Grekiska öar 17: Nisyros

Nu är det dags att berätta om Nisyros, ön som har betytt mer för mig och min familj än det mesta. Ön där vi fick våra första grekiska vänner och ovänner. Ön som vi besökte varje sommar mellan 1995 och 2008 och sedan en sista gång 2010. Ön där vår son är döpt.

Här hittar du listan över alla öar som är med i den här serien.

Jag får väl börja från början. Jag och hustrun, som då var gravid, hade gett oss ut på båtluff igen. Denna gång utgick vi från Rhodos och tog oss via Symi till Kalymnos. På vägen upp lade båten till i Nisyros ganska fula hamn. Jag stod på däck och såg hur trehjuliga mopeder och dragkärror lastades på och av, risiga taxibilar tömdes och fylldes på ankommande och avresande. Det var som en annan tid. ”Här vill jag att vi stannar till på tillbakavägen”, sade jag. Hustrun tittade oförstående på mig. ”Här? Vad ska vi göra här?” ”Jag vet inte, jag har bara en bra känsla”, svarade jag.

Efter några dagar på Kalymnos klev vi av M/S Nissos Kalymnos i hamnen. Vi hade ingen aning om var vi skulle bo, men efter en stund kom en nervös tonårstjej fram och berättade att hon kunde visa oss till ett rum. Hon bad att få gå före oss genom byn, vi fick inte visa att vi kände henne. ”Det är förbjudet att ragga gäster i hamnen”, förklarade hon.

Vi hängde med och fick ett rum i ett nybyggt men o-charmigt hotell lite utanför huvudbyn Mandraki. Vi betalade för en natt och bestämde att vi antingen skulle lämna ön nästa dag eller hitta ett annat boende.

Vi gick ut och tittade på Mandraki. Det var sen eftermiddag och dagsturisterna från Kos (vi visste inget om dem då) hade lämnat ön. Det var väldigt stillsamt och väldigt vackert. Ett torg med caféer och tavernor under platanerna. En strandpromenad med flera caféer och tavernor. Vi började känna oss ganska väl till mods. De vi mötte verkade glada att se oss. Hade vi hittat det försvunna Grekland?

Några av alla vänner på Nisyros. Foto: John Göransson

Vi letade reda på ett rum nere vid havet, så att vi kunde flytta in nästa dag. Sedan åt vi gyro pita och drack öl på Tony’s Tavern, som låg vägg i vägg. Tony, som hade bott halva livet i Australien, skulle bli en god vän. Det skulle bli många fler.

Efter middagen gav vi oss ut i gränderna på jakt efter en trevlig bar. En öppen dörr, en trappa ner i en källare. Där nerifrån hördes musik. Ovanför dörren en skylt med texten «Όν Φαβρικα». Jag ville gå in, hustrun tvekade. ”Det kanske är någons hem, vi kan väl inte bara gå in”, sade hon. Jag envisades. Vi hälsades hjärtligt välkomna av det unga ägarparet. De är nu vår sons gudföräldrar. Långt senare fick vi veta att vi var restaurangens allra första gäster. Ännu ett märkligt sammanträffande.

Vi skulle komma att återvända till Fabrika nästan varje kväll ända tills ägarna några år senare sålde stället och flyttade tillbaka till Aten. Det var tredje kvällen av sex som en av stamgästerna frågade om han fick bli gudfar till vårt barn. Ägarparet åtog sig att ordna med dopet om de också fick bli gudföräldrar. Visst fick de det! Till slut hade vi tre gudfäder och en gudmor på listan. Det är inte alls ovanligt i de här trakterna, fick vi veta. Jag kommer att berätta om dopet i ett senare inlägg.

Andra kvällen på åt vi på ”Taverna Nisyros” en familjerestaurang som låg bland gränderna.

Sonen i en av Mandrakis gränder. Foto: John Göransson.

Mitt i middagen gick ett par i vår ålder förbi i gränden. Men det var ju…! Min bästa vän från Sverige och hans fru. Vi hade jobbat tillsammans och umgåtts flitigt även på fritiden. Jag hade varit toastmaster på deras bröllop. Vi hade ingen aning om att de skulle hit, de hade ingen aning om att vi skulle hit. Sannolikheten för att detta möte skulle inträffa var i princip noll. Vi stannade på ön och umgicks tills det var dags att vända hemåt. De skulle flyga från Pireus, vi från Rhodos.

Det var inte det enda osannolika sammanträffandet vi upplevde på Nisyros, men det var det i särklass underligaste. Jag ska berätta om ett till i nästa text.

När vi året efter kom tillbaka med vår son blev vi snabbt superkändisar. Greker älskar barn och sonen överöstes med kärlek, presenter, godis och glass. Han blev vår inträdesbiljett överallt, alla ville träffa honom, alla ville låta sina barn leka med honom.

En av vår sons gudfäder hade ett café längst nere i Nisyros vulkankrater. Nisyros är nämligen en vulkan, skapad när lava och pimpsten har sprutat upp ur jordens inre. Den hade sitt senaste stora utbrott 1888, men längst nere bubblar och fräser det fortfarande. Svavelröken får det att lukta ruttna ägg i byarna uppe på kraterns krön.

Kväll i Pali, innan hamnen förstördes. Foto: John Göransson.

Det finns fyra byar på Nisyros. Mandraki är den största, där finns i stort sett all service och där finns hamnen. Fiskebyn Pali ligger några kilometer söderut. Förr hade byn en mycket vacker småbåtshamn, som nu tyvärr är förstörd. På kraterns krön ligger Nikea och Emporio. Nikea hade när vi var där omkring 60 invånare, Emporio, som tidigare var öns huvudort, hade 18 invånare

Jag har skrivit andra texter om Nisyros. Jag tänkte avsluta det här med en lista över de fem viktigaste skälen att besöka ön.

  1. Skönheten. Detta är en av de vackraste platser vi har varit på, med havet, kratern, byarna, djuren… Vi vandrade ofta i bergen och vi fick aldrig nog.
  2. Magin. Här finns minoiska bosättningar som aldrig har blivit utgrävda. En neolitisk fästning som ingen vet vem som byggde och varför. En övergiven italiensk by som ingen vet varför den övergavs, även om det finns en del teorier. Magiska solnedgångar… Ibland såg i delfiner leka i havet, ibland fick vi sällskap av ett kungsörnspar när vi åt frukost.
  3. Turismen. Undersäsong kommer varje dag hundratals dagsturister från Kos för att se kratern, klostret, Mandrakis gränder och uteserveringarna på Ilikiomeni-torget. Tacka vare dem finns det tio gånger fler ställen att äta och dricka på än lokalbefolkningen behöver. Klockan 15.30 lämnar den sista utflyktsbåten ön, sedan har man allt fört sig själv. Det finns inte mer än ett par hundra rum att hyra på ön, så turisterna kommer alltid att vara i minoritet.
  4. Traditionerna. Om man vill lära sig hur livet i Grekland tedde sig förr i världen så kan man bege sig till Nisyros, Här är det mesta som det alltid har varit, även om det moderna livet givetvis har smugit sig in. Men bröllop, dop och andra högtider firas fortfarande enligt traditionen
  5. Lugnet. Om du har jobbat hårt i elva månader så är Nisyros en hälsokur. Efter några dagar har puls och blodtryck sjunkit, du glömmer att kolla eposten och Twitter, du inser att du aldrig har bråttom någonstans.

I ärlighetens namn ska sägas att du inte kan räkna med fantastiska mat- och dryckesupplevelser, förutom husmanskosten hos Katina i Emporio. Ön saknar eget färskvatten, så det mesta kommer med båtarna, därav aktiviteten i hamnen.

Nisyros är inte heller känt för sina stränder. Visst finns det några helt OK stränder, men för den som bara är ute efter strandliv är Nisyros ett dåligt val.

Jag har berättat om Nisyros i flera andra texter, bland annat den här och den här.

Jag tar gärna emot kommentarer!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.