fbpx

Det grekiska flygets turbulenta historia

Nej, Flygbolaget Olympic Airways ägs inte av den grekiska staten. Nyligen publicerade Grekland All Exclusive en quiz. Just den här frågan svarade sju av tio fel på, så vi tänkte att det grekiska flyget ska få en egen artikel. Det är en histora om en industri med många luftgropar, både i luften och på marken.


På väg till ett regnigt Ioannina från Atens regniga flygplats våren 2019. Foto: John Göransson.

Det första grekiska flygbolaget startade 1930, men det kastade snart in handduken på grund av bristande passagerarunderlag. Grekland var ett fattigt land, alltför få människor hade råd att flyga. Olika flygbolag, statliga och privata, startades, lades ner och slogs samman, men alla försök misslyckades ända till 1956, då den grekiska staten gav skeppsredarmiljardären Aristoteles Onassis exklusiv rätt att flyga i Grekland. Det statliga monopolet hyrdes helt enkelt ut till ett privat företag.

The jet-set-age

Onassis startade Olympic airways 1957. Nu blev det fart, både på inrikes- och utrikesflyget. Detta var ”the jet-set-age” och Olympic, med sina väldesignade uniformer och glamorösa framtoning, hamnade i händelsernas centrum. Att ägaren var superkändis, först tillsammans med operadivan Maria Callas och sedan gift med John F. Kennedys änka Jacqueline Kennedy ökade förstås på hypen.

Sedan tog det ett abrupt slut. 1973 dog Aristoteles son Alexander, 24, i en flygkrasch på Atens tidigare flygplats Ellinikon International Airport. Strax efteråt sålde Aristoteles Onassis alla aktier i Olympic till den grekiska staten och han hämtade sig aldrig från sorgen. Han dog 1975.

Booking.com

Strejker och kravaller

Den grekiska staten drev flygbolaget vidare men ganska snart uppenbarade sig nackdelarna med statliga monopol. I slutet av 1977 gick de anställda ut i en strejk som varade i över en månad och eftersom strejken lamslog flyget tvingades regeringen ge efter för de strejkandes krav. Strejkerna avlöste varandra och i början av 90-talet blev de så våldsamma att de ledde till sammandrabbningar mellan strejkande och kravallpolis.

Redan 1987 bildades flygbolaget Aegean, men det var först 1999 som det började flyga i linjetrafik. Olympic var med sina alltför många anställda, höga löner och och välkänt dåliga service chanslöst mot den privata uppstickaren. Dessutom krävde EU att bolaget skulle betala tillbaka de 200 miljoner euro bolaget hade tagit emot i olagliga statsstöd. I mars 2001 var drömmen, eller mardrömmen, Olympic Airways över. Ända till september 2008, då den grekiska regeringen fattade det obegripliga beslutet att starta ett nytt Olympic, som skulle vara frikopplat från det gamla och delvis privat.

Aegean tog över Olympic

Ett plan från Aegean på Arlanda. Foto: John Göransson.

I slutet av 2009 kastades Grekland in i en av världshistoriens värsta ekonomiska kriser och redan i mars tog Aegeans ägare Marfin Group över Olympic från den grekiska staten. EU-kommissionen gick med på affären trots att det innebar att Aegean i princip fick monopol på inrikesflyg. Kommissionen konstaterade att alternativet var en nedläggning.

På samma sätt som efter fusionen mellan Air France och holländska KLM finns båda varumärkena kvar. Numera delar bolagen på det mesta och Olympic flyger bara inrikes, även om det ofta står Aegean även på de flygplanen.

Service mot strömmen

Mat i Business Class på Aegean. Foto: John Göransson

Aegean har gått mot strömmen sedan starten. Samtidigt som resten av Europas ”flag carriers” drog ner servicen för att kunna priskonkurrera med lågprisflyget höll Aegean fast vis sitt koncept: Alla skulle få något att äta och dricka ombord, incheckat bagage skulle vara gratis. Så småningom infördes klassen ”Go Light”, som inte kan ombokas och där man numera bara får ha med ett handbagage ombord. Prisskillnaden till ”Flex” är väldigt liten och då ingår både incheckat bagage, fri ombokning och avbokning.

Konceptet har fungerat hittills, fram till coronautbrottet var Aegean lönsamt och kommer säkert att bli det igen, om det inte går omkull.

Pandemianpassad service på Aegeanflygning, juli 2020. Foto: John Göransson.

De övriga

Det finns några andra grekiska flygbolag som flyger reguljär trafik. Sky Express startades 2005 av några personer från det gamla Olympics ledning. Det flyger i dag på drygt 30 inrikesdestinationer och ser till att det finns konkurrens med Aegean/Olympic. Bolaget hamnade i bråk om sin logotyp, som ansågs vara alltför lik den flagga som användes av det autonoma kungariket Kreta, där den röda stjärnan symboliserade det Ottomanska imperiet. Bolaget fick helt enkelt rita en ny logotyp.

Inte helt lyckad logotyp.

Astra Air har sitt säte i Thessaloniki. Bolaget grundades 2008 och flyger inrikes med tre propellerplan. De har ett jetplan också. Det flyger för Nextjet på den av svenska staten upphandlade linjen Arlanda-Gällivare.

Bluebird Airlines startade också 2008 och bolaget är främst inriktat på förbindelser mellan Grekland och Israel. Det senate tillskottet, från 2014, är Ellinair, som främst är inriktat på turister från Ryssland, men sedan 2015 flyger bolaget mellan Aten och Thessaloniki.

Slutligen har vi Hellenic Seaplanes, som i många år har försökt få igång reguljär trafik med sjöflygplan. Tanken är att planen ska skapa ett slags busslinjer mellan små och stora öar och ta upp kampen mot färjerederierna. Tänk att kunna ta sig från Kreta till Kythera med flyg på en halvtimme, i stället för att offra hela dagen på land- och sjöförbindelser. Det är alltid något som står i vägen. Tillstånd, brist på pengar och nu senast pandemin. Som vi säger om många andra storslagna planer i Grekland: Vi tror det när vi ser det.

Ombord på Aegeanplan 2019. Foto: John Göransson.

2 reaktioner till “Det grekiska flygets turbulenta historia

  • 14 september, 2020 kl. 22:04
    Permalink

    Callas var aldrig gift med Onassis

    Svar
    • 14 september, 2020 kl. 22:33
      Permalink

      Sant.

      Svar

Jag tar gärna emot kommentarer!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: