Grekiska faktoider

Det finns något som heter faktoider. Det är saker som betraktas som sanningar, trots att de inte är det. I Grekland finns gott om sådana, jag tänkte ta upp fyra av de mest kända och spridda.

Jag börjar med den som flest turister får höra, tror på och sprider vidare.

1. Samariaravinen är Europas längsta ravin.

Så här lyder faktoiden:

Samariaravinen är med sina 18 kilometer Europas längsta.

Den här faktoiden – som egentligen är två lögner i en mening – trodde jag själv på till helt nyligen. När jag planerade en resa till nordvästra Grekland läste jag om Vikosravinen, som ligger i Zagoriregionen. Det är, enligt Wikipedia, världens djupaste ravin, som mest är det 490 meter från toppen till botten. Den är dessutom 20 kilometer lång. Jag kan tillägga att världsrekordet handlar om djup i förhållande till bredd. Det finns många raviner med större höjdskillnad, men de är betydligt bredare. Det finns också flera raviner i Europa som är längre än 20 kilometer.

DSC_0452_2
Morgonkaffe i Omalos. Bussarna med Samariaturister har inte kommit ännu. Foto: John Göransson.

Samariaravinen är faktiskt bara 13 kilometer lång. Vandringsleden från Omalos i Lefka Ori ner till Agia Roumeli vid Libyska havet är visserligen 16 kilometer, men den sista sträckan, efter den så kallade Järnporten, är det slättland i tre kilometer. Var den ofta förekommande uppgiften 18 kilometer kommer ifrån vet jag faktiskt inte, jag vet bara att den är helt gripen ur luften. Liksom påståendet att det är Europas längsta ravin.

Det är lite svårt att förstå hur den här myten har uppkommit, när den är så lätt att vederlägga. Men det är helt uppenbart att den har vårdats ömt av alla som tjänar pengar på den. Och att journalister inte bara tror på utan även sprider dessa osanningar. Jag googlar på ”Europas längsta ravin”. Nästan alla träffar handlar om Samariaravinen. Några exempel:

”Uppe i Lefka Ori-bergen söder om Chania ligger Samariaravinen som är Europas längsta ravin. Här bjuds du på en storslagen naturupplevelse och en härlig vandring. Ravinen är cirka 18 kilometer lång…” www.apollo.se.


”Vi vandrar genom den mäktiga Samariaravinen som är Europas längsta ravin med sina 18 km.” www.detur.se


”Samaria är Europas längsta ravin med sina 18 km från Omalos-platån på 1200m höjd ned till byn Agia Roumeli vid havet.” Expressen (Allt om Resor) 5 april, 2016.


”Följ med Aftonbladet Resa på vandring i Europas längsta ravin på Kreta.” Aftonbladet 26 mars 2008.


”Det är den längsta ravinen i Europa med en längd på 18 km och sträcker sig från Omalos-platån på 1200m höjd hela vägen ned till byn Agia Roumeli vid havet.” www.explorecrete.com


Utflyktstips

  • Vandring i Samariaravinen – Europas längsta ravin
  • Knossos med kung Minos palats
  • Den rosa korallstranden Elafonissi

www.tui.se (Historien om kung Minos är också rent påhitt, men det kan vi ta en annan gång)


För ordningens skull ska tilläggas att inte alla journalister sprider lögnen:

”Europas längsta kanjon, säger reseledaren, vilket inte är sant. Europas djupaste kanjon, påstår man vidare. Det är heller inte sant och överdrifterna är dessutom onödiga, för den 13 kilometer vindlande vandringen mellan Samariaravinens stupande bergväggar imponerar ändå.” Gunnar Andersson i SvD 11 juli 2008.


Så sant. Jag har gått genom Samariaravinen två gånger och det var fantastiskt, även om trängseln var rätt påfrestande senast. Läs om min resa till Vikosravinen

.

Vikosravinen
Vikosravinen. Foto: John Göransson.

2. Metaxas sade Oxi! (Nej!) till Mussolini

Den 28 oktober är en av Greklands nationaldagar. Den firas till åminnelse av att general Metaxas, diktator i Grekland, just den dagen 1940 sade nej, Oxi, till Mussolinis begäran att få landsätta trupper i Grekland.

Det sade han alltså inte. När Mussolinis sändebud, ambassadören Emanuele Grazzi, framförde Mussolinis ultimatum svarade Metaxas ”Alors, c’est la guerre (”Okej, då är det krig”). Detta har förkortats till Oxi, trots att han aldrig använde det ordet. Kanske har förvanskningen också att göra med att det känns lite trist att Metaxas sade ”då är det krig” till Grazzi och inte tvärtom?

Ordet ”oxi” har sedan dess använts flitigt i politisk retorik. Att säga oxi till utländska regeringar är uppenbarligen bra. Syrizaregimen använde Oxi 2015 för att få grekerna att rösta nej till villkoren för det senaste räddningspaketet. Senast det användes var i försöken att stoppa lösningen på namnkonflikten mellan Grekland och Norra Makedionien.

Alla dessa nej har visat sig vara verkningslösa. Metaxas trupper lyckades visserligen driva ut Mussolinis trupper, i stället kom Hitlers trupper och det är nog ingen som hävdar att det var ett bättre alternativ. Grekernas nej till lånevillkoren gjorde att de tvingades låna ännu mer pengar och stå ut med ännu värre åtstramningar. Nejropen i försöken att lösa namnkonflikten har lett till våldsamheter, bland annat misshandlades Thessalonikis borgmästare på öppen gata av en högermobb. Avtalet är nu ratificerat och namnkonflikten är löst efter 30 år. Grekland som nation lyckades med nöd och näppe undvika att skämma ut sig inför omvärlden.

shutterstock_238117033
Oxidag i Thssaloniki. Nästa år är det Eropride i stan. Det känns roligare än män med koppel och svarta uniformer. Foto: Shutterstock.

3. Schlieman upptäckte staden Troja, som alla trodde var en myt

Troja ligger visserligen inte i Grekland utan i västra Turkiet. Men historien om Troja är en del av den Helleniska historien, så jag tycker att den hör hemma här. Här är faktoiden:

Homeros skrev om Troja sisådär 762 före Kristus, i boken Iliaden. Men alla trodde att historien var en saga och att vare sig Troja eller det slag som Homeros beskriver (med trähäst och allt) eller själva staden hade existerat. Så hör stod det i en artikel i SvD 2004:

”När den mecklenburgiske köpmannen Heinrich Schliemann 1870 satte spaden i den västturkiska kullen Hisarlık, var denne arkeologiska outsider helt övertygad om att han skulle gräva fram det mytiska Troja. Snart skymtade han också rester av murar och byggnader, han hittade halsband och vaser och Schliemann blev mer och mer förvissad om att han verkligen funnit kung Priamos stad. Under årtusenden hade fakta och fiktion sammanblandats, men Schliemann hade tagit Homeros på orden och därför funnit Troja.”

Inte många rätt där. Vi tar det från början:

De flesta trodde inte alls att historien om Troja var en saga. Tvärtom var de som trodde det i minoritet bland historiker, arkeologer och vanligt folk. På kartor från 1500-talet är Troja utmarkerat just där staden grävdes fram 350 år senare. Troja betraktades som ett historiskt faktum i det mesta av litteraturen.

Heninrich Schlieman hittade inte Troja. Det gjorde arkeologen Frank Calvert, som redan på 1850-talet köpte den östra delen av kullen för att kunna gräva ifred, 1865 gjorde han fynd som verkade bekräfta teorin om Troja, men för att fortsätta grävningarna behövde han pengar som han inte hade. Det hade Schlieman.

Det var Frank Calvert som övertygade Schlieman om att Troja låg just där, eftersom han ville ha finansiellt bistånd att fortsätta gräva. Schliemann nöjde sig inte med det utan tog åt sig äran för upptäckten. Här kan du läsa hela historien om Troja.

4. Maratonloppet är exakt lika långt som avståndet mellan staden Marathon och Aten.

Så här lyder faktoiden;

I Marathon vann atenarna över de betydligt överlägsna perserna i ett stort slag år 490 f.Kr, vilket fick budbäraren Feidippides att löpa till Aten för att kungöra detta. Väl framme yttrade han orden ”Hej! Vi har segrat!” – fast på grekiska, ”Chairete! Nenikekamen!” – och föll död ner.

När de moderna olympiska spelen infördes var det dags för det första officiella maratonloppet, som gick mellan de båda städerna Marathon och Aten. Sträckan var 42 195 meter, det är sedan dess den officiella distansen för alla maratonlopp.

Historien om Feidippides är omöjlig att vare sig belägga eller vederlägga, så den tänker jag inte öda tid på. Jag fokuserar på maratonloppet. Det första maratonloppet 1896 var inte 42 195 meter. Det var ”ungefär 40 kilometer”, enligt dåtida källor.

Sträckan Marathon – Aten är inte exakt 42 195 meter. Hur skulle den kunna vara det? Det beror på var man sätter start- och slutpunkten och det beror på vilken väg man tar. Låt oss konsultera Google Maps:

Den kortaste gångvägen från maratonloppets eget museum i Marathon till den gamla OS-stadion i Aten är 35 kilometer. Den kortaste bilvägen är 44 kilometer. Fågelvägen är det 28 kilometer, men maratonloppet är ingen flygtävling så det nämner jag bara upplysningsvis.

Kanske sattes någon lantmätare att kontrollera avståndet, men sannolikt var det enklare än så. De femte olympiska spelen hölls i London 1908 och då sprang man just 42 195 meter. I Stockholm fyra år senare var sträckan 40 200 meter och det var först 1924 som IOC antog 42 195 meter som olympisk standard. Det brittiska imperiets inflytande var starkt på den tiden, sträckan vid OS i London fick bli standard. Läs hela historien om maratonloppet här.

shutterstock_1285809175
Atens gamla OS-stadion. Foto: Shutterstock.

2 kommentarer på “Grekiska faktoider”

  1. Vill inte vara en besserwizzer men du har en miss i din redovisning av maraton. Det första moderna olympiska spelet var 1908 och inte 2008 som du skrivit.

Jag tar gärna emot kommentarer!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.