Grekiska öar 20: Symi

Vi klev av båten i Symis vackra hamn, ett par timmars resa från Rhodos. Vi var redan hänförda av skönheten, med de pastellfärgade neoklassicistiska husen som klättrade uppför klipporna runt den halvcirkelformade hamnbassängen. Vi hade aldrig sett en vackrare by, det var vi helt övertygade om. Vi tittade på husen och sade till varandra att det vore väl trevligt om vi kunde hitta ett rum där uppe på sluttningen, med terrass och pentry. Vi skämtade förstås, med minnet av vad uthyrarna begärde för rum med likande läge på Santorini. Huset är med på bilden ovanför, men jag minns inte vilket av dem vi bodde i.

Här hittar du listan över alla öar som är med i den här serien.

En äldre man kom fram och frågade om vi letade efter rum. Vi svarade ja och 15 minuter senare var vår dröm uppfylld. Ett rum med kokvrå och dusch, en terrass med utsikt över hamnen. Priset? Inte mer än vi brukade betala för enkla rum på bakgator.

Vår värd visade sig vara sjökapten. Han hade seglat runt de sju haven på handelsfartyg, numera höll han sig hemma och ägde just den utflyktsbåt vi hade kommit med. Hans fru hälsade på barn och barnbarn på Rhodos, så han ansvarade för uthyrningsverksamheten. Det märktes. Detta var inte en man som hade ägnat tid åt hushållsarbete. Men vi klagade inte, vi hade det bra ändå.

Symi är en liten och behändig ö, som bäst utforskas til fots. Det finns inte mycket till stränder i byn, men bara ett par kilometer därifrån ligger fiskebyn Pedi och från den går badbåtar till en fin strand. Det finns också stränder i andra riktningar.

Annars var Symi som bäst morgon och kväll. Jag brukade stiga upp först och gå ner till byns lilla centrum för att köpa frukost. Strax efter soluppgången, när luften var hög och klar och det bara var getter, tuppar och åsnor som störde friden. Väl tillbaka lagade vi frukost och åt den utan brådska på vår terrass. Vi blev omedelbart utsedda till tillfälliga föräldrar av två katter, som höll sig i vår närhet. När jag kom tillbaka från bagaren blev jag mött av dem nere på kajen och fick sällskap hem.

På kvällen, strax före solnedgången, tog vi plats på varsin kudde som barägaren hade lagt ut på stegen till trappan som ledde från kajen upp till den övre delen av byn. Varje kväll sjöng Edith Piaf ”Non, je ne regrette rien” (Nej, jag ångrar ingenting) i högtalarna, just när solens eldklot sjönk ner i havet. Två minuter och 22 sekunder magi.

Mot slutet på vår första vistelse kom frun i huset tillbaka, ojade sig kärleksfullt över makens oförmåga och tog hand om vårt rum. Vi bjöds på ouzo, meze och frukt och hade en bra stund tillsammans. Vi lovade att komma tillbaka året efter och visa upp vårt barn. Vi höll löftet, året efter träffades vi igen och hade en lika fantastisk vistelse. Katterna var kvar, till vår nya familjemedlems stora glädje. Han älskar fortfarande katter.

När vi lämnade ön första gången trodde vi att vi hade hittat vårt grekiska paradis. Hit skulle vi kunna återvända hur många gånger som helst. Vi visste inte då att vårt riktiga grekiska paradis väntade runt hörnet. Det har hittills bara blivit två återbsök.

Symi ligger utanför båtluffarstråket, har ingen flygplats och inga fantastiska stränder, så trots närheten till Rhodos har ön varit skapligt förskonad från massturismens härjningar. Precis som på Nisyros är den ett populärt mål för dagsutflykter, fram till tre ska man hålla sig borta från hamnen om man inte vill trängas md ett par tusen turister. Det går att köpa charterresor till ön, Apollo har några hotell där. Frågan är bara varför man ska göra det, när det går så bra att boka själv.

1 kommentar på “Grekiska öar 20: Symi”

  1. Pingback: Snabbguide till öluffen - Grekland All Exclusive

Jag tar gärna emot kommentarer!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.