojalt skulle försvara och sköta det åt honom. Många historiker hävdar att hans egna var hjärtligt trötta på hans megalomani (ett härligt grekiskt uttryck som vi översätter ”storhetsvansinne”). Han var plötsligt inte längre (enligt egen utsago) son till Philip II utan till guden Zeus. En del av hans vasaller bedrev terrorvälde i sina provinser och det tändes upprorseldar lite varstans i imperiet. Det tog inte mer än nio år innan det hade delats och snart hade Makedonien åter krympt ihop till mer eller mindre samma storlek som det haft vid Philip II:s död.

Nu börjarmaktkampen

Kampen om vem som ska ta över den makedoniska tronen börjar också direkt. Alexander har hunnit skaffa flera barn, med flera fruar. Hans mamma Olympia sitter i Epirus med egna maktambitioner. En del av hans militärkommando vill att hans halvbror Philip III ska bli kung, den andra delen vill ha hans son Alexander IV, som då bara är ett barn, ska få tronen. År 319 låter Olympia en armé, bestående av soldater från bland annat Epirus, inta den makedoniska huvudstaden. Hon hinner få Philip III avrättad, tvingar hans hustru att begå självmord och anställer massaker på dussintals av kungens närmaste. Men 316 besegras hon av Cassandra, grundare av Thessaloniki. Olympia döms till döden och avrättas.

Krig, krig och åter krig

Sen är det krig, krig och åter krig. Den forna alliansen är borta, det är allas krig mot alla och så småningom träder ett nytt imperium in på scenen. Just det, Rom. Mellan 214 och 148 f. Kr. utkämpas flera krig mellan Rom och olika grekiska kungadömen.

I fyra av krigen är det Makedonien som är under attack och det sista slutar med att Rom år 146 f. Kr. delar Makedonien i vad som ska bli två romerska provinser, Achea, som i princip är det som i dag är Peloponnesos, och Macedonia, som ungefär motsvarade resten av Grekland.

Antikens Makedonien var inte dagens Makedonien

Om vi nu sätter allt detta i relation till den nyligen utkämpade namnstriden om Nordmakedonien, var hamnar vi då? Var dagens Nordmakedonien geografiskt en del av Antikens Makedonien? Nej, det var det inte. Visserligen sträckte sig antikens kungadöme Makedonien norr om dagens gräns, exempelvis var Nordmakedoniens näst största stad Bitola en del av kungadömet. Men sen tar det stopp. Huvudstaden Skopje låg definitivt inte i Makedonien.

Inte heller den romerska provinsen Makedonien ser ut som dagens. Den omfattade en betydligt större del av dagens Grekland, men inte den del där Nordmakedoniens huvudstad ligger. Den, eller snarare Scupi, var huvudstad i provinsen Dardania. Scupi är i dag en utgrävningsplats ett par kilometer utanför Skopje.

Skopje låg inte i den romerska provinsen Makedonien.

Alexander den Stores kortlivade imperium omfattade däremot dagens Makedonien. Men det omfattade också en mängd andra provinser som i dag är självständiga länder som Iran, Pakistan, Egypten, Bulgarien… Inget av de länderna gör anspråk på den makedoniska historien.

Två stater som aldrig har existerat

Hela området blev en del av det Bysantinska imperiet, för att sedan ockuperas av det Ottomanska imperiet Det var inte förrän i nationalstaternas tidsålder på 1800-talet, samtidigt som det ottomanska imperiet föll samman, som man på allvar började tala om en Makedonisk etnicitet. Den byggde till stora delar på falsarier. Språkskolor öppnades och kyrkor grundades av serber, greker och bulgarer för att skapa regioner med påstått språklig och kulturell enighet. Ett etniskt Stormakedonien växte fram på ritbordet, som kom att omfatta dagens Grekiska Makedonien, Nordmakedonien och en del av Bulgarien. Det många greker oroade sig för när namnstriden rasade som värst var att dagens Nordmakedonien skulle försöka ”återskapa” den etniska nationalstat som aldrig har existerat, lika lite som ”Storgrekland”, som den grekiska Enosis-rörelsen vill ha, har existerat.

När turkarna drog sig tillbaka i början av 1900-talet delades Makedonien mellan Serbien, Grekland och Bulgarien efter en del krig. Sedan blev Serbien en del av Jugoslavien och efter andra världskriget hamnade hamnade allt norr om Grekland bakom järnridån. Det var först efter murens fall och kriget på Balkan som det 1991 uppstod en Makedonisk nationalstat. Landet döptes till Republiken Makedonien, men Grekland vägrade acceptera det namnet. FN fick genom en kompromiss gå med på att kalla landet Former Yugoslavian Republic of Macedonia, FYROM. Det skulle ta 20 år att lösa upp den knuten. Läs med om namnstriden här.

Statyn av Alexander den Store hade ingenting i Skopje att göra och den plockades därför ner när namnstriden avgjordes 2019. Att välja ledaren för en ockupationsmakt till landsfader hade andra syften än att lära medborgarna sitt lands historia. Det var en ren provokation, i stil med vad Turkiets president Erdogan ägnar sig åt just nu. I det perspektivet är det ganska begripligt att många greker fortfarande vägrar kalla Nordmakedonien något annat är FYROM eller Skopje.

En reaktion till “Makedonien – från imperium till namnstrid

Jag tar gärna emot kommentarer!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: