En bild och lite till: Båtresan

Båtluffar. Vi gör det inte så ofta längre. Åratal av försenade båtar, skitiga toaletter, nattliga av- och påstigningar, missade förbindelser, trängsel och tristess fick oss att tappa sugen efter något decennium. Numera blir det mest korta turer, från punkt A till punkt B. Eller inrikesflyg.

Visst, båtresandet i Grekland har sin charm. Trängseln, brådskan och oväsendet vid varje hamn. Bilar, lastbilar, motorcyklar, tanter med handväskor, hundar, barnfamiljer, väskor, kartonger, säckar, präster, byggnadsmaterial, skolklasser, turister… Allt och alla ska på och av, fort ska det gå. Båten är alltid efter tidtabell. Det är en härlig cirkus att beskåda och delta i. Ibland hamnar något/någon i havet, oftast inte. Besättningsmän och hamnpoliser sliter hårt för att bringa reda i kaoset (och bidrar ibland till att skapa det).

Sen lyfts bilrampen, trossarna vinschas in och vi lämnar hamnen. Det är ofta sent på kvällen eller mitt i natten, båtresenärer får skaffa sin egen dygnsrytm. På däck finns hundarna och deras ägare, turisterna och tonåringarna som vill ta rast från de vuxna. I salongen är det proppat med greker som äter kex, nötter, smörgåsar, pajer, chips, kakor, ost… Detta sköljs ner med kaffe, läsk, vin, vatten, ouzo… Det mesta fiskas upp ur väskor och kassar, barpersonalen har det oftast ganska lugnt, det de säljer är oftast dyrt och dåligt. Kortspel och tavli, glada återseenden, diskussioner och skvaller. TV:n står på utan ljud. Hissmusik i högtalarna. Någon halar fram en bouzouki och börjar spela, andra sjunger med. Någon blir sjösjuk, springer ut på däck och spyr. En hund kissar på ståldäcket. Väderbitna besättningsmän rycker ut med hinkar och moppar.

oznor
Far och son beundrar solnedgången. Foto: John Göransson

Så raspar det till i högtalarna. Dags att göra sig redo för avstigning, vi närmar oss nästa ö. Ungar, hundar, kassar och väskor samlas ihop. Alla försöker vara först och trängs i den branta trappan ner till bildäck. Hundar skäller, ungar gråter. Det är dags för nästa cirkusföreställning.

Grekland är Europas främsta sjöfartsnation. Ingen annanstans betyder fartygen så mycket för människorna. Det finns nästan 150 passagerarhamnar i Grekland, i Sverige finns det 16. Piraeus är Europas i särklass mest trafikerade passagerarhamn. När krisen kom innebar den ett dråpslag för båtarna. De generösa statliga subventionerna drogs in, passagerarantalet föll som en sten. Fartyg lades upp, rederier gick i konkurs, linjer lades ner. Det hämtade sig så småningom, men fortfarande ligger passagerarantalet runt 20 procent under toppåret 2008.

Nu är det flyget som dominerar. Öar med flygplats får fler turister, öar utan flygplats har svårt att hänga med. Så om du vill ha en lugn semester tillsammans med lokalbefolkningen, välj en ö utan flygplats. Men undvik de mest hypade ”paradisöarna”, som Tilos, Hydra, och för guds skull Kofounissi, om du inte vill hamna i en skara av självbelåtna turister som gratulerar sig själva till att ha hittat till just den här hemliga platsen, efter bara sexton miljoner inlägg i sociala media och trettiofyra tidningartiklar med rubriken ”Greklands hemliga paradisöar”. Åk till en ö du aldrig har hört talas om. Ge dig ut i det okända på riktigt!

 

 

Jag tar gärna emot kommentarer!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.