Grekiska öar 21: Lesbos

Lesbos kallas av en del för Mytilini, efter öns huvudstad. Orsaken är helt homofobisk, de konservativa ortodoxa grekerna vill inte att ön ska förknippas med kvinnlig homosexualitet. Metoderna för att slippa detta har varit många genom åren.

Här hittar du listan över alla öar som är med i den här serien.

Allt började med Sapfo. En poet som levde på Lesbos på 300-talet före Kristus och drev en diktarskola för kvinnor. Eftersom flera av hennes dikter handlar om kärlek till kvinnor drog man den rimliga slutsatsen att hon var lesbisk, därför fick ön ge namn åt kvinnor om älskar kvinnor.

Detta var nog inget större problem innan lesbiska kvinnor, framför allt från Storbritannien, gjorde Sapfos födelseby Eressos till sin semesterort, på samma sätt som homosexuella män gjorde Mykonos till sin. De homofoba och patriarkala grekerna kunde inte förlika sig med detta, så det anlade moteld. En ultrakonservativ lesbian (alltså en man från Lesbos) krävde 2008 förbud mot att kalla sig lesbian om man inte bodde på Lesbos eller kom från Lesbos. Han förlorade förstås i rätten och sedan dess har fientligheten sakta lagt sig. Eressos är kanske den plats i världen som har störst andel lesbiska besökare.

Ön är också känd för sin Ouzo och sin olikvolja, samt för sin skönhet. Med sitt nordliga läge lockar den ganska få turister. Det går charterflyg Lesbos, de flesta charterturisterna hamnar i Plomari på öns sydsida. Ön påverkades svårt av flyktingkatastroden 2015, då antalet turister rasade från 75 000 till 40 000. Jämför det med de runt 4 miljoner turister som kommer till Kreta varje år.

Vi gjorde bara ett kort besök i Eressos när vi besökte Lesbos 1993. Vi led av sömnbrist och baksmälla från en lite väl sen och rolig kväll, samt en släng av solsting efter den långa mopedresan. Vi tillbringade nästan hela vistelsen sovande i skuggan av strandens toalett.

Det var på Lesbos vi fick våra allra första grekiska vänner. Det var här lärde oss att uppskatta grekisk musik, förstå grekisk politik (nåja), uppleva äkta grekisk gästfrihet och komma bakom kulisserna på den grekiska turistnäringen. Jag har skrivit om den här resan förut.

Jag tar det från början. Vi anlände med båt från Chios, till Mytilini, som är en rätt stor och stökig stad. Vi begav oss direkt till busstationen och hittade en buss till Petra, som ligger i nordväst, på andra sidan ön. In med ryggsäckarna i bagageutrymmet, som märkligt nog saknade luckor, och så bar det av.

Högst upp på klippan som gett Petra dess namn (petra betyder klippa) ligger Panagia Spillianis. Foto: Visit Greece.

Vägen till Petra klättrade i serpentiner över berget. Jag kände lite oro för vår packning i de tvära svängarna, så jag hade spaning ut genom fönstret. Mycket riktigt; plötsligt for en massa väskor och kartonger ut över vägbanan. Jag skrek ”Stopp!” och viftade med armarna. Alla tittade på mig som om jag inte var klok. Vi var de enda turisterna ombord och bara jag hade sett bagaget trilla av.

”The bags!” ropade jag och pekade ut genom fönstret. Till slut förstod en medpassagerare och fick föraren att stanna. Vi gick av och lade tillbaka allting i bussen, sedan kunde resan fortsätta. Nu hölls många vakande ögon på vägen. Jag var bussens hjälte.

Väl framme i den stillsamma byn och badorten Petra gick vi till det lilla torget och tog en kaffe. Jag frågade efter rum, någon lyfte en telefonlur och strax efteråt kom en äldre man som erbjöd oss ett rum i familjens vackra atriumhus.

Mannen och hans fru var bönder. Varje morgon åt vi frukost på gården, med nyvärpta ägg från hönshuset, bröd med olivolja från den egna lunden, samt nygräddat bröd och hemgjord feta. Vi blev också bjudna på middag, med grillat lamm, även det från den egna gården.

Det gamla paret tog emot med sådan gästfrihet och generositet att vi blev alldeles förvirrade. En dag bjöd mannen i huset med oss till fårhagen, där vi fick vara med när kan klippte fåren, med en sax som såg likadan ut som på medeltiden. När vi reste hem, flera dagar senare än vi hade planerat, fick vi med oss två flaskor olivolja.

Molyvos. Foto: Visit Greece.

Uppe i byn hängde vi på tavernan på torget, där vi snabbt blev vänner med servitörerna och några brittiska gäster. Vid stängningsdags satt vi kvar med personalen och deras kompisar. Sedan bar det av till byns enda nattklubb, där några i sällskapet jobbade. Där blev vi kvar till stängningsdags, då de tappraste fortsatte till den lite större byn Molyvos för fortsatt festande. Vi orkade aldrig hänga med.

Detta var första gången jag hade hittat ett sammanhang och blivit god vän med människor utanför min egen lilla bubbla i Stockholm. Det skulle betyda mycket för mig. Tyvärr var detta före Internet och sociala media, så vi lyckades inte hålla kontakten. Det grämer mig fortfarande.

På dagarna for vi runt på mopeden och, förutom att sova i Eressos, såg vi gaska mycket av ön. Den vackra byn Molyvos, de varma källorna på stranden vid Efthalou, de många olivskogarna… Det enda vi skippade var turistorten Plomari i söder och huvudorten Mytilini i öster. Vi hade planerat att besöka fler öar, de planerna skrinlades. Vi stannade i Petra tills det var dags att vända hemåt.

Det var här vår kärlek till Grekland slog rot på allvar. Om vi inte hade gjort den här resan så hade vi kanske aldrig återvänt. Nu fanns det ingen tvekan. Vi skulle tillbaka till Grekland nästa sommar!          

Annonser

2 kommentarer på “Grekiska öar 21: Lesbos”

  1. Pingback: 28 historier om Grekiska öar - Grekland All Exclusive

  2. Pingback: Snabbguide till öluffen - Grekland All Exclusive

Jag tar gärna emot kommentarer!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.