Grekiska öar 19: Kalymnos

På Kalymnos fiskar man tvättsvamp. Det var i princip allt vi visste om ön när vi steg iland i hamnstaden, som förstås också heter Kalymnos, sommaren 1995. Det skulle visa sig att tvättsvampfiskandet, en gång en viktig del av öns ekonomi, i princip var historia. För några år sedan följde BBC med en av de sista fiskarna.

Här hittar du listan över alla öar som är med i den här serien.

Kalymnos stad är ganska stor och livlig. Den sträcker sig från hamnen upp i en tre kilometer lång dalgång, som bara är några hundra meter bred. I dag är det inte tvättsvamp utan fisk som är den viktigaste näringen. Nära 700 fiskefartyg är registrerade på on och fisket försörjer flera tusen människor.

I Chanias hamn kan man köpa tvättsvamp, Förmodligen fiskad utanför Kalymnos för ganska många år sedan. Foto: John Göransson.

Turismen är förstås också viktig. Det går charterresor hit, men de flesta kommer inte för att ligga på stranden utan för att klättra i bergen eller dyka efter vrak utanför kusten. De har med andra ord förstått något viktigt: om man kan bli känd för något annat än sol och stränder så kan man få fler besökare, som sprider ut sig över ön och säsongen, i stället för att packa ihop sig på stränderna tre månader om året.

När vi var där fanns knappt några klättrare eller dykare, den verksamheten kom igång senare. Det fanns över huvud taget inte så många turister på ön. Charterbolagen hade några hotell i turistorten Massouri på öns västra sida. Resten av oss var öluffare och Dodekaneserna lockade betydligt färre av oss än vad Kykladerna gjorde. Det passade oss bra.

Vi fick ett rum en bit upp i stan och gav oss sedan ut på jakt efter ett lämpligt fordon. Denna gång hyrde vi inte en moped som vi brukade utan en rejäl scooter, som orkade ta oss uppför öns berg. Med den genomkorsade vi på två dagar i stort sett hela ön och hann även med en utflykt till grannön Telendos.

Mest mins jag fyra saker, förutom Telendos, som jag redan har berättat om:

Byn Vathy, som ligger längst inne i en djup fjord på öns östra sida. Där badade vi direkt från kajen i det kristallklara vattnet, innan vi åt lunch i den lilla byn. Vi har vänner som har semestrat i Vathy flera gånger, de älskar byn och vi förstår varför.

Flygplatsen, som började byggas på 80-talet men som nu låg öde. När landningsbanan var färdig upptäcktes att den lutade för mycket och inte gick att använda. Vi åkte upp dit och kunde använda den övergivna landningsbanan som drag-strip. Det var kul att se hur snabbt man kunde köra med en Vespa. Flygplatsen kunde slutgiltigt invigas 2006, men blev inte den internationella charterflygplats det var tänkt. Hit, till Greklands yngsta flygplats, går bara inrikesflyg.

Badet i byns utkant, där vi hängde sista dagen innan vi skulle lämna ön. Det var mycket varmt och efter ett tag fick den svartklädda änkan som jobbade i serveringen nog. Hon lämnade sin post och vadade ut i havet, fortfarande iklädd sin långa svarta klänning. Det kändes som att åka baklänges i tiden att se henne i havet med de svarta tygsjoken böljande omkring sig.

Mötet med Harvey, australiern som vi åt middag med på en uteservering i hamnen. Harvey berättade att han höll på att renovera ett hus på Kastellorizo. Han hade varit mycket i Grekland och kunde en del grekiska. Vi hade en bra kväll. Två år senare skulle vi till Kastellorizo tillsammans med våra vänner från Irland. De berättade att de hade en vän där, en australier som hade ett hus ovanför hamnen. ”Harvey Stockwell?” frågade jag ”Honom känner vi”. De trodde jag drev med dem tills jag berättade om vårt möte på Kalymnos. Vi återsåg Harvey på Kastellorizo och några år senare sågs vi igen på Nisyros, ön där vi redan hade upplevt flera osannolika sammanträffanden.

Efter ett par fullspäckade dagar var det dags att kolla in den där ön Nisyros, som jag berättade om för ett par dagar sedan. Vi steg ombord på M/S Nissos Kalymnos för den andra av vad som skulle bli många resor med den charmiga båten med sin besättning av gamla sjöbusar från Kalymnos. Vi hade försts några tvättsvampar i ryggsäcken.

Vi har aldrig återvänt till Kalymnos, även om vi flera gånger har lagt till i hamnen på genomresa från Pireus eller Astypalea. Eller kanske bytte vi båt där någon gång, minnet sviker. Kanske återvänder vi en dag. I så fall beger vi oss nog till Vathy.

Jag tar gärna emot kommentarer!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.