I Grekland är vi cyklister

När vi köpte huset i Grekland sålde vi bilen. Pengarna vi fick för bilen räckte till en hel del möbler och inredning och pengarna vi sparade på skatt, försäkring, bensin och annat räckte till att betala räntan på huslånet. Så man kan, grovt förenklat, säga att vi bytte en begagnad bil mot ett hus.

Vi bor i Stockholm och vi har bra kollektivtrafik. I Chania är den inte lika bra, men den duger. Och så har vi cyklarna!

Redan 2013, när vi köpte huset, köpte vi varsin cykel. Vi valde små cyklar som går att fälla ihop. Dem kan vi stoppa i väskor och slänga på bussen, mycket praktiskt. De är försedda med cykelkorgar för shopping och strandturer, också mycket praktiskt.

DJI_20180708_190011
Min cykel på besök på Antikythera. Foto: John Göransson

Det är bara ett problem: Chania är förmodligen en av världens sämsta städer att cykla i. Trafiken är vansinnig, felparkerade bilar spärrar vägen överallt. Ingen ser, hör eller bryr sig om cyklister. Man känner sig som Harry Potter, med onsynlighetsmanteln på, på varje cykeltur. Det är vi som har hela ansvaret för att inte krocka med bilar, motorcyklar, gående… Man får lära sig att ha ögon i nacken och aldrig slappna av för en sekund. Plötsligt kan det vara ett hål i gatan och så ligger man där. Som genom ett under har jag bara cyklat omkull en gång, men det har varit nära desto oftare. Man lär sig också att strunta i rödljus och trafikregler. Om man inte syns blir reglerna meningslösa.

Det är inte så många som cyklar i Grekland och de flesta som gör det ser cyklandet som motion snarare än som transport. Våra grannar har två döttrar som är tävlingscyklister, de tillgör Greklands toppskikt. Det finns cykelklubbar och Chania har till och med en bar för cyklister.

För några år sedan började det dyka upp lånecyklar runtom i Grekland. De första försöken gick dåligt. Cyklarna försvann snabbt och syntes aldrig till igen. Men sedan anpassades verksamheten så att lånecyklarna blev svårare att stjäla och sälja. I Chania finns nu lånecyklar vid parkeringsplaserna utanför Gamla Stan och systemet med Bike Sharing har sedan ett par år dykt upp även i Aten, Thessaloniki och andra städer. Förmodligen används det mest av av turister, grekerna själva verkar inte så intresserade av att pendla med cykel. För oss är lånecykelsystemet i Chania ointressant, eftersom det är nästan lika långt till lånecyklarna som till stranden. Att gå direkt fram och tillbaka till stranden går fortare än att gå till parkeringen, hämta en lånecykel, cykla till stranden och sedan lämna den på vägen tillbaka.

När jag nyligen besökte Thessaloniki bestämde jag mig för att testa deras system, som heter Thessbike (eller iBike, det är lite oklart). Via deras hemsida hittade jag ett ställe där jag kunde skaffa ett kort som tankades med pengar. Onlinetjänsterna fungerade inte, så jag var tvungen att ge mig iväg till ett utlämningsställe och skaffa ett där. Det kostade tre Euro, varje timme kostade en Euro. Jag tankade med minimipotten 5 Euro och kunde ge mig i väg.

Givetvis låg uthyrningsstället i ett parkeringsgarage. Givetvis stod det bilar parkerade framför cyklarna. Givetvis kunde man betala parkeringen med kort, medan cykelhyran krävde kontanter. Men sådant får man räkna med. Bilisterna går före, helt enkelt.

cof
Lånecyklar i parkeringsgaraget. Foto: John Göransson.

Min första cykeltur skulle gå till stranden i Pereia, hade jag bestämt. Drygt två mil i varje riktning, ett dopp i havet och tillbaka lagom till en sen lunch med en kompis. Det var planen.

Det gick åt helskotta. Efter några kilometer tvingades jag ut på en sexfilig väg, där jag med hjärtat i halsgropen och trafikdån i öronen trampade på i en halvtimme, innan jag stapplade av cykeln i ett köpcentrum vid flygplatsen. Jag var då halvvägs och insåg att jag knappt skulle hinna till Pereia, så jag vände tillbaka. Med alla felcyklingar och enkelriktningar blev det ändå runt tre mil.

Jag gjorde ett nytt försök ett par dagar senare. Denna gång bestämde jag mig för att nöja mig med att cykla längs strandpromenaden och lite inne i centrum. Det blev totalt cirka 15 kilometer trevlig cykling, med avbrott för en öl på en av barbåtarna som utgår från Vita Tornet. Därefter lunch uppe i stan med en god vän, innan cykeln återlämnades.

Trots allt bök kan jag rekommendera den här servicen. Om man bara tar det lugnt och försöker välja rätt vägar kan man ta sig fram snabbt och smidigt. Och på köpet veta att man gör något för miljön. Ju fler sådana här tjänster som kommer igång, desto mindre koldioxid släpps det ut i atmosfären. Så nästa gång du ska till Grekland, hyr en cykel!

 

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.