fbpx

Fristaden Exarchia i Aten – snart ett minne blott?

Loading...
Loading...

Det finns en stadsdel i Aten som heter Exarchia. Att försöka beskriva den utan att hamna fel är i princip omöjligt, så jag nöjer mig med en sammanfattning.


Egentligen började allt med inbördeskriget 1945-1949. Den kommunistiska gerilla som besegrades av den västunderstödda regeringen har fortfarande kvar sina rötter i det grekiska samhället. En vänsterrörelse med starka inslag av nostalgi, från Pariskommunen 1871, sovjetrevolutionen 1917, de spanska partisanerna på 30-talet, den italienska antifaschismen på 40-talet, vietnamnrörelsen och antiamerikanismen på 60-talet… Allt detta, tillsammans med mer uppdaterade ideologier som HBTQ-aktivism, veganism och haschliberalism, bildar den grekiska alternativrörelsen. Som en blandning av Jan Myrdal och AFA.

I taket till baren i Exarchia har någon målat en anarkistflagga. Foto: John Göransson.

Stadsdelen Exarchia har länge tjänat som oreglerad fristad åt denna alternativrörelse, som har fått samsas med flyktingar, missbrukare, hemlösa, kriminella och andra i samhällets utkant.

Frivilliga har givit fri vård, mat och husrum åt flyktingar och krisdrabbade greker. Det är en både ful och vacker plats. Det är en vänlig plats och en farlig plats, mitt i hjärtat av Aten.

Det började med juntan

Det hela började med motståndet mot juntans diktatur 1967-1974. Den tekniska högskolan, som ligger i Exarchia, samlade radikala studenter och en ockupation av byggnaden slutade med blodbad, när juntan 17 november 1973 forcerade grindarna med en stridsvagn och öppnade eld. Totalt dödades 24 civila och än i dag är 17 november inofficiell helgdag i Grekland. Då är alla skolor stängda och då samlas vänstern till demonstrationståg, som alltid går till USA:s ambassad.

Rozalia, en anrik och mycket bra taverna, ligger i Exarchia. Foto: John Göransson.

Händelserna under juntan skapade närmast kultstatus för Exarchia efter juntans fall 1974. Stadsdelen sjöd av liv, lite som Sofo i Stockholm eller Christiania i Köpenhamn. Här fanns de som inte ville ingå i det grekiska samhällets hårda normsystem, där flaggan, familjen och kyrkan dikterade alla villkor.

Den grekiska staten, som oftast styrdes av socialdemokratiska Pasok, gjorde ganska små ansatser för att hantera den växande laglösheten i området. Tvärtom stiftades en lag som förbjöd polis och militär att beträda universitetsområdet, vilket skapade en fristat för människor som levde vid sidan av lagen och ett utmärkt gömställe för narkotika, vapen, ammunition och andra kontraband.

De mest extrema vänsterorganisationerna nöjde sig inte med grafitti, strejker och fredliga protester. En rad politiska mord inträffade, det senaste för bara några år sedan. Bankirer, politiker, utländska diplomater fanns bland måltavlorna. Exarchia utgjorde epicentrum för verksamheten.

17 november-gerillan dödades 23 personer

Den farligaste organisationen hette 17 November och de hann döda 23 personer genom rån, lönnmord och bombdåd innan polisen hann ifatt dem 2002. Då råkade en av medlemmarna skada sig själv svårt när en sprängladdning detonerade i Piraeus. Märkligt nog befann jag mig i Piraeus när det inträffade och dagen innan hade jag ätit lunch med en god vän vid Exarchiatorget.

Då, 2002, hade Grekland just övergått till Euron och i stort sett alla greker fick det bättre. Eller snarare; de trodde att de fick det bättre, hela tillväxten var baserad på lånade pengar. När ekonomin började svaja ökade oron i samhället och protesterna blev allt våldsammare. Poliser och radikala ungdomar, anförda av en hård kärna från kampen mot juntan, drabbade samman i stort sett dagligen. Skyltfönster krossades, butiker och bilar sattes i brand, fasaderna täckes av graffiti.

Polisen, som hade starka inslag av högerextremism och våldsideologi i de egna leden, blev allt mer brutal. Det var tårgas och batonger mot klubbor, stenar och molotovcocktails. Den slutliga luntan tändes i december 2008. Då sköt en polis den 15-åriga aktivisten Alexandros Grigoropoulos, efter ytterligare en attack mot det grekiska parlamentet. Det ledde till månader och år av våldsamheter i Aten, som på bara några år tappade det mesta av sin attraktionskraft. Vi undvek Aten i många år och inte förrän härom året har vi åter börjat besöka staden regelbundet.

No Pasaram. De spanska partisanernas slagord i kampen mot Franco på 30-talet. Foto: John Göransson.

Så småningom lugnade saker ned sig lite, med undantag av oroligheterna kring årsdagen av massakern 17 november, och valrörelserna, inte minst kring folkomröstningen 2015. Kravallutrustad polis slog en järnring kring regeringsbyggnaderna, Exarchia lämnades ifred. Den dynamiska atmosfären i stadsdelen kom tillbaka. Samtidigt ockuperades allt fler hus som fylldes med flyktingar, laglösheten bredde ut sig.

Gratisklinik för flyktingar och fattiga greker

En av mina äldsta vänner i Grekland, som är vår sons gudfar, tar tre gånger i veckan sin tandläkarutrustning till en källare i Lux, ett av de ockuperade husen vid Exarchiatorget. Han, en läkare och en sjuksköterska behandlar gratis flyktingar och fattiga greker. På dagarna har han mottagning i den fashionabla grannstadsdelen Kolonaki. Jag är mycket stolt att ha denna vänliga anarkist som Komparou, trots att jag själv är liberal och inte tror ett skvatt på anarkismen.

Tyvärr har de dåliga sidorna i Exarchia alltid funnits där och de har hela tiden eskalerat. Knarkhandeln, kriminaliteten, våldet… Exarchia är en mycket farlig stadsdel att vistas i om man inte vet var man ska gå och hur man ska bete sig.

De boende i stadsdelen, de som inte är husockupanter utan betalar hyra, började protestera. Visserligen var hyrorna låga på grund av läget, men nu började alltfler hyra ut sina bostäder via Airbnb. På några år exploderade marknaden och nu började hus köpas upp som förvandlades till “spökhotell”, alltså hotell utan personal, där gästerna förses med en nyckel och sedan får klara sig själva.

Anarkisterna i Exarchia tycker inte om utvecklingen. De har förklarat krig mot Airbnb, det mest använda vapnet är lim som sprutas in i nyckelhålen. Husägarna protesterade och redan Syrizaregeringen började faktiskt skicka in polis för att tömma ockuperade hus. Oftast flyttade ockupanterna tillbaka efter bara några timmar.

Ny regerig, ny borgmästare, nya lagar

Så kom Kyriakos Mistotakis till makten i juli 2019. Samtidigt blev Kostas Bakoyannis borgmästare i Aten. De tillhör båda liberalkonservativa Nea Demokratia och de har en sak gemensamt: Bakoyannis pappa, som också var Mitsotakis svåger, mördades av 17 Novemberterrorister 1989. De är båda fast beslutna att sätta stopp för våldet och vandalismen från vänsterextremisterna.

Ett av Mitsotakis första lagförslag handlade om att avskaffa lagen som förbjöd polisen att gå in på universitetsområden. Därefter har flera tillslag gjorts, hittills har man mest hittat smuggelcigaretter och lite ammunition.

Nästa åtgärd blev att utrymma de ockuperade husen. När jag besökte det ockuperade huset Lux tillsammans med mina grekiska vänner i september fattades en av glasdörrarna till den bar som är inrymd i husets bottenvåning. Den hade krossats av polisen två dagar tidigare. Kliniken i källaren, där min vän lagar tänder på kvällarna, hade fått vara ifred. Så även utomhusbiografen på taket. Utanför på torget pågick knarkhandeln helt öppet, den här kvällen såg vi inte till några poliser.

Vår sons gudmor framför en muralmålning till minne av Pariskommunen 1871. Foto: John Göransson.

Vi köper varsin öl i baren, som är dekorerad med anarkistiska affischer och annan vänsterpropaganda. Jag får veta att all personal arbetar gratis och att allt överskott går till fängslade anarkister. Det är en surrealistisk upplevelse att befinna sig i detta laglösa område och om inte min vän var husets djupt respekterade tandläkare hade jag aldrig vågat mig hit.

Faktum är att stället, förutom de ovanliga dekorationerna och de massivt nerklottrade toaletterna, inte skiljer sig så mycket från andra barer befolkade av ungdomar. En DJ spelar bra musik, några dansar, det är faktiskt ganska trevligt. Huset ägs av den statliga grekiska A-kassan. Lustigt nog fortsätter de att betala för el och vatten, så anarkisterna har faktiskt statsstöd.

Toaletten på Lux bar. Foto: John Göransson.

Ny razzia, början till slutet?

Framåt natten tar vi en taxi tillbaka till hotellet. Senare läser jag att polisen bara några timmar senare genomförde en ny stor razzia i området. Bland annat fraktade man bort den container som i flera år har använts som informationskiosk av anarkisterna.

Mycket talar för att Exarchia om några år kommer att ha gått samma väg som Christiania i Köpenhamn. Den tunga narkotikan, kriminaliteten och våldet gjorde att atenarna fick nog. Anarkismen fungerade inte. Det kan verka lockande med självstyrande samhällen, utan poliser och lagar, där människors godhet gör att alla får rosor och bröd, var och den efter dess behov. Men eftersom inte alla människor är goda blir det självstyrande samhället snart en skurkstat, där våldet har makten.

Den slutliga dödsstöten kommer turismen att stå för. Stadsturismen tar nu snabbt över från solsemestrarna (konkursen i Thomas Cook är ett tydligt exempel på utvecklingen) och alla vill till Aten. Det centrala läget gör Exarchia idealiskt för hotell och restauranger. Atens arkeologiska museum, en av stadens mest attraktiva sevärdheter, ligger i Exarchia.

Jag kommer inte att sakna knarket och brottsligheten. Men jag är lite ledsen för att mina vänner tandläkaren och hans hustru återigen kommer att bli desillusionerade. Grekerna har åkt på så många smällar redan.

2 reaktioner till “Fristaden Exarchia i Aten – snart ett minne blott?

Jag tar gärna emot kommentarer!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: