I Alexander den stores hemtrakter

På 300-talet före Kristus skapade den unge makedoniske kungen Alexander ett enormt men kortlivat imperium i Europa, Asien och Afrika. Jag och min vän Katherina Popa tar en tur i hans gamla hemtrakter i grekiska Makedonien. 

Söndag morgon lämnar vi Thessaloniki, tankar Katherinas lilla bil och drar mot nordväst. Första etappmålet är Kastoria, bara ett par mil från gränsen till Albanien i väster och Republiken Makedonien i norr. Det är lagom med trafik, solen skiner och jag är full av förväntningar. Det är Katherina som har lagt upp rutten och hon vet vad jag vill se och vad som finns att se. Det är som att ha en kompis, reseledare och chaufför samtidigt. Kan man ha det bättre?

 

Landskapet förändras sakta och blir alltmer bergigt. Vägen går ofta genom tunnlar. Här finns skidorter och på vägen passerar vi Vergina, som var huvudstad i Alexanders imperium. Vi har inte tid att stanna, vi har varit där förut. Det dyker också upp skyltar som varnar för björnar på vägen. Samt reklamskyltar för pälsbutiker.

Så småningom kommer vi fram till Kastoria och sjön breder ut sig nedanför oss. Solen skiner, sjön ligger spegelblank och det är gudomligt vackert. Vilken tur vi har! Det är ändå sent i september, så vi hade mycket väl kunnat råka ut för dåligt väder.

Vi parkerar nere i byn och tar en promenad och längs sjön, bland greker och sjöfåglar, innan vi fortsätter till en berömd droppstensgrotta som kallas ”Draknästet”. Där finns drygt 300 meter djupa gångar med underjordiska sjöar samt massor av stalagmiter och stalagtiter. Väl värt ett besök! Mannen i biljettluckan upplyser om att det är förbjudet att fotografera med blixt. ”Och fotograferia inte alls om ni ser guiden. Han vill inte att man gör det, men jag bryr mig inte”, säger biljettförsäljaren lätt uppgivet. Jag tar massor av bilder, givetvis dyker guiden upp och ger mig en åthutning. Han kommer på mig en gång till och nu är han riktigt sur. På vägen tillbaka hör han att jag pratar med Katherina om Lummelundagrottan på Gotland, som jag har besökt. Plötsligt är ilskan bortblåst och han ställer intresserade frågor. Jag vågar inte utmana ödet genom att föreslå en selfie, men jag tror att chanserna hade varit goda.

På andra sidan sjön har arkeologer nyligen grävt fram en neolitisk  by, som var bebodd redan på 5000-talet före Kristus. De har byggt upp en kopia av byn intill, för att visa hur man levde här för drygt 7000 år sedan. En guide ger oss en kort men informativ genomgång och låter oss sedan vandra runt på egen hand.

Här finns hyddor av trä, lera och vass, samt verktyg, fiskekrokar, möbler, konst… På platsen har man också hittat en lertavla med någon form av skriftspråk. Arkeologerna vet att människorna här reste och hade handelsutbyte med andra neolitiska samhällen långt borta, så lertavlan antas ha samband med detta utbyte. Det gör tecknen på tavlan minst tusen år äldre än sumeriskan, som hittils ansetts vara världens äldsta skriftspråk. Lertavlan är ännu inte färdiganalyserad, så än så länge toppar sumeriskan listan.

Dags att dra vidare. Vi åker tillbaka mot Thessaloniki, för en avstickare till Naousa, ett av Greklands viktigaste vindistrikt. I Naousadalen odlas enorma arealer vinstockar och här finns flera av Greklands största vinhus; som Boutari, Tsantsali och Kir Yanni. På vägen upp passerar vi den skola där Alexander den Store undervisades av ingen mindre än Aristoteles. Läs mer om Alexander och hans imperium här.

Vi stannar för en utmärkt lunch på en restaurang som heter Paradosikako. Maten är utmärkt och vinet, en flaska vit Xinomavro för 12 Euro, smakar gudomligt! Denna rödvinsdruva kan bli till vitt vin om man pressar den försiktigt, eftersom färgen sitter i skalet. Samma sak gäller den franska kusinen Pinot Noir, som finns i en stor del av all Champagne.

Efter lunchen tar vi en promenad i den vackra parken, som ligger på randen av berget, med utsikt över dalen. Katherina berättar att hon brukade åka hit på skolutflykt som barn. Medan lärarna tog igen sig på ett café ovanför fick barnen springa som de ville. ”Vi var som galna efter en hel dag i bussen och på olika museer”, berättar hon. Jag kan tänka mig det. Grekiska barn med spring i benen ha jag sett många gånger.

Så är det dags att fylla tanken igen och ge sig tillbaka till stan. En lång och mycket bra dag övergår i kväll. Då är det dags för en tupplurar innan kvällens äventyr!

Utflykten tog en hel dag, varav cirka sex timmars bilåkning. Totalkostnad för bensin, inträdesbiljetter samt mat och dryck hamnade på cirka 150 Euro för två, varav hälften var bensin. Eftersom vi använde Katherinas bil slapp vi hyreskostnaden.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.